Giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
  Stater som omfattas av EES-avtalet
  Schweiz

Giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen är de resehandlingar som är giltiga vid resa mellan unionens medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Unionsmedborgare kan välja mellan att använda ett pass eller ett nationellt identitetskort som resehandling, medan övriga medborgare alltid måste medta ett pass. Genom EES-avtalet och bilaterala avtal omfattas även Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz av bestämmelserna och medborgare från dessa stater betraktas i dessa sammanhang som likvärdiga med unionsmedborgare.

Enligt rörlighetsdirektivet har en unionsmedborgare rätt att röra sig fritt mellan medlemsstaterna utan några andra krav än att inneha en giltig resehandling. Denna rätt till fri rörlighet kan endast inskränkas med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa. Även tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare och som innehar ett uppehållskort eller på annat sätt omfattas av visumfrihet har rätt att röra sig inom unionen med enbart en giltig resehandling, när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren. För övriga tredjelandsmedborgare krävs det i regel att personen, utöver att inneha en giltig resehandling, även uppfyller särskilda inresevillkor, vilket kan innefatta krav på innehav av ett visum eller ett uppehållstillstånd samt tillräckliga medel för personens uppehälle.

Körkort och andra typer av legitimationshandlingar som inte fastställer medborgarskap är i regel inte giltiga som resehandlingar. Dock kan enskilda medlemsstater ha generösare nationell lagstiftning, till exempel gäller förmånligare regler för nordiska medborgare inom den nordiska passunionen.

Olika typer av giltiga och ogiltiga resehandlingar[redigera | redigera wikitext]

Se även: Resehandling

För unionsmedborgare finns det två typer av resehandlingar som, enligt rörlighetsdirektivet, kan användas vid resa och uppehåll inom hela Europeiska unionen: pass och nationellt identitetskort.[1][2] För tredjelandsmedborgare krävs i regel alltid pass.[3][4] Körkort kan användas som en giltig resehandling endast vid resa mellan vissa specifika medlemsstater. Alla typer av giltiga resehandlingar registreras i Fado-systemet.[5]

Pass[redigera | redigera wikitext]

Ett giltigt pass är alltid giltigt som resehandling, oavsett innehavarens medborgarskap. Unionsmedborgare kan dock välja att inneha ett giltigt nationellt identitetskort istället för pass. Tredjelandsmedborgare måste däremot i regel alltid inneha pass som giltig resehandling. För tredjelandsmedborgare som avser att besöka Schengenområdet för kortare vistelse måste passet ha utfärdats under de senaste tio åren och gälla i ytterligare minst tre månader efter planerat utresedatum.[6]

Pass som utfärdas av en medlemsstat inom Europeiska unionen omfattas av vissa gemensamma bestämmelser om säkerhetsdetaljer. Därutöver finns det även sedan mitten av 1980-talet vissa gemensamma icke-bindande bestämmelser om passens utformning, till exempel att de ska ha en vinröd pärm.

Nationellt identitetskort[redigera | redigera wikitext]

Ett finländskt nationellt identitetskort som tillåter fri rörlighet inom Europeiska unionen.

Ett giltigt nationellt identitetskort är giltigt som resehandling om innehavaren är unionsmedborgare eller medborgare från Island, Liechtenstein, Norge eller Schweiz.

Nationella identitetskort är identitetskort som utfärdas av de nationella, regionala eller lokala myndigheterna och som fastställer innehavarens medborgarskap, och därmed personens rätt till fri rörlighet. Identitetskort som inte fastställer innehavarens medborgarskap, till exempel körkort eller de identitetskort som utfärdas av Skatteverket, räknas inte som nationella identitetskort. Danmark, Irland och Island utfärdar inte nationella identitetskort till sina egna medborgare vilket innebär att dessa alltid måste inneha pass. Irland utfärdar dock ett pass i kortformat som till stora delar liknar ett nationellt identitetskort.

