Gräfin Dubarry

Från Wikipedia

Gräfin Dubarry är en operett i tre akter med musik av Carl Millöcker och libretto av F. Zell och Richard Genée. Handlingen rör sig kring Madame du Barry, mätress till kung Ludvig XV av Frankrike.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Operetten hade premiär den 31 oktober 1879 på Theater an der Wien i Wien. Den hyllades av kritikerna men publiken svek och spelades endast 17 gånger innan den lades ner.[1]

Die Dubarry[redigera | redigera wikitext]

Inte förrän 1931 dök den åter upp på repertoaren men då med titeln Die Dubarry. En helt ny version i nio scener hade bearbetats av den tyske kompositören Theo Mackeben[a], som hade lagt in melodier från en annan Millöcker-operett, Der Feldprediger, och i övrigt bidragit med egna kompositioner.[1] Störst succé gjorde "Ich schenk' mein Herz", vilken byggde på sången "Charmant, charmant" från originalverket, samt titelsången "Ja, so ist sie, die Dubarry" och valsduetten "Es lockt die Nacht".[2]

Texterna var nyskrivna av tre librettister: Paul Knepler, Ignaz Michael Welleminsky och Hans Martin Cremer. Denna nya version hade premiär den 14 augusti 1931 på Admiralspalast i Berlin med den ungerska sopranen Gitta Alpár i titelrollen.[2] 1933 gjorde Alpár ett gästspel på Stockholmsoperan med en egen ensemble och framförde Madame Dubarry under perioden 5-14 maj.[b]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b] Haslum, 1971
  2. ^ [a b] Traubner, 1983

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Mackeben hade 1928 dirigerat premiären av Kurt Weills och Bertolt Brechts musikpjäs Tolvskillingsoperan.
  2. ^ Dirigent var Tibor Alpár, bror till Gitta Alpár.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Haslum, Bengt (1971). Operett och musical : en kavalkad i ord och bild från Offenbach till vår tids musical. Stockholm: Sveriges radio. Libris 7409424. ISBN 91-522-1207-6 
  • Traubner, Richard (1983). Operetta: A Theatrical History. Oxford: Oxford University Press. sid. 55-59. ISBN 0-19-520778-5