Gertrud Adelborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gertrud Adelborg
Gertrud Virginia Adelborg 1853-1942 SvUpp 50s.JPG
Född 10 september 1853[1]
Karlskrona stadsförsamling[1]
Död 25 januari 1942[1]
Gagnefs församling[1]
Nationalitet Svensk
Sysselsättning Lärare[1] och Kvinnosakspolitiker[1]
Arbetsgivare Svea hovrätt (1881–1883)[1]
Fredrika-Bremer-Förbundet (1884–)[1]
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (–1907)[1]
Föräldrar Bror Jacob Adelborg
Släktingar Ottilia Adelborg (syster)
Maria Adelborg (syster)
Utmärkelser Illis Quorum (1907)[1]
Redigera Wikidata

Gertrud Virginia Adelborg, född 10 september 1853 i Karlskrona, död 25 januari 1942, var en svensk feminist. Hon var dotter till kommendörkapten Bror Jacob Adelborg och Hedvig af Uhr samt syster till Ottilia Adelborg och Maria Adelborg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Adelborg var privatlärare 1874-1879 och anställd vid Svea hovrätt 1881-1883. Hon arbetade för Fredrika Bremer-förbundets (FBF) byrå 1884-1907, från 1886 som föreståndare, och var styrelseledamot i nämnda förbund 1897-1915. Inom FBF tog hon initiativet till dess lanthushållningsskola för utbildande av lärarinnor vid Rimforsa och var ledamot av dess styrelse 1907-1921. Dagen före nyårsdagen 1899 ingick Adelborg i den delegation på två från FBF som under ledning av Agda Montelius uppvaktade statsminister Erik Gustaf Boström med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Det var Montelius som talade med Boström, men det var Adelborg som hade utrett frågan och författat den skrivelse som överlämnades. Det var första gången kvinnorna i Sverige själva formellt överlämnade ett förslag om rösträtt.

Gertrud Adelborg var styrelseledamot i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm 1902-1906 och i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) 1903-1906. Efter Arvid Lindmans tillträde 1907 undvek han frågan om kvinnlig rösträtt genom att hänvisa till den föregående regeringens tillsatta utredning, som skulle avslutas 1912. LKPR skickade då en delegation till Oscar II. Adelborg blev delegationens talesperson. Hon påminde Oscar II om de reformer för könens lika rätt som hade genomförts av hans far, Oscar I, och fortsatte med förhoppningen att Oscar I:s son skulle förbinda sitt namn med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Enligt Lydia Wahlström var detta bra taktik, för "så fort kungen fick höra sin fars namn, var hans intresse väckt". Oscar II svarade att han skulle göra vad konstitutionen tillät, men att det på grund av regeringen kanske inte skulle bli av under nästa års riksdag. Adelborg hade en viktig men mindre synlig roll inom båda förbunden: hon strukturerade arbetet, utredde och sammanställde fakta och författade skrivelser.

Hon erhöll medaljen Illis Quorum 1907. Hon var ogift.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Axianne Thorstenson, Gertrud V Adelborg, s. 65, Svenskt biografiskt lexikon: 5517, läst: 6 februari 2017