Gislövshammar

Kalkstensklippor vid Gislövshammar. Förr bröts kvarnstenar från klipporna.

Gislövshammar är ett fiskeläge i Östra Nöbbelövs socken i Simrishamns kommun på Österlen i Skåne.

Byns karaktär är än idag bevarad. När enskiftet genomfördes åren 1807–1811 för Gislöfs by kan man utläsa bland annat "I finns husesyn daterad Gislöf den 6te Juli 1808. För nr 23 f'öljande text: No 23 112 Mantal Skatte Rusthåll äges av Rusthållare Mårten Jönsson. Åbyggnaden består utaf 4ra Längor de 3ne väl bygde och i godt stånd, 3ne skorstenar, Bakugn och Maltkölna, jemte Spis och öfiiget tillhör samt 2ne stugor.

Kvarnstensbrytning på Gislövshammar

Här ute på udden syns ett 40-tal runda Fördjupningar, spåren av en stenindustri från 1800-talet. I kalkstensklippan har man huggit ut kvarnstenar som sedan såldes runt om i Skåne.

Komstakalksten

På Österlen finns vit sandsten, kambrosiluriska lerskiffrar, kalksten och flinta. Sådan kalksten finns bland annat att se i Komstad och Gislövshammar där stentäkt bedrivits. Vid Gislövshammar är detta kalkstenslager cirka 10 meter tjockt och skiktet lutar mellan 5 och 10 grader. Stenens färg är grå, finkornig och innehåller fossiler av bland annat Orthoceratiter.

Framväxt av stenhuggeri

Gislövshammar är ett av Skånes minsta fiskelägen. Bebyggelsen växte fram först i början av 1800-talet, efter införandet av jordreformen enskiftet. Fiskeläget låg skyddat från de västliga vindarna men var istället utsatt för de ostliga vindarna. Byggmaterialen till husen togs i stor utsträckning på plats. På uddens kalkstensklippa bröts kalkflis till väggar och på stranden uppfördes en kalkugn där kalkstenen brändes till kalk. Detta gav en liten inkomst, men man försörjde sig huvudsakligen på fiske och sjöfart.

Tillgången på kalksten uppmärksammades så småningom och det fanns förhoppningar att här kunna utveckla en industri. En anledning var att befolkningen ökade, det behövdes mer spannmål och för att mala säden behövdes kvarnar, vilket  i sin tur resulterade i att behovet av kvarnstenar ökade. Vid malningen i vindmöllorna användes två stenar — löparen och liggaren.

Konsten att hugga ut kvarnstenar

Kvarnstenarna höggs ut i lagom tjocka kalkstensskikt. Först höggs en ränna med pikhacka runt den blivande formen. Kvarnstenen höggs sedan loss med hjälp av små järnkilar i hål i underkanten. Med hammare bankade man försiktigt på kilarna så att stenen sprängdes loss. Därefter bearbetades stenarna med pik- och flathackor, bredmejsel, gradhammare och borr till så kallade "siktestenar". Här i Gislövshammar höggs stenar med cirka 1,55-1,75 meters diameter.

Succén uteblev

Den förväntade succén uteblev och därmed utvecklingen av en industriell stenindustri. Anledningen vet man inte, det kan finnas flera orsaker — investeringarna uteblev, byn var isolerad utan hamn och farbara vägar, vilket försvårade transporten av stenarna, kanske var stenkvaliteten inte tillräckligt hög samtidigt som importen från Tyskland, Frankrike och England ökade. I mitten av 1870-talet lades stenbrottet och stenhuggeriet ner och på 1990-talet blev det en fornlämning och är därmed skyddat enligt lagen pm kulturminnen.

Externa länkar

• Gislövshammar - Historier kring Gislövshammar