Glasvar

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Glasvar
Lepidorhombus whiffiagonis 4G.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningPlattfiskar
Pleuronectiformes
FamiljPiggvarar
Scophthalmidae
SläkteLepidorhombus
ArtGlasvar
L. whiffiagonis
Vetenskapligt namn
§ Lepidorhombus whiffiagonis
AuktorWalbaum, 1792[1]
Synonymer
Lepidorhombus whiffliagonis (Walbaum, 1792)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Glasvar (Lepidorhombus whiffiagonis) är en plattfisk som tillhör familjen piggvarar. Den kallas även glasvarv.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som hos de flesta piggvarar är vänstersidan ögonsida. Denna är ljusbrun, medan blindsidan är vit. Kroppen är dock halvgenomskinlig, som namnet antyder. Ryggfenan är lång.[3] Bukfenan och analfenan är åtskilda.[4]

Största längd är 60 cm; arten håller sig dock vanligen under 25 cm.[5] Honan är större än hanen.[2] Största vikt är 3 kg.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren är en bottenfisk som föredrar blandbotten (sand och grus)[3] på ett djup mellan 100 och 400 m. I Joniska havet går den dock djupare, mellan 200 och 700 m.[5] Emellertid kan den också vistas pelagiskt[4]; vid lugnt väder kan den simma vid ytan på grunt vatten.[2] Födan utgörs av kräftdjur, bläckfisk och små, bottenlevande fiskar.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten leker under vår och försommar på djupt vatten vid Brittiska öarna och Island.[4] Äggen som är små (omkring 1 mm) och pelagiska, kläcks efter omkring en vecka. Även ynglen är pelagiska tills de har blivit mellan 2,5 och 3 cm långa.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Island via södra Norge, runt Brittiska öarna, Skagerack till Medelhavet[3] och Västsahara (Kap Bojador)[5]. Den går sällsynt in i Kattegatt men förökar sig inte i Sverige.[3]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

Glasvaren tas som bifångst vid trålfiske[4] och är en viktig matfisk i många länder.[5] [2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172835. Läst 20 augusti 2010. 
  2. ^ [a b c d] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 214, 488, 492. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c d e] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 203, 205. ISBN 91-518-4572-5 
  4. ^ [a b c d e] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 254. ISBN 91-518-3505-3 
  5. ^ [a b c d e] Froese, Rainer (20 april 2010). Lepidorhombus whiffiagonis (Walbaum, 1792) Megrim” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=28. Läst 20 augusti 2010.