Gotlands regemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om Gotlands regemente. För infanteriregementet Gotlands regemente, se Gotlands infanteriregemente. För åren 1994–2000, se Gotlandsbrigaden.
Gotlands regemente
(P 18)
Gotlands regemente vapen.svg
Vapensköld för Gotlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Gotlands regemente
Datum 1963–1994,
2000–2005
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Pansartrupperna
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Föregångare Gotlands infanteriregemente,
Göta pansarlivgardes kompani på Gotland
Ingående delar Gotlandsbrigaden (1963–1994)
Del av Milo Ö (1963–1982)
MKG (1982–1994)
Opil (2000–2005)
Högkvarter Gotlands garnison
Förläggningsort Visby
Övningsplats Visborgsslätt, Tofta skjutfält
Motto "Regementet för framtiden"
Färger Blått och vitt          
Marsch "In Treue Fest" (Teike)[a]
Maskot Väduren Harald [2]
Dekorationer GotregGM(1991)
GotregSM (1991)
GotlregMSM (2005)
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1963 AM.005037.jpg
Förbandstecken m/1960 AM.090978-P 18 (02).jpg
Tilläggstecken MILI.009805.jpg

Gotlands regemente (P 18), var ett pansarförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1963–1994 och 2000–2005. Förbandet var förlagt till Gotlands garnison i Visby.[3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutade riksdagen att åtta pansarbrigader med nya stridsfordon skulle organiseras inom armén. Ett beslut som av ekonomiska skäl ändrades i augusti 1960, till att endast omfatta sju pansarbrigader.[6][7] Norra skånska regementet (I 6), Södra skånska regementet (I 7) och Gotlands infanteriregemente (I 18) var de infanteriregementen som överfördes från infanteriet, samt Södermanlands regemente (I 10) som återfördes till pansartrupperna.

På Gotland fanns sedan 1944 detachementet Göta pansarlivgardes kompani på Gotland. Detachementet kom från den 1 april 1963 att uppgå i det nya regementet Gotlands regemente, för att där bilda stommen i det nya pansarregementet. Gotlands regemente fick samtidigt beteckningen P 18. Vilket kan förklaras med att som infanteriregemente hade regementet haft beteckningen I 18.[8]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973 och 1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och B-förbanden var ett utbildningsregemente. I Gotlands fall så särskilde det sig jämfört med indelningen på fastlandet. Detta då det tidigare VII. militärområdet omorganiserats 1966 till Gotlands militärkommando (MKG). Militärkommandot utgjorde en särskild ledningsorganisation inom Östra militärområdet, men hade inte det samlade förvaltningsansvaret över ön. Vidare leddes det fackmässiga mobiliseringen på förbandsnivå. Genom reformen tillfördes militärkommandot hela mobiliserings- och materialansvaret för arméförbanden på Gotland. Detta medförde att Gotlands regemente som ingick i Gotlands militärkommando (MKG) från den 1 juli 1975 blev ett B-förband (utbildningsregemente).[9]

Inför försvarsbeslutet 1977 föreslog Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) till riksdagen bland annat att slå samman Gotlands rege­mente (P 18), Gotlands artilleriregemente (A 7) och Gotlands luftvärnsbataljon (Lv 2) till ett arméregemente.[10] Dock så ansåg både Försvarsutskottet samt departementschefen, att något beslut inte skulle fattas innan frågan om ytterligare markförvärv i anslutning till Visborgs slätt hade tillgodosetts. Hösten 1980 ansågs frågan tillräckligt löst, då riksdagen beslutade den 16 oktober 1980 att slå samman arméförbanden till ett arméregemente.[11]

Den 30 juni 1982 upplöstes regementet som ett självständigt förband, och från den 1 juli 1982 lydde regementet under chefen för Gotlands militärkommando (MKG).[5]

Genom försvarsbeslutet 1992 fick Gotlands militärkommando en ny roll, genom att kommandot enbart kom att leda all verksamheten på Gotland, som på fastlandet löstes av försvarsområdesstaber, fördelningsstaber och marinkommandostaber. De arméförband som sedan 1982 lytt under kommandot, kom att bilda självständig förband. Dock kom Gotlands regemente att avvecklas, och uppgick i krigsförbandet Gotlandsbrigaden och bildade Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18).

