Glioblastom

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Glioblastom
latin: glioblastoma multiforme
Koronar (framifrån) MRI med konstrast uppvisar ett glioblastom av WHO grad IV hos en 15-år gammal pojke
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 C71
ICD-9 191
ICD-O M9440/3
OMIM 137800
DiseasesDB 29448
eMedicine neuro/147  med/2692
MeSH svensk engelsk

Glioblastom, även känt som glioblastoma multiforme (GBM) och astrocytom grad III-IV, är den vanligaste och mest aggressiva cancern med ursprung ur hjärnvävnad (hjärnparenkym).[1] Denna form av tumör utgör 12-15 % av alla intrakraniella tumörer.[2] Den vanligaste hjärncancern överlag är meningeom, men denna uppstår ur den hinna som omger hjärnan och inte själva hjärnvävnaden.[3] Symptom är initialt icke-specifika eftersom tumören kan uppkomma i olika delar av hjärnan. Beroende på vilken del, kommer tumören ge upphov till olika symptom. Dessa symptom kan innefatta personlighetsförändring, illamående, och symptom liknande stroke.[4] Huvudvärk är sett till hela sjukdomsförloppet ett mycket vanligt symptom. Försämringen sker ofta snabbt och kan resulterar i sjunkande medvetandsgrad (RLS > 4).[5]

Orsaken i de flesta fall är oklart.[5] Ovanliga riskfaktorer är genetiska sjukdomar såsom neurofibromatos och Li Fraumeni syndrom samt tidigare strålbehandling.[6][5] De kan antingen börja från normala celler i hjärnan eller utvecklas från redan befintliga låggradiga tumörer (se patologi för vidare förklaring).[7] Diagnosen sätts vanligen genom en kombination av datortomografi, magnetkameraundersökning, och tumörbiopsi.[4] Vilken typ av grad som glioblastom uppnåt bestäms genom biopsi. För glioblastom finns det graderna III eller IV, där IV har sämre prognos.

Det finns inget känt sätt att förebygga sjukdomen. Vanligtvis innebär behandlingen kirurgi som följs av cellgifter och strålbehandling.[6] Läkemedlet temozolomid används ofta som en del av kemoterapi.[6][8] Höga doser av steroider kan användas för minska mängden symptom.[4] Det är oklart om det är bäst att ta bort all eller helt enkelt det mesta av cancern.[9]

Trots bästa möjliga behandling är det vanligt att cancern recidiverar (återkommer).[6] Den vanligaste överlevnadslängden efter diagnos är 12 till 15 månader och färre än 3 till 5% av drabbade lever längre än fem år.[6][5] Utan behandling är överlevnaden normalt 3-12 månader.[10] 2-3 personer per 100.000 människor kommer att utveckla sjukdomen under ett givet år.[6] Vanligastvis börjar den runt mellan 50-60 års ålder och den förekommer oftare hos män än hos kvinnor.[6][5] Immunterapi studeras för närvarande som behandling för glioblastom med lovande resultat.[11] Den viktigaste prognostiska faktorn är ålder.

Patologi[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av tumörerna uppstår de novo (inte från en tumör av lägre malignitetsgrad) och benämns då som primära glioblastom. Andra glioblastom uppstår från lågmalignt gliom och benämns då som sekundära. För sekundära glioblastom är medianåldern något lägre än för primära. Det är omöjligt att histopatologiskt (i mikroskop) särskilja primärt från sekundärt glioblastom.

Gener. Utifrån de molekylärgenetiska egenskaperna finns det fyra olika subtyper av glioblastom.

(1) Klassisk motsvarar majoriteten av primära glioblastom. De har en mutation i PTEN, deletion av kromosom 10 och ampliferingen av EFGR. Fokal deletion av 9p21 som ger störning i CDKN2A. Det är ett genlokus som kodar för två tumörsuppressorer, p16/INK4a och p14ARG, som påverkar funktionen hos RB respektive p53.

(2) Proneural är typiskt för sekundär glioblastom. Mutationer i TP53 (genen som kodar för p53) och punktmutationer i isocitratdehydrogenasgener, IDH1 och 2. De har ofta överuttryck av PDGFRA. Låggradiga gliom (I/II astrocytom) kan också ha mutation i TP53/IDH1/2. 

