Vadarsvalor
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Vadarsvalor | |
 Mindre vadarsvala (Glareola lactea) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Vadare Charadrii |
| Familj | Glareolidae |
| Släkte | Glareola Brisson, 1760 |
| Släkte | Stiltia Gray, 1855 |
 Rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola) | |
Vadarsvalor är en grupp med fåglar som tillhör ordningen vadarfåglar (Charadriiformes).[1] Gruppen omfattar de båda släktena Glareola och Stiltia. De skiljer sig ifrån andra vadare genom att de flygande fångar insekter i luften.
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Vadarsvalor är ett grupp som tillsammans med ökenlöpare bildar familjen Glareolidae i ordningen vadarfåglar. Man brukar dela in gruppen i åtta arter i två släkten, varav sju av arterna placeras i släktet Glareola.[1]
Arten australisk vadarsvala (Stiltia isabella), som tidigare har placerats i släktet Glareola, placeras idag i det egna släktet Stiltia vilket först beskrevs 1855 av George Robert Gray. Arten lever i torrare biotoper och kan utgöra en mellanform mellan gruppen vadarsvalor och ökenlöparna.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Vadarsvalorna har en tärnlik form med spetsiga vingar och kluven stjärt. Kort grov näbb som ofta går i svart och rött. Vadarsvalorna är ofta mörka på ovansidan och ljusa undertill. Deras fjäderdräkt går i färgerna svart, grått, vitt, brunt och beige och de har alla svarta ögon.
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Precis som ökenlöpare finner man vadarsvalor i de varmare delarna av södra Europa, östra Afrika, Asien och Australien. Några av arterna är långflyttare.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Till skillnad från de andra arterna bland vadare fångar vadarsvalor merparten av sin föda flygande i luften. De har en svallik, kraftig flykt när de kastar sig fram och tillbaka i luften för att fånga insekter. De kan dock också fånga byten på marken. De är som mest aktiva kring gryning och skymning och vilar sig under de varma timmarna på dagen. De lägger två till fyra ägg direkt på marken.
Arter[redigera | redigera wikitext]
- Släkte Stiltia
- Australisk vadarsvala (Stiltia isabella)
- Släkte Glareola
- Rödvingad vadarsvala (Glareola pratincola)
- Orientvadarsvala (Glareola maldivarum)
- Svartvingad vadarsvala (Glareola nordmanni)
- Madagaskarvadarsvala (Glareola ocularis)
- Klippvadarsvala (Glareola nuchalis)
- Grå vadarsvala (Glareola cinerea)
- Mindre vadarsvala (Glareola lactea)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör vadarsvalor.
|