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen för riksdagen bland annat att endast sex enheter för utbildning av armébrigadledningar och mekaniserade bataljoner skulle vara utgångspunkten för den framtida Försvarsmakten. När det gällde Gotland ansåg regeringen att de operativa kraven gjorde det nödvändigt med militär närvaro på Gotland. Men av främst kostnads- och underhållsskäl så ansåg regeringen samtidigt att ingen stridsvagnsutbildning skulle genomföras på Gotland. Försvarsmaktens nya fredsorganisation kom dock inte att spegla krigsorganisationen på samma sätt som tidigare. Vilket medförde att Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden avvecklades den 30 juni 2000. Och i dess ställe bildades den 1 juli 2000 Gotlands regemente (P 18).

Genom försvarsbeslutet 2004 kom riksdagen bland annat att besluta om en avveckling av Gotlands regemente (P 18). Inför försvarsbeslutet ställdes regementet mot Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Södra skånska regementet (P 7) och Södermanlands regemente (P 10), där regeringen var angelägna med att skapa rationella produktionsförutsättningar, och en långsiktigt hållbar organisationsstruktur. Den nya organisationen skulle svara mot de krav som den nya strukturen med insatsförband och utvecklings- och kompetensresurser ställer. Samtliga regemente utbildade mekaniserade förband, och hade goda produktionsförhållanden samt goda verkstadsresurser. Regeringen ville att Försvarsmakten skulle utvecklas till ett insatsförsvar, med en större tonvikt på internationalisering. Något som kom att medföra att regeringen föreslog en avveckling av bland annat Gotlands regemente. Kvar av de tre regementena blev Södra skånska regementet, vilka regeringen ansåg geografiskt ha den bästa fördelaktiga lokalisering, med närheten till ett övningsfält, som var av central betydelse för Försvarsmakten. Regeringen fäste även stor vikt av att ha ett militärt utbildningsförband med markstridsinriktning i Skåneregionen, med korta avstånd både till Öresundsbron och Barsebäcksverket.[12]

Gotlands regemente avvecklades den 31 december 2004. Från den 1 januari 2005 övergick regemente till Avvecklingsorganisation P 18, vilken skulle svara för avvecklingen av regementet, och skulle vara helt genomförd den 31 augusti 2006. Den 28 maj 2005 genomfördes den officiella avvecklingen av regementet.[13][14]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Vakten vid regementet som uppfördes 1898 som expeditionsbarack. Den har sedan fungerat som underbefälsmäss, plutonofficersmäss och till sist vaktlokal.
Kanslihuset som uppfördes 1905.
Kaserngården på P 18.

År 1991 utbildades för sista gången pansarbataljon Gotland (Pbat G) med Stridsvagn 102 samt KP-bil (VKP/SKP) på P 18. Samma år byggdes kasern Bysen. Året efter, 1992, utbröt en stor brand vid Torsburgen på Gotland. Tack vare hjälp från bland annat P 18 lyckades man efter hårt arbete släcka den omfattande branden.

Efter Norra skånska regementets (P 6) avveckling i samband med försvarsbeslutet 1992, överfördes 1992 Pbv 302 till regementet och 1994 tillkom Stridsvagn 104, och grundutbildning på dessa versioner genomförs för första gången på P 18. Stridsvagn 104 kom då närmast ifrån Södermanlandsbrigaden (MekB 10).

År 2000 var P 18 första regementen i Sverige med att sätta upp ett snabbinsatskompani "IA 01", (vilket är en föregångare till Försvarsmaktens operativa reserv), som under våren 2001 på 30 dagar från beslut var operativa i Kosovo. Kompaniet blev därmed föregångare till dagens Svenska koncept av snabbinsatsbataljon "Battlegroup". Under utbildningsåret 2003-2004 hade P 18 ansvar för Kosovobataljonen (KS 09) som fick stor uppmärksamhet vid kravallerna i Caglavica den 17 mars 2004. P 18 blev under början av 2000-talet ett av Sveriges mest erfarna regemente i internationella insatser.

I mars 2005 sköts de sista skotten med ett Stridsfordon 90Tofta skjutfält. Skytten var kapten Anders Eckerberg, som var truppförande kompanichef för Roma kompani. Övningen följdes av en fordonsmarsch på landsväg till regementet i Visby.

