Getrams

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Getrams
Polygonatum odoratum.jpeg
Polygonatum odoratum
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningSparrisordningen
Asparagales
FamiljSparrisväxter
Asparagaceae
SläkteRamssläktet
Polygonatum
ArtGetrams
P. odoratum
Vetenskapligt namn
§ Polygonatum odoratum
Auktor(Mill.Druce, 1906
Synonymer
Se text
* 1. Jordstam och stjälkbas * 2. Stjälkens övre hälft i blomning * 3. Blomma av en varietet med vid kalk * 4. Blomman med avskuren kalk      Förstoring × 2 * 5. Fruktanlag i tvärsnitt      Förstoring × 1,5 * 6. Bäret

  • 1. Jordstam och stjälkbas
  • 2. Stjälkens övre hälft i blomning
  • 3. Blomma av en varietet med vid kalk
  • 4. Blomman med avskuren kalk
         Förstoring × 2
  • 5. Fruktanlag i tvärsnitt
         Förstoring × 1,5
  • 6. Bäret
Hitta fler artiklar om växter med

Getrams, Polygonatum odoratum (Mill.Druce, är en mångformig ört i familjen Sparrisväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Getrams är flerårig ört. Blommorna är vita med långsmala klockor som hänger ned från stammen, ofta i par, särskilt nedtil på stammen. Längd upp till 2 cm.

Bären är blåsvarta och giftiga[1]. De liknar blåbär, och lockar till förtäring. Getramsbär

Förtäring ger huvudvärk, ont i magen, illamående och diarré. Om mer än 10 bär förtärts, ring Giftinformationscentralen 010-456 67 00, måndag - fredag, klockan 09 - 17 för råd. Vid brådskande fall ring 112 och begär Giftinformation.

Första hjälpen: Ge dryck.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Getrams förekommer i naturen i Europa och Asien.

I Sverige finns getrams i Götaland, Svealand och längs Norrlands kust. Saknas i fjällen.

I Norge upp till 1 200 m ö h.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Berghällar, torrbackar, steniga småskogar.

Användning[redigera | redigera wikitext]

  • Den torkade jordstammen kan användas vid bakning av nödbröd.
  • Inom folkmedicinen har beredningar av jordstammen använts för mjukgörning.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Polygonatum betyder med många hörn och syftar på den kantiga stjälken.

Artepitetet odoratum anges i Den virtuella floran missvisande betyda välluktande, av latin odor. Emellertid kan odor betyda såväl vällukt som stank.[2] Odoratum skall således rätteligen tolkas som stinkande, vilket passar väl för getramsblommans ganska fräna lukt.

Ordledet get i växtens namn syftar på en getabocks dåliga lukt. Samma sak gäller bygdemålnamnet bockablad och liknande.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens Kommentar
Bockblad Detta namn används även för vattenklöver
Kantkonvalj I början av 1800-talet var det svenska namnet Kantig Konvall [3]
Kopattar Detta namn används även för klockljung
Salomos sigill Lär på något sätt anspela på rotstockens utseende, oklart hur
Vitrot

Synonymer[redigera | redigera wikitext]


  • Polygonatum odoratum
    var. maximowiczii (F.Schmidt) Koidzumi
  • Polygonatum odoratum var. pluriflorum (Miquel) Ohwi
  • Polygonatum odoratum var. quelpaertense (Ohwi) Hara
  • Polygonatum odoratum var. thunbergii (C.Morren & Decaisne) Hara
  • Polygonatum officinale All.
  • Polygonatum officinale var. japonicum (C.Morren & Decaisne) Maximovicz
  • Polygonatum officinale var. japonicum (C.Morren & Decaisne) Miquel
  • Polygonatum officinale var. maximowiczii (F.Schmidt) Maximovicz
  • Polygonatum officinale var. papillosum Franchet
  • Polygonatum officinale var. pluriflora Miquel
  • Polygonatum officinale var. pluriflorum Miquel
  • Polygonatum officinale var. robustum Korshinsky
  • Polygonatum planifilum Kitagawa & Hir. Takahashi
  • Polygonatum polygonatum (L.) Voss nom. illeg.
  • Polygonatum polygonatum Jiraselk ex J.H.Schult.
  • Polygonatum pruinosum Boiss.
  • Polygonatum quelpaertense Ohwi
  • Polygonatum robustum (Korshinsky) Nakai
  • Polygonatum simizui Kitagawa
  • Polygonatum thunbergii C.Morren & Decaisne
  • Polygonatum thunbergii var. maximowiczii (F.Schmidt) Nakai
  • Polygonatum uniflorum Gilib.
  • Polygonatum uniflorum Jaume St.-Hil.
  • Polygonatum vulgare Desf.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 83. ISBN 91-20-04445-3 
  2. ^ Christian Cavallin: Latinskt skol-lexikon, Beijers Bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910, sida O/66
  3. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]