De första gemensamma standarderna för nationella identitetskort antogs i form av en icke-bindande resolution av Europeiska unionens råd under 2006.[7] Resolutionen innebar bland annat att nationella identitetskort behövde innehålla födelsedatum, sista giltighetsdatum och ett fotografi av innehavaren. Genom en förordning, som blev fullt tillämplig den 2 augusti 2021, fastställde Europaparlamentet och Europeiska unionens råd för första gången bindande bestämmelser om vissa säkerhetsdetaljer och andra bestämmelser om utformningen av nationella identitetskort.[8] Bestämmelserna innebär att alla nationella identitetskort måste uppfylla Icaos regler för resehandlingar och innehålla ett fotografi av innehavaren, namn, kön, nationalitet, födelsedatum, dokumentnummer, sista giltighetsdatum, underskrift, dokumenttyp och utfärdande organisation, samt ha ett maskinläsbart fält och ett avläsbart chip.[9][10] Enligt bestämmelserna ska de nationella identitetskorten även prydas av europeiska flaggan. Redan utfärdade nationella identitetskort som inte uppfyller de nya bestämmelserna fortsätter att gälla fram till att deras giltighetstid löper ut, dock senast den 3 augusti 2031.

Körkort[redigera | redigera wikitext]

Se även: Körkort

Ett giltigt körkort är i regel inte giltigt som resehandling eftersom det inte fastställer innehavarens medborgarskap. Inom den nordiska passunionen kan dock nordiska medborgare normalt resa fritt med enbart ett nordiskt körkort. Pass eller nationellt identitetskort är då inte nödvändigt. Vid resa utanför de nordiska staterna kan körkort i regel inte användas som resehandling.

Identitetskort som inte är giltig resehandling[redigera | redigera wikitext]

En del medlemsstater utfärdar identitetskort som inte är giltiga som resehandling. Dessa identitetskort, till exempel de som utfärdas av Skatteverket eller av privata aktörer, såsom banker, saknar bland annat uppgifter om medborgarskap och kan därför inte användas som resehandling.

Krav på innehav av giltig resehandling[redigera | redigera wikitext]

Vid in- och utresa[redigera | redigera wikitext]

Innehav av en giltig resehandling krävs i regel alltid vid resa mellan Europeiska unionens medlemsstater. Vid resa till eller från de medlemsstater som står utanför Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling alltid vid gränsen. Vid resa inom Schengenområdet kontrolleras innehav av giltig resehandling i regel inte vid gränsen, utom vid tillfälliga inre gränskontroller. Kontroller kan dock ske i andra sammanhang, till exempel i form av inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke.

För unionsmedborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet är det tillräckligt att inneha en giltig resehandling för att passera medlemsstaternas gränser. Detta gäller även tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare och som innehar ett uppehållskort eller på annat sätt omfattas av visumfrihet, när de följer med eller ansluter sig till unionsmedborgaren.

För övriga tredjelandsmedborgare krävs det i regel att personen, utöver att inneha en giltig resehandling, även uppfyller särskilda inresevillkor, vilket kan innefatta krav på innehav av ett visum eller ett uppehållstillstånd samt tillräckliga medel för personens uppehälle.

Svenska passlagen[redigera | redigera wikitext]

Den svenska passlagen reglerar vilka resehandlingar svenska medborgare måste inneha vid resa till och från Sverige. Fram till den 1 juli 2015 bröt den svenska passlagen mot rörlighetsdirektivets bestämmelser. Före den 1 juli 2015 föreskrev den svenska passlagen att svenska medborgare var tvungna att inneha pass vid resa till de medlemsstater inom Europeiska unionen som inte ingick i Schengenområdet. Ett svenskt nationellt identitetskort kunde inte användas av svenska medborgare som ville resa till medlemsstater utanför Schengenområdet, till exempel Irland. För inresor till Sverige godtogs dock nationella identitetskort från alla medlemsstater som godkänd resehandling.[11] Europeiska kommissionen konstaterade i en utvärdering 2008 att den svenska lagstiftningen i detta avseende inte var förenlig med rörlighetsdirektivets bestämmelser, men något överträdelseförfarande inleddes aldrig. 2013 påpekade kommissionen på nytt, efter klagomål från allmänheten, att den svenska lagstiftningen var oförenlig med unionsrätten, vilket fick den svenska regeringen att agera.

Efter kritik mot den svenska passlagens tidigare bestämmelser, tillkännagav regeringen den 2 juli 2014 planer på att ändra lagen så att svenska nationella identitetskort skulle godtas vid resa från Sverige till samtliga andra medlemsstater inom Europeiska unionen. Den 22 januari 2015, efter att synpunkter från remissinstanser hade inhämtats, lades en lagrådsremiss om lagändring. Lagrådet hade inga invändningar, och riksdagen beslutade den 20 maj 2015 att anta lagändringen. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 2015.[12][13] Lagen ger numera svenska medborgare rätt att resa med nationellt identitetskort inom hela unionen, även till de medlemsstater som inte ingår i Schengenområdet. Däremot är det fortfarande inte möjligt för svenska medborgare att resa till andra stater, till exempel på västra Balkan, som unilateralt godkänner nationella identitetskort som giltiga resehandlingar istället för pass.

