Gotlands artilleriregemente

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gotlands artillerikår)
Hoppa till: navigering, sök
Gotlands artilleriregemente
(A 7)
Gotlands artilleriregemente vapen.svg
Vapensköld för Gotlands artilleriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnGotlands artilleriregemente
Datum1811–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareSvea artilleriregemente
EfterföljareArtilleriregementet
Del avVII. milot (1942–1966)
Milo Ö (1966–1982)
MKG (1982–1994)
Milo M (1994–2000)
HögkvarterVisby garnison
FörläggningsortVisby
ÖvningsplatsTofta skjutfält
BeskyddareSankta Barbara
FärgerLjusgrå      (1894–2000)
Marsch"Gotlands artilleriregementets marsch" (Löfdahl) [1]
Årsdagar4 december
DekorationerGotartregGM (1947/1990)
GotartregSM (1947/1990)
GotartregMM (2000)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
FörbandsstandarAM.019983.jpg
Minnesmedalj m/2000AM.019730.jpg
FörtjänstmedaljAM.095957.jpg

Gotlands artilleriregemente (A 7), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1811–2000. Förbandet var förlagt inom Visby garnison i Visby.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förbandet hade sitt ursprung i beväringsartilleriet vid Gotlands nationalbeväring, vilken organiserades 1811 som ett resultat av rysk ockupation 1808 och genom en konvention antagen av gotlänningarna i december 1810 och som stadfästes av kung Karl XIII den 5 februari 1811.

Den kan dock sägas ha sitt ursprung i den artillerikår som redan tidigare funnits på Gotland. Anders Sparrfelt som var landshövding på Gotland 1710 lät som förberedelse inför en möjlig rysk invasion av ön med hjälp av några officerare som flytt från Estland och värvade artillerister sätta upp en artillerikår om en löjtnant, en fänrik, två underofficerare och 25 meniga. 1720 bestod styrkan av 36 man. 1721 fastställdes en ny stat varvid artilleriet på Gotland bestämdes till att omfatta 3 officerare, 8 underofficerare och 60 meniga. Huvuddelen av dessa förlades i Visby medan en mindre del bemannade Karlsvärds fästning. Redan året därpå minskades dock styrkan till hälften. Under Jacob von Hökerstedts tid som landshövding 1739 ökades truppen igen och bestod vid utbrottet av hattarnas ryska krig av 60 man. Efter krigsutbrottet beslutades om att en bataljon om 400 man bestående av fyra kompanier skulle sättas upp på ön. Dessa värvningar var klara 1742, och delar av bataljonen sändes 1743 för att slå ned dalupproret och senare var stora delar av bataljonen kommenderad till Skåne och Göteborg för att avvärja ett möjligt danskt angrepp. Omkring 250 man ut bataljonen deltog i Pommerska kriget. 1763 minskades bataljonen med 20 man per kompani, och huvuddelen kom att kommenderas till Sveaborg, där den 1783 kom att uppgå i Finska artilleribrigaden. Kvar på Gotland blev en mindre enhet om två officeare, två sergeanter, en trumslagare och 40 meniga. 1791 avsändes de sista resterna av truppen för att ingå i överstelöjtnant Gyllenstiernas kompani i Finland och 1792 såldes och sändes de sista resterna av krigsmaterial iväg från ön.[5]

Rudolf Cederström efter att ha befriat Gotland från den ryska ockupationen 1808 avseglade stannade en bataljon ur Jönköpings regemente och ett batteri ur Wendes artilleriregemente kvar på ön. De återsändes 1809 men sedan Sverige inträtt i kontinentalsystemet och hamnat i krig med Storbritannien sändes snabbt en bataljon ur Jönköpings regemente till ön. Ett artilleriförband lett av kapten Johan Henrik von Vicken om fem subalternofficerare, fem underofficerare, fyra konstaplar, en trumslagare och 100 meniga sattes även upp. Redan hösten 1811 drogs dock delar av trupperna tillbaka och kort därefter reducerades artillerikompaniet till 38 man.[6]

Då nationalbeväringen organiserades kom artillerikåren att utgöras av två batterier och ett fästningskompani med en stamtrupp av 100 man, förlagd i Visby[7]. Förbandet omorganiserades 1861 till Gotlands nationalbevärings artillericorps och fick beteckningen No 4. Kåren bytte 1887 namn till Gotlands artillerikår (No 4).

