Gertrud Adelborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gertrud Adelborg

Gertrud Virginia Adelborg, född 10 september 1853 i Karlskrona, död 25 januari 1942, var en svensk feminist. Hon var dotter till kommendörkapten Bror Jacob Adelborg och Hedvig af Uhr samt syster till Ottilia Adelborg och Maria Adelborg.

Adelborg var privatlärare 1874-79 och anställd vid Svea hovrätt 1881-83. Hon arbetade för Fredrika-Bremer-förbundets (FBF) byrå 1884-1907, från 1886 som föreståndare, och var styrelseledamot i nämnda förbund 1897-1915. Inom FBF tog hon initiativet till dess lanthushållningsskola för utbildande av lärarinnor vid Rimforsa och var ledamot av dess styrelse 1907-21. Dagen före nyårsdagen 1899 ingick Adelborg i den delegation på två från FBF som under ledning av Agda Montelius uppvaktade statsminister Erik Gustaf Boström med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Det var Montelius som talade med Boström, men det var Adelborg som hade utrett frågan och författat den skrivelse som överlämnades. Det var första gången kvinnorna i Sverige själva formellt överlämnade ett förslag om rösträtt.

Gertrud Adelborg var styrelseledamot i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm 1902-06 och i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) 1903-06. Efter Arvid Lindmans tillträde 1907 undvek han frågan om kvinnlig rösträtt genom att hänvisa till den föregående regeringens tillsatta utredning, som skulle avslutas 1912. LKPR skickade då en delegation till Oscar II. Adelborg blev delegationens talesperson. Hon påminde Oscar II om de reformer för könens lika rätt som hade genomförts av hans far, Oscar I, och fortsatte med förhoppningen att Oscar I:s son skulle förbinda sitt namn med ett förslag om kvinnlig rösträtt. Enligt Lydia Wahlström var detta bra taktik, för "så fort kungen fick höra sin fars namn, var hans intresse väckt". Oscar II svarade att han skulle göra vad konstitutionen tillät, men att det på grund av regeringen kanske inte skulle bli av under nästa års riksdag. Adelborg hade en viktig men mindre synlig roll inom båda förbunden: hon strukturerade arbetet, utredde och sammanställde fakta och författade skrivelser.

Hon erhöll medaljen Illis Quorum 1907. Hon var ogift.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Walborg Hedberg - Louise Arosenius: Svenska kvinnor från skilda verksamhetsområden, Stockholm 1914, sid. 1.
  • Barbro Hedvall (2011). Susanna Eriksson Lundqvist. red. Vår rättmätiga plats. Om kvinnornas kamp för rösträtt.. Förlag Bonnier. ISBN 978-91-7424-119-8 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]