Vid uppehåll[redigera | redigera wikitext]

Innehav av en giltig resehandling krävs i regel alltid vid uppehåll i en medlemsstat. Varken rörlighetsdirektivet eller Schengenregelverket påverkar medlemsstaternas möjligheter att även kräva att personer bär på sig sådana handlingar vid vistelse på allmänna platser. Innehav av giltig resehandling kan kontrolleras i samband med inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser. För de medlemsstater som omfattas av Schengenregelverket ska eventuella krav på personer att inneha eller bära på sig resehandlingar meddelas till Europeiska kommissionen.

Medlemsstaterna kan även kräva att unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare anmäler sin närvaro till ansvariga myndigheter vid inresa, även från andra Schengenstater; vanligen gäller att hotellboende inte behöver hantera detta då hotellen sköter det åt dem, om så krävs. För de medlemsstater som omfattas av Schengenregelverket ska eventuella krav på tredjelandsmedborgare att anmäla sig till ansvariga myndigheter meddelas till kommissionen.

Medlemsstat Skyldighet för vuxna att bära på sig giltig resehandling[14][15] eller motsvarande giltig identitetshandling enligt nationell rätt Skyldighet för unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare att anmäla sin närvaro[16]
Belgien Belgien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Bulgarien Bulgarien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Cypern Cypern Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Danmark Danmark Orange check.svg Obligatoriskt för alla icke-nordiska medborgare Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Estland Estland Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Finland Finland Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Frankrike Frankrike Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Grekland Grekland Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Irland Irland Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Island Island Orange check.svg Obligatoriskt för alla icke-nordiska medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Italien Italien Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[17]
Kroatien Kroatien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare[18] Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Lettland Lettland Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling (utom vid gränsområden)[19] Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Liechtenstein Liechtenstein Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Litauen Litauen Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling (utom vid gränsområden)[20] Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Luxemburg Luxemburg Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Malta Malta Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[17]
Nederländerna Nederländerna Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Norge Norge Orange check.svg Obligatoriskt för utländska medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Polen Polen Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare[21] Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Portugal Portugal Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Rumänien Rumänien Orange check.svg Obligatoriskt för utländska medborgare[22] Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[22]
Schweiz Schweiz Green check.svg Inga allmänna krav på att bära på sig giltig resehandling[23] Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[24]
Slovakien Slovakien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[17]
Slovenien Slovenien Orange check.svg Obligatoriskt för utländska medborgare[25] Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer[25]
Spanien Spanien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Sverige Sverige Orange check.svg Obligatoriskt för utländska medborgare Green check.svg Ingen särskild anmälningsplikt
Tjeckien Tjeckien Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Tyskland Tyskland Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Ungern Ungern Check-188-25-49-red.svg Obligatoriskt för alla medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer
Österrike Österrike Orange check.svg Obligatoriskt för utländska medborgare Check-188-25-49-red.svg Anmälningsplikt förekommer

För barn[redigera | redigera wikitext]

Barn omfattas av samma bestämmelser som vuxna med avseende på vilka resehandlingar som är giltiga och när dessa resehandlingar måste innehas. Från och med den 26 juni 2012 får barn inte vara inskrivna i föräldrarnas pass, utan måste inneha egna resehandlingar på samma villkor som vuxna. För barn som reser ensamma, med vuxna som inte är deras vårdnadshavare eller med enbart en förälder kan det även krävas en officiell handling undertecknad av de icke-medföljande vårdnadshavarna som ger barnet rätt att resa. Sådana bestämmelser regleras genom nationell lagstiftning i varje medlemsstat.[26]

Relation till Schengensamarbetet[redigera | redigera wikitext]

Inom Schengenområdet har gränskontrollerna vid de inre gränserna förvisso avskaffats, men detta påverkar inte kravet på att inneha en giltig resehandling vid resa mellan medlemsstaterna. Även om innehav av giltig resehandling i regel inte kontrolleras vid de inre gränserna, så förekommer kontroller i samband med till exempel tillfälliga inre gränskontroller, inre utlänningskontroller och poliskontroller som föranleds av brottsmisstanke. Giltiga resehandlingar kan även krävas i andra sammanhang, till exempel vid flygresor och hotellvistelser.

