Giovanni Antonio Scopoli

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Giovanni Antonio Scopoli.

Giovanni Antonio (Joannes/Johann Anton) Scopoli, född 3 juni 1723 i Cavalese, Tyrolen, död 8 maj 1788 i Pavia, var en italiensk naturforskare med medicinsk examen. Han var närmast ett universalgeni, och verkade utöver inom medicin inom följande områden: botanik, kemi, geologi, mykologi och ornitologi.

Hans föräldrar hette Francesco Antonio Scopoli (commissario militare) och Claudia Caterina Gramola (född 1699, död 1791, och av gammal patriciersläkt).

Scopoli var professor i medicin, först i Cavalese, sedan i Trento, och därefter i Venedig. Vid sin död var han professor vid universitetet i Pavia.

Scopoli var en noggrann iakttagare av naturen, som i sina deskriptiva arbeten hänsynsfullt kritiserade och beriktigade en del felaktigheter i Linnés Genera plantarum. Han hade tidigare under 16 år varit verksam i Krain som lärare vid gruvskolan och gruvläkare vid kvicksilvergruvorna i Idria. Hans främsta verk är Flora Carniolica (1760, ny upplaga 1772) och Entomologia Carniolica (1763), vilka innehåller material insamlat under den tiden.

Eponym[redigera | redigera wikitext]

Scopoli har hedrats genom att få ge namnet Scopolia¨Dårörtssläktet (synonym Scopolina Schult.)

Scopolia ingår i familjen Solanaceae, potatisväxter.

Ett derivat av Scopolia är det giftiga ämnet scopolamin (på svenska ofta stavat skopolamin), som finns i många scopolia-arter, och det medicinska preparatet scopoderm med skopolamin som verksamt innehållsämne.

I dårörtsläktet ingår ett stort antal arter, Scopolia xxx. Så G A Scopoli har fått många "ättlingar"

Scopli har hedrats med följande vetenskapliga namn:

Auktorsnamnet Scop. kan användas för Giovanni Antonio Scopoli i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Källor[redigera | redigera wikitext]