Glomma
| Glomma | |
| Vattendrag | |
 Glommas delta i Øyeren, några mil innan det når havet
| |
| Land | Norge |
|---|---|
| Region | Østfold fylke |
| Koordinater | 59°12′11″N 10°56′57″Ö / 59.20306°N 10.94917°Ö |
| Källa | Riasten |
| Mynning | Skagerrak |
| Längd | 600 km (cirka) |
| Flodbäcken | 63 030 km² |
| Vattenföring | |
| - medel | 700 m³/s |
| Geonames | 3155532 |
  Läge för Glommas mynning.
| |
 Glomma med biflöden (inklusive sjöar) och avrinningsområde (gråfärgat).
| |
Glomma (även Glåma eller Glommen) är Norges och Skandinaviens längsta sammanhängande vattendrag med omkring 600 kilometers längd. (Göta älv–Klarälven är dock längre.) Avrinningsområdet är 43 030 km², varav 1 % i Sverige.[1] Medelvattenföringen vid mynningen är ca 700 m³/s, vilket är högst i Skandinavien.
Glomma rinner upp i sjön Riasten nära fjället Sylarna. Den rinner sedan genom Aursunden, cirka 690 m ö.h., nordost om Røros, flyter söderut genom Østerdalen och Solør, gör en tvär krök mot väster vid Kongsvinger och mynnar i Skagerack vid Fredrikstad.
Största biflöde till Glomma är Vorma (med Gudbrandsdalslågen) från Norges största sjö Mjøsa.
Särskilt i sitt nedre lopp bildar Glomma många forsar och vattenfall, till exempel Mørkfoss, Solbergfoss, Vammafoss och Sarpsfoss. Älven har ojämn vattenföring och stora översvämningar är vanliga under vårfloden.
Vid stora vattenföringar i Glomma uppstår en bifurkation vid Kongsvinger där vatten då överförs till Vrångsälven som är ett av Byälvens biflöden. Vartannat år [2][3] har överföring av vatten skett. Fenomenet uppträder företrädesvis under våren–försommaren i samband med vårflod i Glomma men kan även uppträda vid stora flöden under annan del av året. Den största vattenföring som överförts har varit 84 m³/s och den längsta varaktigheten 15 dygn. Den största vattenmängd som överförts under ett tillfälle har varit cirka 30 miljoner m³.[3]
Glomma avvattnar Norges skogrikaste områden och har varit Nordens största flottled.[källa behövs]
I sitt nedersta lopp genom Fredrikstads kommun delar sig älven i två grenar vid öarna Isegran och Kråkerøy. Huvudgrenen går öster om Kråkerøy och kallas Østerelva. Sidogrenen på västsidan av Kråkerøy kallas Vesterelva. Bägge grenarna mynnar ut i Oslofjorden.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Huvudavrinningsområden på gränsen mellan Sverige, Norge och Finland (SMHI) Arkiverad 25 december 2022 hämtat från the Wayback Machine. (
PDF) Sid.5
- ^ Under 73 av de 150 åren för perioden 1851–2000 har överföring av vatten skett.
- ^ [a b] Projekt Byälven sammanfattande rapport