Särskilda bestämmelser[redigera | redigera wikitext]

Nordiska passunionen och Grönland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Nordiska passunionen

Inom Grönland och den nordiska passunionen, som innefattar de nordiska staterna Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, inklusive de självstyrande ögrupperna Färöarna och Åland men exklusive Grönland, Jan Mayen och Svalbard, kan nordiska medborgare röra sig fritt utan krav på innehav av giltig resehandling. Dock måste sådana medborgare kunna påvisa sin identitet och sitt nordiska medborgarskap. I avsaknad av pass eller nationellt identitetskort är det vanligtvis tillräckligt att inneha ett giltigt nordiskt körkort för att göra detta.[27][28] Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling, pass eller, för unionsmedborgare, nationellt identitetskort, vid resa inom den nordiska passunionen.

Gemensamma resezonen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Gemensamma resezonen

Inom den gemensamma resezonen, som innefattar Irland, Storbritannien, Isle of Man och Kanalöarna, kan medborgare i dessa stater och territorier röra sig fritt om de innehar en godkänd fotolegitimation. Vissa flygbolag, till exempel Ryanair, godkänner dock inte körkort eller annan fotolegitimation, vilket innebär att en giltig resehandling krävs för deras flygningar. Övriga medborgare måste inneha giltig resehandling. Under sin tid som medlemsstat inom Europeiska unionen kunde unionsmedborgare resa till Storbritannien med ett nationellt identitetskort istället för pass, en möjlighet som fortsatte att existera fram till den 1 oktober 2021. Sedan dess måste unionsmedborgare i regel alltid inneha pass vid resa till Storbritannien, utom särskilda undantagna grupper, däribland personer som åtnjuter uppehållsstatus.[29]

Territorier associerade med Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

De gemensamma bestämmelserna för giltiga resehandlingar inom Europeiska unionen gäller även unionens yttersta randområden, som innefattar de portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna, de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion samt det franska förvaltningsområdet Saint-Martin. I undantagsfall kan det förekomma att flygbolag endast accepterar pass som giltig resehandling vid resa till de yttersta randområdena.

