Glasvar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Glasvar
Lepidorhombus whiffiagonis 4G.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningPlattfiskar
Pleuronectiformes
FamiljPiggvarar
Scophthalmidae
SläkteLepidorhombus
ArtGlasvar
L. whiffiagonis
Vetenskapligt namn
§ Lepidorhombus whiffiagonis
AuktorWalbaum, 1792[1]
Synonymer
Lepidorhombus whiffliagonis (Walbaum, 1792)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[3] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[4]

Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[5] Honan är större än hanen.[2] Största vikt är 3 kg.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[3] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[5] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[4]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[2] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[4] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[3] och Västsahara (Kap Bojador)[5]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[3]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[4] och är en viktig matfisk i många länder.[5] [2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172835. Läst 20 augusti 2010. 
  2. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 214, 488, 492. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c d e] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 203, 205. ISBN 91-518-4572-5 
  4. ^ [a b c d e] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 254. ISBN 91-518-3505-3 
  5. ^ [a b c d e] Froese, Rainer (20 april 2010). Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792) Megrim” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=28. Läst 20 augusti 2010.