Gideåbacka
Gideåbacka är en ort i Grundsunda socken i Örnsköldsviks kommun, Västernorrlands län. Gideåbacka är den nedersta byn vid Gideälvens södra sida, mitt emot Dombäck på den norra. Närmaste tätort är Husum.
Gideåbacka laxfiske och gård[redigera | redigera wikitext]
Gideåbacka omnämns i jordeböcker från 1543 och framåt.[1] Av 1552 års fiskeriregister framgår att fru Pernilla till Vik (Sparre av Ellinge) där hade en gård som hette Ideböle och som hade del i laxfisket i älven.[2]
Gården överlämnades 1644 till två bröder av släkten Blix, Mårten Pedersen-Blix (adlad Blixenkrona) och Peder Blix, som arrenderade kronofisket. Gården blev därefter säte för norra Ångermanlands kronofogdar och förblev så fram till slutet av 1700-talet. Det sägs att kronofogdarna inredde manbyggnaden så att den liknade ett slott.[3]
Olof Gimbergssons epok[redigera | redigera wikitext]
En person som fick stor betydelse inte bara för Gideåbacka utan för hela bygden under 1800-talet var Olof Gimbergsson (1818–1886). Hans far, storbonden och kommunalmannen Jonas Johnsson i Dombäcksmark, hade köpt Gideåbackahemmanet och när Olof gifte sig som 20-åring fick han det i gåva, med kreatur och allt. Med hemmanet som bas utvecklade Olof Gimbergsson en omfattande handels- och industriverksamhet. Han köpte upp varor såsom lärft, salpeter, pottaska, näver, ved, bjälkar, tjära och strömming i trakten. Varorna lastades på Gimbergssons egna fartyg för transport till marknader söderut, bland annat i Mälardalen (särskilt Strömsholm) och Köpenhamn. Åter till hemmahamnen förde fartygen bland annat spannmål, spik och kaffe.[4]
Gimbergssons herrgård stod ungefär 300 meter söder om den nuvarande kraftstationen.[3]
Gideåbacka varv[redigera | redigera wikitext]
För att få större fartyg rustade Olof Gimbergsson upp ett varv i Gideåbacka där han 1856 byggde skonerten Regina om 89 skeppsläster. Varvet flyttades därefter till Holmen i Gideälvens mynning. Där byggde Gimbergsson 1857 skonerterna Säkerheten (36 läster) och Miranda (70 läster).[4]
Gideåbacka ångsåg[redigera | redigera wikitext]
Det största industriföretaget i trakten, James Dickson & Co, förvärvade 1852 rätten att anlägga ett sågverk vid gamla landsvägsbron i Gideåbacka av Olof Gimbergsson. Dickson förverkligade dock aldrig dessa planer. I stället köpte Gimbergsson tillbaka sågplatsen tillsammans med sin kompanjon Johan Conrad Unge (1831–1910; vanligen kallad J.C. Unge eller C.J. Unge), som ursprungligen anställts som skrivare i företaget. Gimbergsson och Unge anlade 1872 en ångsåg på platsen.[5] För att få skog till sågverket köpte Gimbergsson och Unge bland annat 20-åriga avverkningsrätter av hemmansägare i Björna by 1873.[6]
Gideåbacka ångsåg såldes bara några år senare till Olof Wijk i Göteborg, som 1875 köpt in Husums sågverk och bildat Gideå & Husums AB.[5] Sågverket fick 1879 en ny och kraftfullare ångmaskin och försågs med sex ramar, men 1906 avslutades driften och sågen revs.[7]
Slutet på Gimbergssons epok[redigera | redigera wikitext]
Efter Olof Gimbergssons död fortsatte hans kompanjon Unge ensam att driva företaget. Gideåbacka herrgård flyttades till Mon i Husum där Unge öppnade lanthandel. Unge förblev en dominerande person inom trävaruhandeln i trakten och var själv bosatt på herrgården i Dombäck.[8]
Gideåbacka kraftstation[redigera | redigera wikitext]
Under 1900-talets första decennium förvärvade Mo och Domsjö AB aktierna i Gideå-Husum AB och tog därmed över Gideåbacka ångsåg.[9] Sedan sågverket rivits anlade Mo och Domsjö 1919 på platsen Gideåbacka kraftstation för att försörja sulfatfabriken i Husum, som uppfördes vid samma tid.[10] Kraftstationen ritades av Otar Hökerberg.[11] Effekten uppgick till 7 500 kW och Bodumsjön och Gissjön i Gideälven reglerades för att säkra vattenförsörjningen.[10] Kraftstationen har sedermera byggts ut till 15 MW och ägs numera av norska Statkraft.[12]
Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]
Den gamla kustlandsvägen korsade Gideälven i Gideåbacka. Flera olika färjställen och broar har funnits.[3] Rikstretton gick över älven på en bro alldeles ovanför kraftstationen, 200 meter uppströms nuvarande E4-bron.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Lundström & Lundström (1966), s. 29.
- ^ Nordlander, Johan (1934). Fisken och sågkvarnar i norrländska vatten. Norrländska samlingar, 99-1323010-1 ; 13=3:3. Stockholm. sid. 43. Libris 859526
- ^ [a b c] Lundström & Lundström (1966), s. 244–245.
- ^ [a b] Lundström & Lundström (1966), s. 181–185.
- ^ [a b] Lundström & Lundström (1966), s. 163–164.
- ^ Johansson, Uno (1976). Björna genom tiderna (2., utök. uppl.). [Björna]: [Björna sockens hembygdsfören. (distr.)]. sid. 185. Libris 640901
- ^ Söderlind (1995), s. 107.
- ^ Söderlind (1995), s. 86.
- ^ Söderlind (1995), s. 108.
- ^ [a b] Lundström & Lundström (1966), s. 167.
- ^ KulturNav: Hökerberg, Otar (1882 - 1960)
- ^ ”Gideåbacka”. Vattenkraft.info. http://vattenkraft.info/?id=144. Läst 14 maj 2013.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lundström, Otto; Lundström Ester (1966). Bygden kring Gideälven och Husån: samlingar till Grundsunda, Gideå och Björna socknars beskrivningar. Husum: Grundsunda hembygdsförening. Libris 897536
- Söderlind, E. Per (1995). Gideå bruk och Husums sågverk. D. 2, 1845-1874 : historisk skildring från James Dickson & Co:s tid. Örnsköldsviks kommuns skriftserie, 0280-6150 ; 11. Örnsköldsvik: Kommunen. Libris 1187938. ISBN 91-972328-2-3