Gotlands artillerikår erhöll 1892 den nya beteckningen No 7, för att det planerade Norrlands artilleriregemente skulle kunna bli No 4. År 1914 ändrades beteckningen till A 7.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och B-förbanden var ett utbildningsregemente. I Gotlands fall så särskilde det sig jämfört med indelningen på fastlandet. Detta då det tidigare VII. militärområdet omorganiserats 1966 till Gotlands militärkommando (MKG). Militärkommandot utgjorde en särskild ledningsorganisation inom Östra militärområdet, men hade inte det samlade förvaltningsansvaret över ön. Vidare leddes det fackmässiga mobiliseringen på förbandsnivå. Genom reformen tillfördes hela mobiliserings- och materialansvaret inom militärkommandot, detta oavsett försvarsgren. Detta medförde att Gotlands artillerikår som ingick i Gotlands militärkommando (MKG) kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). Genom reformen antog kåren den 1 juli 1975 det nya namnet Gotlands artilleriregemente.[8]

Inför både försvarsbeslutet 1977 och försvarsbeslutet 1982 undantogs Gotlands artilleriregemente för utredning av Försvarets rationaliseringsinstitut. Vid 1977 års försvarsbeslut undantogs Gotlands artilleriregemente på grund av regionalpolitiska förhållanden. Istället ansåg Försvarets rationaliseringsinstitut att Smålands artilleriregemente (A 6) med Artilleriets kadett- och aspirantskola (ArtKAS) samt miloverkstaden i Jönköping skulle avvecklas. Överbefälhavaren och chefen för armén ansåg dock att inget artilleriregemente skulle avvecklas. Dock så föreslog Försvarets rationaliseringsinstitut i sin utredning att ge överbefälhavaren i uppdrag att pröva en vidareutveckling av OLLI-organisationen. I en vidareutveckling ville man slå samman Gotlands regemente (P 18), Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsba­taljon (Lv 2) till ett arméregemente.[9]

Inför 1982 års försvarsbeslut undantogs Bodens artilleriregemente, Gotlands artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente, Wendes artilleriregemente samt Bergslagens artilleriregemente från granskning gällande att finna en kostnadsreducering inom artilleriet. Att Gotlands artilleriregemente undantogs från utredning om avveckling, var dels på grund av regionalpolitiska skäl men även krav på krigsorganisationens beredskap och mobilisering. Den sammanslagning som regeringen föreslagit för riksdagen i det förra beslutet hade inte genomförts. Vilket fick regeringen återigen att föreslå för riksdagen om att slås samman staberna för Gotlands regemente, Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnsbataljon med staben för Gotlands militärkommando, och bilda en myndighet från den 1 juli 1982.[10][11]

Genom försvarsbeslutet 1992 kom Gotlands regemente, Gotlands artilleriregemente och Gotlands luftvärnskår att avskiljas från militärkommandot, och bildade från den 1 juli 1994 självständiga förband. Militärkommandot kom istället att enbart leda all verksamhet på Gotland, som på fastlandet löstes av försvarsområdesstaber, fördelningsstaber och marinkommandostaber.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition 1999/2000:30 att endast ett artilleriregemente skulle kvarstå i grundorganisationen. De regementen som regeringen ville avveckla var bland annat Gotlands artilleriregemente. Detta med bakgrund till att regeringen ansåg det olämpligt att centralisera artilleriutbildningen till Gotland, inte minst beroende på investeringsbehov och de begränsade möjligheterna till långsiktig personalförsörjning. Kvar inom artilleriet i den nya grundorganisationen blev Bergslagens artilleriregemente, detta då regeringen ansåg att regementet hade de bästa förutsättningarna för att långsiktigt utbilda och öva artilleriförband. Den 30 juni 2000 avvecklades Gotlands artilleriregemente.[12] Den 1 juli 2000 antog Bergslagens artilleriregemente det nya namnet Artilleriregementet.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