Sista inryckningen av värnpliktiga till regementet eller avvecklingsorganisationen gjordes den 31 januari 2005, då 30 soldater ingåendes i vakt/eskort-plutonen ryckte in för en tio månader lång utbildning.[15]

P 18 som mestadels utbildade mekaniserade förband men även underhåll, ledning och spaning hade sitt övningsområde på Tofta skjutfält strax söder om Visby. P 18 var samgrupperade med Militärdistrikt Gotlands stab och FMLOG. Under det sista utbildningsåret 2004/2005 benämndes kompanierna på P 18 Roma kompani - Sigurd Niklas, Havdhem kompani - Petter Niklas, Garde kompani - Xerxes Niklas, vilka ingick i bataljonen "Viktor Niklas".

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Gotlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Gotlands infanteriregemente kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera ett fältregemente som genom försvarsbeslutet 1948 omorganiserades till infanteribrigad.[16] Regementet var tillsammans med Värmlands regemente (I 2) och Norrbottens regemente (I 19) de tre infanteriregementen som inte satte upp ett dubbleringsregemente. Genom försvarsbeslutet 1948 infördes brigader i hela armén vilket medförde att armén renodlades till två brigadtyper, infanteribrigader och pansarbrigader, där Gotlands infanteriregemente stod för infanteribrigaden Gotlandsbrigaden (IB 18)

Gotlandsbrigaden (IB 18) bildades 1949 genom att fältregementet Gotlands infanteriregemente (I 18) omorganiserades till brigad och blev regementets enda brigad. I samband med att Gotlands regemente bildades 1963 genom sammanslagning av Gotlands infanteriregemente (I 18) och Göta pansarlivgardes kompani på Gotland (P 1 G), omorganiserades brigaden till en pansarbrigad och i samband med detta gjordes en beteckningsändring till PB 18.

År 1994 uppgick Gotlands regemente i Gotlandsbrigaden (PB 18). I samband med denna omorganisation omorganiserades brigaden till en mekaniserad brigad, samt gjorde en betecknings- och namnändring till Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18). Brigaden blev med denna omorganisation ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). I samband med försvarsbeslutet 2000 avvecklades brigaden den 30 juni 2000 och regementet återupprättades den 1 juli 2000 under sitt forna namn, Gotlands regemente (P 18).

Utbildningskompanier[redigera | redigera wikitext]

Ett av de modernare fordonsgaragen på regementsområdet som även inrymde verkstad. Uppförd 1965.
2003-2005

Dessa kompanier tillsammans med kompanier ur Södermanlands regemente bildade bataljonen VN (Viktor Niklas).

2003

Organisation fram till 2003:[17]

  • 1. kompaniet – Livkompaniet, chefsutbildning
  • 2. kompaniet – Roma kompani, pansarskyttekompani (1991-1992 Pansarvärnsrobotkompani, 1992-1993 Brigadspaningskompani)
  • 3. kompaniet – Tingstäde kompani, ledningskompani, pansarvärnsrobotkompani, stab och trosstjänst (inklusive bataljonssjukvård). Under 1970- och tidigt 1980-tal var kompaniet pansarskyttekompani. Från mitten av 1980-talet till 1991 var kompaniet ett så kallat beredskapskompani.
  • 4. kompaniet – Lärbro kompani, stridsvagnskompani
  • 5. kompaniet – Klinte kompani, handräckningskompani, depå- och bevakningstjänst
  • 6. kompaniet – Garde kompani, stabs- och trosstjänst
  • 7. kompaniet – Hemse kompani, teknisk resurs och mekanikerskola. Organiserades 2003, döptes 2003 om till Teknisk enhet.
  • 8. kompaniet – Havdhem kompani, ledningskompani, bildat 1 januari 2001

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementet förlades den 30 augusti 1905 till ett nyuppfört kasernetablissement på Visborgs slätt, som regementet sedan 1887 hade haft som sin mötes- och lägerplats. Kasernetablissement uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissement. Totalt kom drygt ett hundratal byggnader att uppföras inom området.[18] Kasernområdet har vid ett antal omgångar utökats i form av garage- och förrådsbyggnader samt kaserner. Från 1986 samgrupperades Gotlands artilleriregemente med Gotlands regemente. Och från 1978 samgrupperades Gotlands luftvärnskår med Gotlands regemente. Kasernområdet har utöver dessa förband även huserat ett antal olika staber, bland annat staben för Gotlands militärkommando och Gotlands militärdistrikt. Efter att regementet avvecklades sålde Fortifikationsverket, på uppdrag av regeringen, hela kasernområdet för cirka 40 miljoner kronor.[19]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementets primära övnings- och skjutfält har varit baserade på Visby, Stånga malm, Blekväten, Vallstena, Hällarna och Tofta skjutfält.[3]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

