Germanium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Germanium
Nummer
32
Tecken
Ge
Grupp
14
Period
4
Block
p
Si

Ge

Sn
GalliumGermaniumArsenik
[Ar] 3d10 4s2 4p2
32Ge
   

Ett 12 grams (2 x 3 cm) polykristallint block germanium med ojämna kluvna ytor.
Ett 12 grams (2 x 3 cm) polykristallint block germanium med ojämna kluvna ytor.
Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Gråvit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 5323 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1211,4 K (937 °C)
Kokpunkt 3093 K (2830 °C)
Molvolym 13,63 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 36,94 kJ/mol
Ångbildningsvärme 330,9 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 125 (125) pm
Kovalent radie 122 pm
Jonisationspotential Första: 762 kJ/mol
Andra: 1537,5 kJ/mol
Tredje: 3302,1 kJ/mol
Fjärde: 4411 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ar] 3d10 4s2 4p2
e per skal 2, 8, 18, 4
Electron shell 032 Germanium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4 (amfoterisk)
Elektronegativitet 2,01 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur diamantstruktur
(kubisk ytcentrerad)
Ljudhastighet 5400 m/s
Elektrisk konduktivitet 2,17 A/(V × m)
Mohs hårdhet 6
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Germaniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
70Ge 21,23 %
Stabil
72Ge 27,66 %
Stabil
73Ge 7,73 %
Stabil
74Ge 35,94 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Germanium är ett halvmetalliskt grundämne.

Historia[redigera | redigera wikitext]

När germanium upptäcktes 1886 av tysken Clemens Winkler i argydorit från Sachsen visade sig detta vara identiskt med det av Mendelejev år 1871 förutsagda "ekekisel". Detta samband medförde att Mendelejevs idéer om det periodiska systemet fick betydligt flera anhängare. Namnet kommer från nylatinets Germania, Tyskland. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Germanium är ett gråvitt, kristallinskt och skört ämne som liknar kemiskt tenn, och som är ett viktigt halvledarmaterial.

Förekomst och utvinning[redigera | redigera wikitext]

Germanium är sällsynt i naturen och utvinns ur mineralen argydorit och germanit, men också ur stenkolsaska. Det kan separeras från andra metaller genom destillation av dess flyktiga tetraklorid, GeCl4, som efter hydrolys till germaniumdioxid, GeO2, och reduktion ger rent germanium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

För germaniums användning som halvledarmaterial renas det genom s. k. zonsmältning som ger ett extremt rent material (föroreningsgrad mindre än 1 på 10 miljarder). Med små tillsatser av arsenik, gallium och andra dopämnen används ämnet i dioder och transistorer i tusentals elektroniska tillämpningar.

Germanium används även i aluminium- och tennlegeringar, i lysrör och som katalysatorer. Dess salter kan sättas till optiskt glas för att öka dess brytningsindex, t.ex. vid användning i vidvinkelobjektiv.

Används även som linser i värmekameror.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]