Getapel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Getapel
Rhamnus catharticus leaves and fruit.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Rosordningen
Rosales
Familj Brakvedsväxter
Rhamnaceae
Släkte Rhamnus
Art Getapel
R. cathartica
Vetenskapligt namn
§ Rhamnus cathartica
Auktor L.
Rhamnus cathartica
Rhamnus cathartica
Hitta fler artiklar om växter med

Getapel eller vägtorn (Rhamnus cathartica) är en växt i familjen brakvedsväxter.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tvåsidigt knippe
1 Gren med hanblommor
2 Hanblomma, 5× förstoring
3 Honblomma, 5× förstoring
4 Stenbär
5 Stenbär i genomskärning

Getapeln växer som buske eller lågt träd, och blir uppemot 8 meter högt. Grenspetsarna har långa tornar. Dess blad är fintandade och brett ovala med en antydan till hjärtform [1] och en typisk vridning av spetsen. Blommorna är gröngula och små, blomställningen är knippen i bladvecken. Frukten är en stenfrukt med tre kärnor, först röd och sedan svart, och den är giftig[2]. Giftet är irriterande på magslemhinnorna och ger rödfärgad urin.

Habitat & biotop[redigera | redigera wikitext]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Linné gav ursprungligen växten namnet Rhamnus catharticus (maskulinum), som emellertid senare ändrats till Rhamnus cathartica, som är femininum och anses språkligt riktigare benämning. Alla växters vetenskapliga namn anges numera i femininum, även om växten är ett skildkönat hanträd. Catharticus (katarsis) syftar på användning som laxerande medel. Rhamnus var en sorts tornig buske i klassisk grekisk och romersk litteratur[3].

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Gaitä barkäträ
getbarkträd
Gotland [4]
Getappel Uppland
Getbark Västergötland
Getbärsträ Blekinge
Kråketorn [5]
Kräketorn Västsverige, Svenskfinland [6]
Onemannstrai
ondemansträd,
d v s Djävulens träd
Skåne [4]
Orrmabärstre Gotland [4]
Söpntorn
av fornnordiska svefnþorn
Tornhögg
Valbark Bohuslän
Valbjörk Västergötland, Blekinge
Valberk Östergötland
Vigeltorn Öland [4]
Virentorn Skåne
Väretorn Skåne [4]

Förklaringar[redigera | redigera wikitext]

Namnet Djävulens träd kommer från en gammal fabel om att Djävulen en gång körde med en get mot ett träd så häftigt att geten rände in mellan barken och veden så att getraggen blev sittande kvar.

Om man drar av barken på en getapel blir nämligen barken raggig på insidan. Möjligen är det detta som avspeglas även i det gotländska gaitä barkäträ. Uppenbarligen finns även ett språkligt samband med det nutida rikssvenska namnet getapel.

Orrmabärsträ kommer av att bären liknar ormbär, Paris quadrifolia.

Tornhögg är eventuellt en förvrängning av tornhägg med anledning av att bären liknar häggbär, Prunus padus.

Enligt en legend med anor i nordisk mytologi åstadkommes djup sömn eller ett dvalaliknande tillstånd om man sticker in en kvist getapel i örat. Se vidare sömntörne.

Valbjörk är resultatet av två förvanskningar:

  • val torde ursprungligen ha varit dval, av fornsvenska dvalin = domnad, därav dvala.. (Jämför sömntörne.)
  • björk har inget med trädet björk (Betula) att göra utan är en förvanskning av bark med syftning på legenden om Djävulen som körde en get under barken på en apel, getapeln.

Öländska vigeltorn kan antas vara en förvanskning av skånska väretorn.

Anknytning till sömn och dvala finns även i det engelska namnet dvalberry, som dock inte avser Rhamnus chatartica, utan kan vara endera av flera växter med narkotiska egenskaper, särskilt belladonna, Atropa belldonna.

Kräketorn anspelar på att förtäring av bären medför kräkning.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Quartier, Archibald; Bauer-Bovet Pierette (1974). Träd och buskar i Europa: en fälthandbok. Stockholm: Bonnier. Sid. 224. Libris 1278082 
  2. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. Sid. 90. ISBN 91-20-04445-3 
  3. ^ Corneliuson, Jens (1997). Växternas namn. Wahlström & Widstrand. Sid. 141, 459. ISBN 91-46-17102-9 
  4. ^ [a b c d e] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 825 [1]
  5. ^ Elias Fries: En kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen, sida 63, P. A. Norstedt & söner, Stockholm 1880[2]
  6. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 360 [3]
  7. ^ Svenska Akademiens ordbok (SAOB): KRÄKETORN [4]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]