När regementet omorganiserades till ett pansarregemente 1963, kom regementet att föra sin fana från 1954, vilken regementet hade tilldelats den 13 juni 1954 av Chefen för armén Carl August Ehrensvärd. Regementet kom även under en tid att föra Göta pansarlivgardes kompani på Gotland fana jämsides med sin egen fana.[3]

År 1975 försvann namnet "Kungliga" från samtliga regementen enligt riksdagsbeslut, varvid namnet blev enbart Gotlands regemente (P 18). År 1978 anordnades militära världsmästerskapet i skytte av P 18. År 1979 gjorde Korpralen Harald I (en vädur) sitt första framträdande i tjänsten under en högvaktsceremoni på kungliga slottet. Han utnämndes senare till hederskorpral.[3]

År 1991 instiftades Gotlands regementes hedersmedalj i guld/silver (GotregGM/GotregSM). Medaljen är av 8:e storleken, och har ett band som är blått med en smal vit rand på vardera sidan och en smal röd rand på mitten.[20][21] I samband med avvecklingen av regementet, instiftades 2005 Gotlands regementes minnesmedalj i silver (GotlregMSM). Medaljen är av 8:e storleken, och har ett blått band med en röd rand på insidan följd av en vit rand på vardera sidan. Bandet beläggs med en vädur i silver.[22]

Materiel vid förbandet[redigera | redigera wikitext]

Många olika stridsfordon har använts på regementet genom åren. Observera att tidsangivelserna inte är fullständigt verifierade.[23]

Pansarbilar och terrängbilar
Pansarbandvagnar och infanterikanonvagnar
Stridsfordon och stridsvagnar

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma från att regementet organiserades som ett pansarförband. För regementschefer innan 1963, se Gotlands infanteriregemente. Åren 1982–1994 var regementschefen underställd chefen för Gotlands militärkommando (MKG). För åren 1994–2000, se Gotlands regemente och Gotlandsbrigaden (MekB 18).[24]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Gotlands regemente 1963-04-01 1974-12-31
Gotlands regemente 1975-01-01 1982-06-30
Gotlands regemente 2000-07-01 2004-12-31
Avvecklingsorganisation 2005-07-01 2006-08-31
Beteckningar
P 18 1963-04-01 1982-06-30
MKG/P 18 1982-07-01 1994-06-30
P 18 2000-07-01 2004-12-31
AO P 18 2005-07-01 2006-08-31
Förläggningsorter och övningsfält
Gotlands garnison (F) 1963-04-01 2006-08-31
Visborgsslätt (Ö) 1963-04-01 2006-08-31
Tofta skjutfält (Ö) 1963-04-01 2006-08-31