Även om rörlighetsdirektivet inte är tillämpligt i övriga territorier som är associerade med unionen så är nationella identitetskort vanligtvis i praktiken giltiga även vid resa till och från dessa territorier.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kapitel II i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG”. EUT L 158, 30.4.2004 (konsoliderad version: 2004L0038, 16.06.2011, s. 9–10). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02004L0038-20110616. 
  2. ^ ”Resehandlingar för EU-medborgare”. Europa (webbportal). 6 april 2021. https://europa.eu/youreurope/citizens/travel/entry-exit/eu-citizen/index_sv.htm. Läst 28 april 2021. 
  3. ^ ”Resehandlingar för anhöriga som inte är EU-medborgare”. Europa (webbportal). 5 januari 2021. https://europa.eu/youreurope/citizens/travel/entry-exit/non-eu-family/index_sv.htm. Läst 28 april 2021. 
  4. ^ ”Resehandlingar för medborgare från länder utanför EU”. Europa (webbportal). 5 januari 2021. https://europa.eu/youreurope/citizens/travel/entry-exit/non-eu-nationals/index_sv.htm. Läst 28 april 2021. 
  5. ^ ”PRADO - offentligt register över äkta identitets- och resehandlingar online”. Europeiska unionens råd. 26 april 2021. https://www.consilium.europa.eu/prado/sv/prado-start-page.html. Läst 28 april 2021. 
  6. ^ ”Artikel 6.1 a i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 6). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  7. ^ ”Handlingsplan för att stärka EU:s insatser mot bedrägerier med resedokument”. Europeiska kommissionen. 8 december 2016. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52016DC0790. Läst 3 augusti 2021. 
  8. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1157 av den 20 juni 2019 om säkrare identitetskort för unionsmedborgare och uppehållshandlingar som utfärdas till unionsmedborgare och deras familjemedlemmar när de utövar rätten till fri rörlighet”. EUT L 188, 12.7.2019, s. 67–78. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32019R1157. 
  9. ^ ”Säkra identitetskort och uppehållshandlingar”. EUR-Lex. 21 oktober 2019. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/LSU/?uri=CELEX:32019R1157. Läst 3 augusti 2021. 
  10. ^ ”Machine Readable Travel Documents - Part 5” (på engelska). Internationella civila luftfartsorganisationen. https://www.icao.int/publications/Documents/9303_p5_cons_en.pdf. Läst 28 april 2021. 
  11. ^ 2 kap. 17 § Utlänningsförordningen (SFS 2006:97) (lagen.nu)
  12. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges regering. 22 januari 2015. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/lagradsremiss/2015/01/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt-identitetskort/. Läst 28 april 2021. 
  13. ^ ”Ökade möjligheter att resa inom EU med nationellt identitetskort”. Sveriges riksdag. 20 maj 2015. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/okade-mojligheter-att-resa-inom-eu-med-nationellt_H201JuU24. Läst 28 april 2021. 
  14. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2008/C 18/03)”. EUT C 18, 24.1.2008, s. 15–24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0124(03). 
  15. ^ ”Parliamentary questions – Answer given by Mr Vitorino on behalf of the Commission” (på engelska). Europaparlamentet. 15 november 2004. https://www.europarl.europa.eu/sides/getAllAnswers.do?reference=E-2004-2022&language=EN. Läst 28 april 2021. 
  16. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium enligt artikel 21 d (2008/C 18/04)”. EUT C 18, 24.1.2008, s. 25–30. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0124(04). 
  17. ^ [a b c] ”Anmälningar från Italien, Malta och Slovakien i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Tredjelandsmedborgares skyldighet att anmäla sin närvaro på en medlemsstats territorium i enlighet med artikel 21 d (2008/C 207/08)”. EUT C 207, 14.8.2008, s. 10–11. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52008XX0814(01). 
  18. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2013/C 272/09)”. EUT C 272, 20.9.2013, s. 10. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52013XX0920(01). 
  19. ^ ”Uppdatering av uppgifterna i Lettlands meddelande enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2012/C 206/06)”. EUT C 206, 13.7.2012, s. 12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52012XX0713(01). 
  20. ^ ”Uppdatering av uppgifterna i Litauens meddelande enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2014/C 152/05)”. EUT C 152, 20.5.2014, s. 24. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52014XX0520(01). 
  21. ^ ”Anmälningar enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Möjligheten för en medlemsstat att i sin nationella lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar enligt artikel 21 c (2015/C 191/07)”. EUT C 191, 9.6.2015, s. 8. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52015XX0609(01). 
  22. ^ [a b] ”Meddelande från Rumänien till Europeiska kommissionen enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2018/C 417/10)”. EUT C 417, 16.11.2018, s. 28. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52018XG1116(03). 
  23. ^ ”Meddelande från Schweiziska edsförbundet till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2009/C 3/06)”. EUT C 3, 8.1.2009, s. 11–13. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52009XX0108(05). 
  24. ^ ”Meddelande från Schweiziska edsförbundet till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (2009/C 50/09)”. EUT C 50, 3.3.2009, s. 10–12. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52009XX0303(01). 
  25. ^ [a b] ”Underrättelse från Slovenien till Europeiska kommissionen enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) Ändring av de uppgifter som Slovenien tillhandahöll i EUT C 18, 24.1.2008 (2014/C 53/06)”. EUT C 53, 25.2.2014, s. 27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52014XG0225(01). 
  26. ^ ”Resehandlingar för minderåriga som reser i EU”. Europa (webbportal). 15 april 2021. https://europa.eu/youreurope/citizens/travel/entry-exit/travel-documents-minors/index_sv.htm. Läst 28 april 2021. 
  27. ^ ”Resor inom EU – gränskontroller”. Polisen i Sverige. 12 november 2020. https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/granspolisen/resor-inom-eu-granskontroller/. Läst 28 april 2021. 
  28. ^ ”Tillfälliga gränskontroller – polisens arbete”. Polisen i Sverige. 12 november 2020. https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/granspolisen/tillfalliga-granskontroller/. Läst 28 april 2021. 
  29. ^ ”Czech Citizens Will Be Unable to Enter UK With Only an ID Card Starting From October 1”. EUR-Lex. 30 september 2021. https://www.schengenvisainfo.com/news/czech-citizens-will-be-unable-to-enter-uk-with-only-an-id-card-starting-from-october-1/. Läst 1 oktober 2021. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.