German Masters 2011

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
German Masters
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Rankingpoäng5000
Tidpunkt2–6 februari 2011
ArenaBerlin Tempodrom
PlatsBerlin
LandTyskland
Prispengar280 000 EUR
Till segraren50 000 EUR
Regerande mästareEngland John Parrott
Högsta break143 (John Higgins)
Vinnare
VinnareWales Mark Williams
FinalistEngland Mark Selby
1998
2012

German Masters 2011 var en nyupplaga av den professionella rankingturneringen German Masters i snooker (senast spelad 1998) och spelades 2–6 februari 2011 i Berlin Tempodrom i Berlin, Tyskland. Det var första gången på 14 år som Tyskland var värd för en rankingturnering i snooker.[1]

Mark Williams vann sin 18:e rankingtitel efter att ha besegrat Mark Selby med 9–7 i finalen.

Format[redigera | redigera wikitext]

Liksom i de flesta andra rankingturneringar deltog 32 spelare i huvudturneringen, 16 direktkvalificerade och 16 kvalspelare. De 8 lägst rankade kvalificerade spelarna mötte 8 europeiska wild cards. Till skillnad från övriga rankingturneringar avgjordes huvudturneringen under endast fyra dagar, torsdag-söndag (wild card-matcherna spelades på onsdagen). Detta möjliggjordes tack vare att fem spelbord användes inne i Tempodrom-arenan: ett huvudbord i mitten som TV-sändes och fyra omgivande bord. Publiken kunde därmed följa alla matcher samtidigt. Under de två första dagarna genomfördes omgång 1 och 2, därefter avgjordes både kvartsfinaler och semifinaler under lördagen följt av final på söndagen.

Händelser i samband med turneringen[redigera | redigera wikitext]

  • Ronnie O'Sullivan lämnade återbud till turneringen samma dag som den startade. Därmed fick Dominic Dale en gratisplats i andra omgången.[2]
  • Världsettan John Higgins vann sin match i första omgången mot Robert Milkins, men fick kort därefter meddelande om att hans fars hälsa kraftigt försämrats. Higgins lämnade då turneringen för att åka hem till Skottland och lämnade därmed walk over i sin match i andra omgången mot Marco Fu. Higgins far avled senare under dagen.[3][4]
  • Mark Williams gjorde karriärens 250:e century i sin match i andra omgången mot landsmannen Dominic Dale.[5]

Kval[redigera | redigera wikitext]

Kvalet spelades mellan den 14 och 17 december 2010 i Sheffield, England. Kvalet hade något annorlunda upplägg mot brukligt: i den första omgången möttes spelarna rankade 65–96 och spelarna rankade 33–64. De 32 vinnarna spelade mot varandra i en andra omgång, och i den tredje kvalomgången mötte de 16 segrarna spelarna rankade 17–32. De 16 vinnarna i dessa matcher kvalificerade sig för huvudturneringen. Kvalet avgjordes alltså i 3 omgångar istället för 4[6].

Wildcardomgång[redigera | redigera wikitext]

De åtta spelarna med lägst ranking som tog sig vidare från kvalet spelade mot åtta wildcards i en extra Wildcardomgång, se huvudturneringen nedan.

Huvudturnering[redigera | redigera wikitext]

  Wildcardomgång:
Bäst av 9 frames
Första omgången:
Bäst av 9 frames
Andra omgången:
Bäst av 9 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 9 frames
Semifinaler:
Bäst av 11 frames
Final:
Bäst av 17 frames
                                           
 England A Hamilton  5    Australien Neil Robertson  4  
 Tyskland Pavel Leyk  1    England A Hamilton  5  
   England A Hamilton  2  
   Skottland Graeme Dott  5  
 Thailand T Thirapongp.  5    Skottland Graeme Dott  5
 Belgien Tomasz Skalski  3    Thailand T Thirapongp.  1  
   Skottland Graeme Dott  5  
   Skottland Stephen Maguire  2  
 England Jack Lisowski  5    England Ricky Walden  5  
 Belgien Luca Brecel  2    England Jack Lisowski  2  
   England Ricky Walden  0
   Skottland Stephen Maguire  5  
 Kina Liu Song  2    Skottland Stephen Maguire  5
 Wales Daniel Wells  5    Wales Daniel Wells  2  
   Skottland Graeme Dott  4  
   England Mark Selby  6  
 England Nigel Bond  5    England Mark Selby  5  
 Tyskland Stefan Kasper  2    England Nigel Bond  1  
   England Mark Selby  5
   Skottland Stephen Hendry  3  
         Skottland Stephen Hendry  5
         England Judd Trump  2  
   England Mark Selby  5
   Kina Ding Junhui  1  
         England Peter Ebdon  5  
         England A Higginson  3  
   England Peter Ebdon  2
   Kina Ding Junhui  5  
         Kina Ding Junhui  5
         Wales Matthew Stevens  1  
   England Mark Selby  7
   Wales Mark Williams  9
 Skottland Anthony McGill  wo    Wales Mark Williams  5  
 Nederländerna Mario Wehrmann  -    Skottland Anthony McGill  1  
   Wales Mark Williams  5  
   Wales Dominic Dale  2  
         England Ronnie O'Sullivan  -
         Wales Dominic Dale  wo  
   Wales Mark Williams  5  
   England Joe Perry  1  
         England Jamie Cope  3  
         England Joe Perry  5  
   England Joe Perry  5
   England Ali Carter  1  
         England Ali Carter  5
         England Stephen Lee  4  
   Wales Mark Williams  6
   Hongkong Marco Fu  3  
         England Shaun Murphy  5  
         Wales Ryan Day  4  
   England Shaun Murphy  2
   Nordirland Joe Swail  5  
 Nordirland Joe Swail  5    Nordirland Mark Allen  3
 Belgien Hans Blanckaert  0    Nordirland Joe Swail  5  
   Nordirland Joe Swail  1
   Hongkong Marco Fu  5  
         England Mark King  1  
         Hongkong Marco Fu  5  
   Hongkong Marco Fu  wo
   Skottland John Higgins  -  
 England Robert Milkins  5    Skottland John Higgins  5
 Tyskland L Münstermann  1    England Robert Milkins  3  

Final[redigera | redigera wikitext]

Final: Bäst av 17 frames. Domare: Jan Verhaas
Tempodrome, Berlin, Tyskland, 6 februari 2011
England Mark Selby 7 – 9 Wales Mark Williams
Session 1: 92–0, 0–84, 0–108 (108), 99–1, 0–81, 71–0, 42–87, 0–105 (105)
Session 2: 46–71, 54–41, 0–121, 70–27, 83–7, 70–45, 49–86, 0–83
82 Högsta break 108
0 Centuries 2
3 50+ breaks 6

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ German Masters History
  2. ^ O'Sullivan Withdraws From German Masters
  3. ^ Higgins withdraws from German Masters after Milkins win
  4. ^ John Higgins Senior Passes Away
  5. ^ Williams records 250th century in Berlin win
  6. ^ German Masters Qualifiers

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]