År 1901 omorganiserades kåren, och tillökades så att den uppgick till tre batterier och ett positionskompani med en styrka av 21 officerare, 14 underofficerare, fyra civilmilitärer och 156 man fast anställda.[7] Under 1990-talet ansvarade regementet för att utbilda fördelningsartilleristab- och bataljoner samt brigadartilleribataljoner och pansarbataljonsartilleri ingående i MKG. I samband med att Svea artilleriregemente avvecklades, överfördes primära vapensystemet vid regementet, haubits 77A, till Gotlands artilleriregemente.

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

  • 21. kompaniet – Wisborgs kompani
  • 22. kompaniet – Stålhatts kompani
  • 23. kompaniet – Carlswärds kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Till regementets första förläggningsplats räknas en förläggning på S:t Hansgatan 19, där 44 man ur den värvade delen av förbandet förlades från den 8 november 1839. Detta för att råda bot på de eländiga bostadsförhållandena för många av soldaterna innan dess hade. Officerarna skaffade sig dock vanligen fortfarande privat inkvartering i Visby, och för soldaterna ur nationalbeväringen anordnades ingen inkvartering. Kasernen på Sankt Hansgatan var i bruk fram till 8 juni 1889 då de sista soldaterna lämnade byggnaden, vilken då var rejält nedgången. År 1886 uppläts före detta Graham Brothers mekaniska verkstad som senast varit tändsticksfabrik på Hamnplan 1 till Gotlands artillericorps. De första soldaterna flyttade in redan samma år men efter om- och tillbyggnad inför ombildandet inrymdes här officersmäss, manskapsmatsal, sex logement, bostäder för styckjunkarna, sjukrum med mera.[13]

Tyghuset fanns ända sedan 1811 vid den så kallade artillerigården vid Södertorg. Är fanns även officers- och underofficersarest. Ett nytt tyghus uppfördes 1832 utanför Kajsarporten, och det gamla tyghuset ändrades 1865 till exercishus och gymnastiksal. År 1811 uppfördes ett krutförråd och 1836 ett projektilförröåd på Hospitalsbetningen. Tidigare hade krutet förvarats i Kruttornet. Till förråd utnyttjades från 1832 även byggnaderna på Bränneritomten (Strandgatan 12-14).[14]

År 1903 började kasernområdet vid Korsbetningen att uppföras och 1904 kunde stallet och ridhuset där tas i bruk. Den 13 april 1909 flyttade regementet under högtidliga former över till kasernområdet på Östra Hansegatan 28.[15] Vid Östra Hansegatan var förbandet förlagda fram till den 30 juni 1986, då det från den 1 juli 1986 samlokaliserades med Gotlands regemente på Langs väg 4. Den 24 maj 1986 hölls en avslutningsceremonin vid Östra Hansegatan. Vid Gotlands regemente flyttade regementet in i Kasern 1, vilket uppmärksammades genom en ceremoni den 7 oktober 1988.[4]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementets första övningsplats var förlagd till 18 km nordost om Visby i Martebo myr. Från den 1 augusti 1898 vapenövades regementet på Tofta skjutfält, cirka 6 km söder om Visby.[4]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementet tilldelades sitt förbandsstandar av kung Gustav V på hans födelsedag den 16 juni 1938. Efter att Svea artilleriregemente avvecklades den 31 december 1997, överfördes dess standar samt traditioner till Gotlands artilleriregemente. Gotlands artilleriregemente förde standaret vid sidan om sitt eget fram till att det avvecklades den 30 juni 2000. Svea artilleriregementes standar övertogs av Artilleriregementet.[2]

