Glosjö
Flador och glosjöar är namn på olika stadier för fenomenet då havsvikar avskiljs från havet i och med landhöjningen. Flador och glosjöar förekommer för det mesta endast i Östersjön i Sverige och Finland. Glosjöar kan vara en bra plats för fågelskådning och sportfiske tack vare en rik tillgång på fisk, insekter och yngel.
Processen kan delas in i fyra stadier: förstadium, flada, glo och glosjö.[1]
Förstadium[redigera | redigera wikitext]
För att processen mot en glosjö ska starta krävs en havsvik som har någon form av tröskel eller annat hinder som gör att vattenutbytet med havet blir långsamt. I och med landhöjningen blir tröskeln allt grundare och vattenutbytet allt mindre.[1]
Flada[redigera | redigera wikitext]
.jpg)
I det skede som kallas flada (även flad eller flade)[2] står viken ännu i ständig kontakt med havet, men vattenutbytet är mycket långsamt. Oftast hindrar vass och annan vattenväxtlighet ett effektivt vattenutbyte. Bottenvegetationen i flador är oftast mycket artrik.[1] I detta skede brukar människan ofta ingripa genom att muddra tröskeln eller genom att klippa vass och på det sättet hindra fladan från att växa igen.
Glo[redigera | redigera wikitext]
Då fladan definitivt skurits av från havet, det vill säga då tröskeln stigit ovanför havsytan, har ett glo bildats. Havsvatten tränger in i gloet endast vid högvatten eller då höga vågor bildas i stormar. Bottenvegetationen blir glesare och fattigare i detta stadium.[1]
Glosjö[redigera | redigera wikitext]
En glosjö bildas då gloet inte längre har någon kontakt med havet och inte längre får något som helst tillskott av havsvatten. Gloet har därmed bildat en insjö.[1]