Gigekonomi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cykelbud som arbetar för Foodora

Gigekonomi är ett begrepp som beskriver en tendens på arbetsmarknaden under 2010-talet där fasta anställningar ersätts med tillfälliga jobb, så kallade gig.[1] Termen gig är lånad från musikbranschen, där den refererar till spelningar.[2] Gigekonomin definieras ibland som en del av delningsekonomin, där det som delas antingen kan vara materiella tillgångar som bilar eller lokaler, eller immateriella tillgångar som arbetskraft.[3] Kritiker har menat att delningsaspekten är ett sätt för företagen att överföra egna kostnader på den som arbetar för dem.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Några av gigekonomins kännetecken är att arbete ofta sker genom en mobilapplikation, att den som arbetar för företaget betygsätts och att den som arbetar själv måste stå för de redskap eller fordon som krävs för att utföra arbetet.[4] Något annat som kännetecknar gigekonomin är att den ofta utgår från ett trepartsförhållande mellan kund och egenanställda arbetare, med ett företag som tar ut en summa av arbetarens lön för att förmedla kontakten.[5] Gigekonomins förespråkare menar ofta att det är kunden och inte företaget eller appen som ska betraktas som arbetsgivare, något som orsakat konflikter då personer som arbetat för Uber menat att det snarare är företaget som är att betrakta som arbetsgivare. I november 2019 dömdes Uber att betala miljarder i böter för att ha vägrat klassificera de som arbetat för företaget som anställda.[6]

En litteraturstudie från 2017 undersökte alternativa arbetsformer och kom fram till att arbete kan vara flexibelt i olika dimensioner: anställningsförhållande, schema och plats. Gigjobb via digitala plattformar var den snabbast växande alternativa arbetsformen och innefattade ofta flexibilitet i alla tre dimensioner. De utförare som hade en positiv upplevelse av alternativa arbetsformer visade sig vara de som själva hade valt arbetsformen för att kunna ha ett mer flexibelt arbetsliv. Dessa utförare var generellt specialister och eftertraktade på arbetsmarknaden, vilket gav dem större inflytande över sina arbetsförhållanden. När flexibilitetens syfte istället är att skära ner på företags personalkostnader uppfattas inte de alternativa arbetsformerna lika positivt av utförarna. Osäkerheten minskar om arbetstagarna har eftertraktade kompetenser, och alternativa arbetsformer fungerar bättre för personer med större socialt kapital. Lågkvalificerade riskerar istället att få svårare att försörja sig och högre risk att bli utnyttjade på grund av den ökade maktklyftan.[7]

Gigekonomin i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Hur många som i Sverige arbetar inom gigekonomin är omtvistat och spåras inte av SCB. Däremot mäts andelen som är bemanningsanställda och detta ligger runt 2 %.[8] En studie från 2016 visade att 10 % av Sveriges befolkning mellan 16 och 65 någon gång arbetat inom gigekonomin, där inräknat både personer där tillfälliga arbeten utgör mer än hälften av ens inkomst och vice versa. Studien drar slutsatsen att för en liten del (2,8 % av studiens respondenter) av arbetarna utgör gigjobb deras största inkomstkälla.[9]

En enkätundersökning hösten 2006 med drygt 7000 svarande visade att de flesta som tar uppdrag via digitala plattformar arbetar i snitt 10 timmar/månad eller mindre (60 %). Vissa arbetar dock betydligt mer och för 14 % av gigjobbarna svarade den här typen av uppdrag för hälften av inkomsten eller mer. En större andel utrikes födda hade försökt få uppdrag via en digital plattform än andelen födda i Sverige, däremot kunde endast svenskspråkiga svara på enkäten eftersom den inte fanns på andra språk.[3]

Företag[redigera | redigera wikitext]

Några gigföretag som är aktiva i Sverige är Uber, Tiptapp och Foodora.[10][11]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Gigekonomin har kritiserats av fackföreningar och andra organisationer, bland annat i och med den modell med "falska egenanställningar" som flera av företagen använder sig av, där de som arbetar genom apparna när som helst kan förlora jobbet samtidigt som de inte åtnjuter de möjligheter att själva bestämma över sitt arbete som egenanställda traditionellt haft.[12] Expressens Valerie Kyeyune Backström har argumenterat för att gigekonomin går att jämföra med daglöneri.[13][14][15]

Uppdragsgivare som kräver att arbetstagare ska driva egen verksamhet för att de ska få utföra uppdrag, fastän de egentligen borde räknas som anställda, skapar så kallade ”falska egenföretagare” eller ”dolda anställningar”. Arbetsuppgifterna kan i sådana fall vara desamma som anställda annars utför och arbetstagaren kan vara helt beroende av en enda uppdragsgivare för sin inkomst, men med svagare arbetsrättsligt skydd än om personen hade varit anställd.[3]

