Giacomo Barozzi da Vignola

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Giacomo Barozzi da Vignola
Vignola Regola 1562.JPG
Personfakta
Född 1 oktober 1507
Födelseplats Vignola, Hertigdömet Modena och Reggio
Död 7 juli 1573 (65 år)
Dödsplats Rom, Kyrkostaten
Arbeten
Betydande byggnader Villa Farnese
Il Gesù
Villa Lante
Sant'Andrea in Via Flaminia
Betydande stilar Manierism
KulturNav
Il Gesù, Rom, interiören.

Giacomo Barozzi da Vignola, vanligtvis kallad Vignola, född 1 oktober 1507 i Vignola, Italien, död 7 juli 1573 i Rom, var en italiensk arkitekt.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter sin fars död skickades han av sin mor till Bologna för att studera konst, började med måleri, men gick tidigt över till arkitektur. Till Rom kom han för att studera antikens byggnadsverk och fick kort efter sin ankomst uppdrag att mäta och teckna de viktigaste bland dem. År 1537 följde han Francesco Primaticcio till Frankrike och utarbetade utkast för Frans I, men förverkligandet av dessa förhindrades av krig. Efter sin återkomst till Italien fick han först sysselsättning i Bologna, där han utförde Casa Bocchi och ombyggde Portico de' Banchi samt byggde tornet på Palazzo Isolani i det närbelägna Minerbio. Hans tidigaste kolossalbyggnad var Palazzo Farnese i Piacenza (1558), som bekostades av Margareta av Parma, och bara till hälften färdigställdes. Denna byggnad har intresse som en av de första byggnader, där inget dominerande detaljmotiv förekommer, utan proportionerna helt fått vara avgörande.

Vignolas huvudsakliga verksamhet bedrevs i Rom där han var arkitekt åt den inflytelserika familjen Farnese, och där Julius III 1550 utnämnde honom till sin arkitekt. Han började omedelbart ägna sig åt påvens villa, Villa Giulia, som Julius III lät uppföra vid Via Flaminia utanför Porta del Popolo. Utförandet leddes dels av Vasari, dels av Vignola, som hade stor del i denna renässansens sista villaanläggning. Porta del Popolo utförde Vignola efter Michelangelos utkast. Hans viktigaste icke-kyrkliga byggnadsverk är Villa Farnese i Caprarola, beläget mellan Viterbo och Rom.

Hans främsta byggnadsverk är sannolikt jesuiternas moderkyrka Il Gesù i Rom, som han påbörjade 1568. Efter Vignolas död fullbordades kyrkan 1584 av Giacomo della Porta. Vignolas design av kyrkans grundplan blev banbrytande, och det var den form som sedan togs upp av barockstilen. Istället för öppna sidoskepp använde han sig av en serie sidokapell, sinsemellan sammanlänkade med smala genomgångar. Kyrkan fick korsform med grunda korsarmar som inte skjuter ut utanför sidokapellen, och kupol över korsmitten. Med denna plan slog en ny, rationell kyrkotyp igenom, som skulle bli prototyp för otaliga kyrkobyggnader.

Vignola uppförde 1554 den lilla kyrkan Sant'Andrea in Via Flaminia, som är en av 1500-talets mest progressiva och experimentella kyrkor. I Sant'Andrea, som har Pantheon som förebild, introduceras den ovala kupolen, som kom att bli en av arkitekternas favoritdetaljer i de små barockkyrkor som byggdes senare, bland annat i San Carlo alle Quattro Fontane av Francesco Borromini och Sant'Andrea al Quirinale av Giovanni Lorenzo Bernini. 1565 ritade Vignola Sant'Anna dei Palafrenieri i Vatikanen, där både grundplan och kupol har oval form.

Vignola fick också stor betydelse genom sin skrift Regole delli cinque ordini d'architettura (1563; "Romerska kolonnordningarna efter Vignola"), som under århundraden var ett rättesnöre inom arkitekturen.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vignola i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]