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Antogs som Gotlands infanteriregementes (I 18) marsch år 1909.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 201
  2. ^ Kjellander (2005), ss. 235-238
  3. ^ [a b c d] Braunstein (2005), s. 175-177
  4. ^ Kjellander (2003), s. 263-264
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 25
  6. ^ Larsson (1994), s. 64-65
  7. ^ Kjellander (1992), s. 412-414
  8. ^ Kjellander (1992), s. 44
  9. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 17 september 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1977/78: 65”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-vissaa-organisationsfragor-mm-rorande_G10365. Läst 17 september 2016. 
  11. ^ ”Regeringens proposition 1980/81:27”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-forsvarsmaktens-organisation-mm-pa-gotland_G40327. Läst 17 september 2016. 
  12. ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 17 september 2016. 
  13. ^ ”Sista marschen i Visby”. Försvarsmakten. 30 maj 2005. Arkiverad från originalet den 8 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060208210437/http://www.p18.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=28313. Läst 6 december 2009. 
  14. ^ ”Om Gotlands Regemente”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2006. https://web.archive.org/web/20060813083541/http://www.p18.mil.se/. Läst 6 december 2009. 
  15. ^ ”Sista inryckningen på Gotlands Regemente”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 18 april 2005. https://web.archive.org/web/20050418025352/http://www.p18.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=26050. Läst 6 december 2009. 
  16. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 4 mars 2010. 
  17. ^ Olsson, Kjell (18 augusti 2008). ”Kort historik”. GMH - Gotlands Militärhistoria. Arkiverad från originalet den 7 december 2013. https://web.archive.org/web/20131207193704/http://www.tjelvar.se/forband/p18/p18.htm. Läst 15 december 2008. 
  18. ^ Berg (2004), s. 88
  19. ^ ”Nya garnisonen kostar 780 miljoner”. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=94&artikel=6422704. Läst 17 september 2016. 
  20. ^ ”GotregSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={6F8FA9A5-E688-4D3C-BA67-F7FE8F2282DA}&listmode=0&medal={4CCE27BC-6329-4BD9-87FC-BF84419310A4}. Läst 17 september 2016. 
  21. ^ ”GotregGM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={6F8FA9A5-E688-4D3C-BA67-F7FE8F2282DA}&listmode=0&medal={7F1734F4-2225-47AD-8D03-71E9D661B4CF}. Läst 17 september 2016. 
  22. ^ ”GotlregMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={6F8FA9A5-E688-4D3C-BA67-F7FE8F2282DA}&listmode=0&medal={97DD4038-CD55-4A2A-A85D-08ACAB482857}. Läst 17 september 2016. 
  23. ^ Olsson, Kjell (5 september 2008). ”Stridsfordon i bruk på Gotland 1938 - 2005”. GMH - Gotlands Militärhistoria. http://www.tjelvar.se/forband/pansar/4.htm. Läst 15 december 2008. [död länk]
  24. ^ Kjellander (2005), ss. 25-31

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Kjellander, Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 
  • Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 2, Personer och traditioner. Stockholm: Probus. Libris 10002196. ISBN 91-87184-80-X 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Larsson, Göran, red (1994). Norra skånska regementet 1811-1994: ett bygderegementes historia. D. 2. Kristianstad: Norra skånska regementet. Libris 1882031. ISBN 91-630-2303-2 (inb.) 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hagström, Svante (2007). Officersmässen Visborgsslätt. Visby: [Svante Hagström]. Libris 10396007. ISBN 978-91-633-0331-9 
  • Hagström, Svante (2005). Bibliografi Gotlands försvar: från fornborgar, kastaler och vårdkasar till insatsförsvar. Visby: Gotlands regemente. Libris 9876895. ISBN 91-631-6571-6 
  • Hammarhjelm, Bengt (1998). Gotländsk krigshistoria: från Gutasagan till 1814. Visby: Ödin. Libris 7751979. ISBN 91-85716-81-2 (inb.) 
  • Jakobsson, Henry Alfred (2003). Minnen från Visborgsslätt 1915-1918. S.l.: Museiföreningen vid Visborgsslätt. Libris 10379733 
  • Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 1, Historik, befästningar, Visborgsslätt, verksamhet, regementets särart. Stockholm: Probus. Libris 9997590. ISBN 91-87184-79-6 (inb.) 
  • Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 2, Personer och traditioner. Stockholm: Probus. Libris 10002196. ISBN 91-87184-80-X (inb.) 
  • Hagström, Svante (2004). Sång och musik vid Gotlands regemente med tonvikt på Gotlands officerskör. Visby: Gotlands regemente. Libris 9581127. ISBN 91-631-5142-1 
  • Stenström, Nils-Åke (2002). Innehållsförteckning till periodiskt utgivna tidningar vid Gotlands regemente: Gotland (1940), Gotlandsinfanteristen (1941-1964), Väduren (1964-2002). Visby: Garnisonsmuseet, [Gotlands regemente]. Libris 8866956 
  • Stenström, Nils-Åke (2006). Innehållsförteckning till periodiskt utgivna tidningar vid Gotlands regemente: Gotland (1940), Gotlandsinfanteristen (1941-1964), Väduren (1964-2005). [Sverige: s.n.]. Libris 10111152. ISBN (Spiralh.) 
  • Stenström, Nils-Åke (2004). Hans Lagerlöf: soldaten på Visborgsslätt som aldrig glömde sitt regemente. [S.l.: s.n.]. Libris 9673922. ISBN (Spiralh.) 
  • Söderberg, Nils Vilhelm (1972). Gotlands regementes fanor.. Visby. Libris 3200721 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]