Detta har underlättats genom ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229) som började gälla 2009. Näringsbegreppet justerades i 13 kap. 1 § så att även den som har en enda eller några få uppdragsgivare kan få F-skattsedel. Regeringen gav i uppdrag åt Skatteverket 2013 att utvärdera effekterna av förändringen och fastän de slog fast att effekterna var små framkom även att det finns en tendens att företag i högre grad ger uppdrag till personer med F-skatt, alltså egna företagare, istället för att låta anställda utföra dem. [3]

2019 lanserade rapparen Linda Pira appen Workish som förmedlar gig-jobb. Appen möttes snabbt av kritik, framförallt på sociala medier, för att bidra till lönedumpning, inte ta ansvar för om användarna betalar skatt och för bristande ansvar för användarnas arbetsvillkor.[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gustaf Larsson (27 juni 2019). ”Gigjobb – så blir du anställd i den växande gigekonomin”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/AdJpGM/gigjobb--sa-blir-du-anstalld-i-den-vaxande-gigekonomin. Läst 8 januari 2020. 
  2. ^ Amanda Törner (13 september 2017). ”De vill skaka om branschen”. Dagens Media. https://www.dagensmedia.se/premium/de-vill-skaka-om-branschen-6870420. Läst 8 januari 2020. 
  3. ^ [a b c d] Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön? SOU 2017:24. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2017/03/sou-201724/
  4. ^ [a b] Gigwatch. ”Vad är gigekonomi?”. https://www.gigwatch.se/om-gigekonomin/. Läst 8 januari 2020. 
  5. ^ Prassl, J., Humans as a Service: the Promise and Perils of Work in the Gig Economy, Oxford University Press, Oxford, 2018, s. 4
  6. ^ Matthew Haag & Patrick McGeehan (14 november 2019). ”Uber Fined $649 Million for Saying Drivers Aren’t Employees”. New York Times. https://www.nytimes.com/2019/11/14/nyregion/uber-new-jersey-drivers.html. Läst 8 januari 2020. 
  7. ^ Spreitzer, Gretchen M.; Cameron, Lindsey; Garrett, Lyndon (2017-03-21). ”Alternative Work Arrangements: Two Images of the New World of Work” (på engelska). Annual Review of Organizational Psychology and Organizational Behavior 4 (1): sid. 473–499. doi:10.1146/annurev-orgpsych-032516-113332. ISSN 2327-0608. http://www.annualreviews.org/doi/10.1146/annurev-orgpsych-032516-113332. Läst 7 januari 2020. 
  8. ^ Johan Lif (27 juni 2019). ”Journalistförbundet: Sluta sprid myten om den skenande gigekonomin”. Arbetsvärlden. https://www.arbetsvarlden.se/debatt/journalistforbundet-sluta-sprid-myten-om-den-skenande-gigekonomin/. Läst 8 januari 2020. 
  9. ^ Huws, Ursula; Spencer, Neil; Joyce, Simon (2016-12-02). Crowd Work in Europe : Preliminary results from a survey in the UK, Sweden, Germany, Austria and the Netherlands. https://uhra.herts.ac.uk/handle/2299/21934?show=full. 
  10. ^ Mia Holmberg Karlsson (27 augusti 2018). ”Fler väljer gigekonomi: ”Har blivit social grej””. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/fler-valjer-gigekonomi-har-blivit-social-grej. Läst 8 januari 2020. 
  11. ^ Gigwatch. ”Gigföretagen A-Ö”. https://www.gigwatch.se/category/foretagen/. Läst 8 januari 2020. 
  12. ^ Lovina Isaksson & Julius Sjödin (22 december 2019). ”Gigwatch: Varför ska alla vara egenanställda?”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/varfor-ska-alla-vara-egenanstallda. Läst 22 december 2019. 
  13. ^ Valerie Kyeyune Backström (19 december 2019). ”App-jobben förvandlar människor till billiga varor”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/ide/app-jobben-forvandlar-manniskor-till-billiga-varor/. Läst 22 december 2019. 
  14. ^ Jenny Bengtsson (21 augusti 2019). ”Vi kan förlora allt med en gigekonomi som inte regleras”. ETC. https://www.etc.se/opinion/vi-kan-forlora-allt-med-en-gigekonomi-som-inte-regleras. Läst 8 januari 2020. 
  15. ^ ”De nya daglönarna”. Sveriges radio. https://sverigesradio.se/denyadaglonarna. Läst 8 januari 2020. 
  16. ^ ”Rapparen Linda Pira lanserar ny jobb-app – som får kritik i sociala medier”. Breakit. https://www.breakit.se/artikel/23058. Läst 7 januari 2020.