Glasvar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Glasvar
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Lepidorhombus whiffiagonis 4G.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningPlattfiskar
Pleuronectiformes
FamiljPiggvarar
Scophthalmidae
SläkteLepidorhombus
ArtGlasvar
L. whiffiagonis
Vetenskapligt namn
§ Lepidorhombus whiffiagonis
AuktorWalbaum, 1792[2]
Synonymer
Lepidorhombus whiffliagonis (Walbaum, 1792)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[4] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[5]

Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[6] Honan är större än hanen.[3] Största vikt är 3 kg.[4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[4] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[6] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[5]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[3] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[6]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[5] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[4] och Västsahara (Kap Bojador)[6]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[4]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[5] och är en viktig matfisk i många länder.[6] [3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen ökar. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Abad, E., Cardinale, M., Chanet, B., Iriondo, A., Martínez Portela, P., Munroe, T.A. & Turan, C. 2020 Lepidorhombus whiffiagonis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 februari 2022.
  2. ^ [a b] Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172835. Läst 20 augusti 2010. 
  3. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 214, 488, 492. ISBN 91-1-844202-1 
  4. ^ [a b c d e] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 203, 205. ISBN 91-518-4572-5 
  5. ^ [a b c d e] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 254. ISBN 91-518-3505-3 
  6. ^ [a b c d e] Froese, Rainer (20 april 2010). Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792) Megrim” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=28. Läst 20 augusti 2010.