Gotlands artilleriregemente traditioner bevaras sedan 1 juli 2000 av Artilleriregementet. Åren 2000–2005 bevarades dess minne genom Gotlands regemente (P 18). En särskild manifestation skedde på avvecklingsdagen och marsch genomfördes genom Visby med besök vid ett antal "A 7-platser". Avslutningsceremonin skedde i Donnershage med bland annat överlämning av A 7:s standar till Artilleriregementet. Vid tapto skedde avtäckning av den minnessten som placerats framför Gotlands regementes kanslihus.[16]

Vid regementet instiftades Gotlands artilleriregementes förtjänstmedalj i guld och silver (GotartregGM/SM) åren 1947 och 1990. Bandet: Kluvet i grönt, rött och grönt. År 2000 instiftades Gotlands artilleriregemente minnesmedalj i silver (GotartregMM). Bandet: Kluvet i rött, grön och rött.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefer för artilleriet på Gotland 1860-2000. Åren 1860–1975 betitlades förbandschefen för kårchef. Åren 1975–1982 och 1994–2000 betitlades chefen för regementschef. Åren 1982–1994 var förbandschefen underställd chefen MKG.

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Gotlands nationalbevärings artilleribeväring 1811-02-05 1861-07-15
Gotlands nationalbevärings artillericorps 1861-07-16 1886-12-31
Kungl Gotlands artillerikår 1887-01-01 1974-12-31
Gotlands artillerikår 1975-01-01 1975-06-30
Gotlands artilleriregemente 1975-07-01 1982-06-30
Gotlands artilleriregemente 1994-07-01 2000-06-30
Beteckningar
1811-02-05 1861-07-15
No 4 1861-07-16 1892-12-31
No 7 1893-01-01 1914-09-30
A 7 1914-10-01 1982-06-30
A 7 1994-07-01 2000-06-30
Förläggningsorter och övningsfält
Visby garnison (F) 1943-07-01 2000-06-30
Martebo myr (Ö) 1888 1898
Tofta skjutfält (Ö) 1898-08-01 2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 201
  2. ^ [a b c] Braunstein (2005), s. 205–207
  3. ^ Kjellander (2003), s. 262-263
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 27-28
  5. ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 26-47
  6. ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 48-54
  7. ^ [a b] Westrin, Theodor, red (1909). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 10 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. sid. 29. Libris 8072220. http://runeberg.org/nfbj/0031.html 
  8. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 23 juli 2016. 
  9. ^ ”Regeringens proposition 1977/78:65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 23 juli 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1981/82:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-sakerhets--och-forsvarspolitiken-samt_G503102. Läst 23 juli 2016. 
  11. ^ Bjurström, Olle. ”Artilleriet på Gotland 1711-2000” (.doc). A 7 Kamratförening. sid. 3-4. http://www.a7kamratforening.se/pdf/A7_historia_av_Olle_Bjurstrom.doc. Läst 23 april 2014. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 10 juli 2016. 
  13. ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
  14. ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
  15. ^ Artilleriet på Korsbetningen, red. Ulf Mosséen s. 52-97
  16. ^ Hansson, Bo (2000). ”C A 7 har sitt "sista" ord” (PDF). Gotlandsartilleristen (Visby: Gotlands artilleriregemente) (12): sid. 4-5. http://www.tjelvar.se/pdf/ga2000-12.pdf. Läst 23 april 2014.  Libris 3136300

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Olsson, Kjell. ”Kungl. Gotlands Artilleriregemente”. Gotlands Militärhistoria & Gotlands Trupper. http://www.tjelvar.se/forband/a7/a7.htm. Läst 23 april 2014. <

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bjurström, Olle, red (2000). Artilleriet på Visborgs slätt. Visby: A 7 kamratfören. Libris 8238170 
  • Gavel, Peter; Gavel, Margareta (1987). Korsbetningen 1986: fotografisk dokumentation. [Visby]. Libris 656837 
  • Mosséen, Ulf, red (1986). Artilleriet vid Korsbetningen: [minnesskrift i anledning av Kungl. Gotlands artilleriregementes flyttning från Korsbetningen till Visborgs slätt den 1 juli 1986]. Visby: Regementet. Libris 626155 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]