Give Peace a Chance

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Give Peace a Chance
A-sida"Give Peace a Chance"
B-sida"Remember Love" (Yoko Ono)
Utgiven4 juli 1969 (Storbritannien)
7 juli 1969 (USA)
Formatgrammofonskiva
Inspelad1 juni 1969 Montréal, Québec, Kanada
Genrerock
Längd4:54
SkivbolagApple
LåtskrivareJohn Lennon
ProducentJohn Lennon, Yoko Ono
Singlar
Plastic Ono Band
"Give Peace a Chance"
(1969)
"Cold Turkey"
(1969)
Inspelningen av Give Peace a Chance (1969).
En fotoutställning baserad på Lennons och Onos arbete.

Give Peace a Chance är en sång skriven av John Lennon under vietnamkriget. Den utgavs som singel den 4 juli 1969. Sången är bland annat ett budskap till USA:s president Richard Nixon, då Lennon ville att Nixon skulle dra tillbaka trupperna.

Komposition och inspelning[redigera | redigera wikitext]

Sången skrevs under Lennons och Onos smekmånads-bed-in i Montréal i Québec i Kanada.[1] Då Lennon blev tillfrågad av en reporter vad han försökte uppnå med att stanna i sängen, svarade han spontant "Just give peace a chance". Han uttryckte frasen flertalet gånger under deras Bed-In.[1] Den 1 juni 1969 spelade André Perry in låten i rum 1742 på Queen Elizabeth Hotel i Montréal. Fyra mikrofoner sattes upp, och en fyraspårsbandspelare, som hade hyrts från en lokal musikstudio användes.[2] Inspelningen gästades av flertalet journalister och kändisar, bland andra Timothy Leary, Rabbi Abraham Feinberg, Joseph Schwartz, Rosemary Woodruff Leary, Petula Clark, Dick Gregory, Allen Ginsberg, Roger Scott, Murray the K och Derek Taylor, varav många nämndes i sångtexten. Lennon spelade akustisk gitarr och även Tommy Smothers från Smothers Brothers bidrog med gitarrspelande.

Då låten släpptes under 1969, var den krediterad till Lennon–McCartney.[3] På vissa senare utgåvor är endast Lennon krediterad, till exempel 1990-utgåvan av albumet Live in New York City, dokumentären The U.S. vs. John Lennon (2006), och samlingsalbumet Lennon Legend: The Very Best of John Lennon (1997) samt dess DVD version sex år senare.

Lennon sade senare att han kände sig skyldig för att ha krediterat McCartney på låten, vilken var hans första singel under eget namn, istället för att ge kreditering till Yoko Ono, som hjälpt honom skriva den.[4] Enligt författaren Ian MacDonald var krediteringen Lennons sätt att tacka McCartney för att ha hjälpt honom spela in The Ballad of John and Yoko med mycket kort varsel.[5]

Sångtext[redigera | redigera wikitext]

Den ursprungliga sista versen i låten refererar till "John and Yoko, Timmy Leary, Rosemary, Tommy Smothers, Bobby Dylan, Tommy Cooper, Derek Taylor, Norman Mailer, Allen Ginsberg, and Hare Krishna". Under framförandet av låten, inkluderad på albumet Live Peace in Toronto 1969, medgav Lennon att han inte kunde komma ihåg alla ord i texten, och improviserade med att nämna bandmedlemmar och annat som han kom på i stunden: "John and Yoko, Eric Clapton, Klaus Voormann, Penny Lane, Roosevelt, Nixon, Tommy Jones and Tommy Cooper, and somebody."

Den tredje versen innehåller en referens till onani (masturbation), men Lennon ändrade detta till mastication på det officiella textpappret.[6]

Singelsläpp och efterspel[redigera | redigera wikitext]

Give Peace a Chance, med Onos Remember Love som b-sida släppes den 4 juli 1969 i Storbritannien[nb 1] och ett par dagar senare, 7 juli 1969 i USA.[nb 2][7] Låten nådde andra plats på UK Singles Chart[8], och nummer 14 på Billboard Hot 100 i USA.[9]

Låten blev snabbt en hymn för Vietnamrörelsen[10], och sjöngs av en halv miljon demonstranter i Washington, D.C. på Vietnam Moratorium Day, 15 november 1969.[11] De leddes av Pete Seeger, som ropade uttryck som "Are you listening, Nixon?" och "Are you listening, Agnew?", mellan refrängerna då demonstranterna sjöng "All we are saying ... is give peace a chance".[12]

En liveversion av låten finns med på livealbumet Live Peace in Toronto 1969.

Medverkande[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnotslista[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ UK Apple APPLE 13[7]
  2. ^ US Apple APPLE 1809[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Noyer, Paul Du (2010). ”John Lennon/Plastic Ono Band”. John Lennon: The Stories Behind Every Song 1970–1980 (Rev.). London: Carlton Books Ltd. sid. 21. ISBN 978-1-84732-665-2 
  2. ^ ”John Lennon + Yoko Ono: Give Peace A Chance”. beatles.ncf.ca. http://beatles.ncf.ca/pic_essay.html. Läst 3 juli 2019. 
  3. ^ Du Noyer, Paul (2010). ”John Lennon/Plastic Ono Band”. John Lennon: The Stories Behind Every Song 1970–1980 (Rev.). London, England: Carlton Books Ltd. sid. 25. ISBN 978-1-84732-665-2 
  4. ^ Norman, Philip (2008). John Lennon: The Life. Doubleday Canada. sid. 608. ISBN 978-0-385-66100-3 
  5. ^ MacDonald, Ian (2005). Revolution in the Head (2nd revised). Pimlico. sid. 358. ISBN 978-1-84413-828-9 
  6. ^ The Beatles (2000). The Beatles Anthology. Chronicle Books. sid. 334. ISBN 0-8118-2684-8 
  7. ^ [a b c] Blaney, John (2005). John Lennon: Listen to This Book (illustrated). [S.l.]: Paper Jukebox. sid. 18. ISBN 978-0-9544528-1-0 
  8. ^ ”Artists”. www.officialcharts.com. https://www.officialcharts.com/search/artists/john-lennon/. Läst 9 juli 2019. 
  9. ^ ”John Lennon | Awards” (på en-us). AllMusic. https://www.allmusic.com/artist/john-lennon-mn0000232564/awards. Läst 9 juli 2019. 
  10. ^ Perone, James E. (2001). Songs of the Vietnam Conflict. Greenwood Publishing Group. sid. 57–58. ISBN 978-0-313-31528-2 
  11. ^ Wiener, Jon (12 januari 2010). ”Nixon and the 1969 Vietnam Moratorium”. The Nation. http://www.thenation.com/blog/nixon-and-1969-vietnam-moratorium#. Läst 28 januari 2014. 
  12. ^ See, for example, this PBS documentary and this recordingYoutube.