(3) Neurala har ofta uttryck av neurala markörer så som NEFL, GABRA1, SYT1 och SLC12A5. De kan påvisas med hjälp av immunohistokemi, in situ hybridisering eller immunocytokemi.

(4) Mesenkymal har ofta har mikrodeletion i NF1 gener som finns på kromosom 17. Gener som är involverade i TNF och NF-kB signalvägarna är ofta mycket uttryckta i mesenkymala glioblastom. 

IDH mutation ger en onkometabolit som kallas för 2-hydroxyglutarat. 70-80 % av låggradiga gliom har denna mutation. Genom epigenetik (t.ex. metylering) kan promotor av gener som kodar för DNA-repareringsenzym t.ex. MGMT (metylguanin DNA metyltransferas) tystas. MGMT är viktig för att laga den kemoterapeutiska DNA-modifikationen som temozolomid gör och kommer alltså att påverka svaret på den sortens kemoterapi.

Morfologi. Ibland är tumören fast och vit, ibland mjuk och gul pga nekros och ibland förekommer mindre blödningar. Nekros sker i givna mönster med massor av närliggande celler. Celler som ligger längst med dessa regioner bildar ett mönster som kallas för pseudo-palisading. Endotelceller ligger i ett dubbellager och bildar en glomerulär kropp. VEGF från maligna astrocyter utsöndras pga hypoxi och bildar dessa vaskulära förändringarna. Tumörerna uppvisar ibland markörerna GFAP och Ki67.[12]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bleeker, Fonnet E.; Molenaar, Remco J.; Leenstra, Sieger (2012). ”Recent advances in the molecular understanding of glioblastoma”. Journal of Neuro-Oncology 108 (1): sid. 11–27. doi:10.1007/s11060-011-0793-0. PMID 22270850. 
  2. ^ Fagius, Jan (2006). Neurologi (4:e). sid. 236-239 
  3. ^ McNeill, Katharine A.. ”Epidemiology of Brain Tumors”. Neurologic Clinics 34 (4): sid. 981–998. doi:10.1016/j.ncl.2016.06.014. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0733861916300366. Läst 25 december 2016. 
  4. ^ [a b c] Young, RM; Jamshidi, A; Davis, G; Sherman, JH (June 2015). ”Current trends in the surgical management and treatment of adult glioblastoma.”. Annals of translational medicine 3 (9): sid. 121. PMID 26207249. 
  5. ^ [a b c d e] World Cancer Report 2014. World Health Organization. 2014. sid. Chapter 5.16. ISBN 9283204298 
  6. ^ [a b c d e f g] Gallego, O (August 2015). ”Nonsurgical treatment of recurrent glioblastoma.”. Current oncology (Toronto, Ont.) 22 (4): sid. e273-81. PMID 26300678. 
  7. ^ World Cancer Report 2014. World Health Organization. 2014. sid. Chapter 3.8. ISBN 9283204298 
  8. ^ Hart, MG; Garside, R; Rogers, G; Stein, K; Grant, R (30 April 2013). ”Temozolomide for high grade glioma.”. The Cochrane database of systematic reviews 4: sid. CD007415. PMID 23633341. 
  9. ^ Van Meir, E. G.; Hadjipanayis, C. G.; Norden, A. D.; Shu, H. K.; Wen, P. Y.; Olson, J. J. (2010). ”Exciting New Advances in Neuro-Oncology: The Avenue to a Cure for Malignant Glioma”. CA: A Cancer Journal for Clinicians 60 (3): sid. 166–93. doi:10.3322/caac.20069. PMID 20445000. 
  10. ^ Schapira, Anthony H.V. (2007). Neurology and clinical neuroscience. Philadelphia: Mosby Elsevier. sid. 1336. ISBN 9780323070539. https://books.google.ca/books?id=EwajBQAAQBAJ&pg=PA1336 
  11. ^ ”With Immunotherapy, Glimmers of Progress against Glioblastoma”. With Immunotherapy, Glimmers of Progress against Glioblastoma. 9 December 2015. http://www.cancer.gov/types/brain/research/immunotherapy-glioblastoma. Läst 23 december 2015. 
  12. ^ Kumar, V (2015). ”The central nervous system (28)”. Robbins and Cotran pathologic basis of disease (9th) (9th). sid. 1306-1309. ISBN 978-0-8089-2450-0