Gränsen mellan Finland och Ryssland

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Finlands östligaste punkt är den västra delen av en ö i sjön Virmajärvi, som är gränsen går genom. Den blåvita pelaren markerar den finländska sidan, den rödgröna pelaren markerar den ryska sidan. Den vita pelaren i mitten markerar själva gränsen.
Skylt som markerar gränszonen, i Paljakka.
Finlands gränsförändringar 1323–1975.

Gränsen mellan Finland och Ryssland är den statsgräns som går mellan Finland och Ryssland. Den är 1 340 kilometer lång, och går främst genom obefolkade skogar och ödemarker, samt glesbefolkade områden. I Finland kallas den östgränsen (finska itäraja). Den utgör även Schengenområdets och EU:s yttre gräns. Det är förbjudet enligt både finsk och rysk lag att utan tillstånd korsa gränsen utanför gränsövergångar. Det finns dessutom gränszoner på båda sidor där man inte får uppehålla sig utan tillstånd. Stora skyltar indikerar det. Detta förbud gynnar de vilda djuren som trivs i gränszonen, även om begränsad guidad turism förekommer.[1] Myndigheten Gränsbevakningsväsendet patrullerar rutinmässigt gränsen på den finska sidan, liksom ryska myndigheter den ryska.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Landgränsen reglerades vid Parisfreden 1947 efter Finska fortsättningskriget (1941–1944), där Finska Karelen och Petsamo överlämnades till Sovjetunionen. Sjögränsen reglerades 1940, och återigen 1965. Gränsdragningen är numera okontroversiell, och regleras i lag.[2] Båda staterna godkände gränsen under första ESK-konferensen 1975.

Det första fördraget om gränsen mellan Finland och Ryssland var Nöteborgstraktaten 1323. Freden i Teusina 1595 och flyttade gränsen österut. Freden i Nystad 1721 och Freden i Åbo 1743 flyttade gränsen västerut. Hela Finland överfördes från Sverige till Ryssland 1809. Därpå flyttades gränsen mellan Finland och Ryssland till läget före 1721. En ny dragning gjordes under fredsfördraget i Dorpat 1920 då Sovjetunionen erkände Finlands självständighet.

Gränsövergångar[redigera | redigera wikitext]

Det finns nio internationella gränsövergångsställen och sju aktiva s.k. tillfälliga gränsövergångsställen för vägtrafik mellan Finland och Ryssland. De tillfälliga har mer begränsade öppettider och kräver särskilt tillstånd.[3] Totalt finns fyra järnvägsövergångar[4], även om det bara är en som verkar vara aktiv.[3]

Enligt en överenskommelse den 22 mars 2016 inskränks möjligheten till gränspassage vid de två nordligaste internationella gränsövergångsställena Salla och Raja-Joseppi till enbart finska, ryska och vitryska medborgare med familjemedlemmar. Detta skulle gälla i 180 dygn efter ikraftträdande.[5] Andra medborgare som reste mellan exempelvis svenska Norrbotten och Murmansk i Ryssland måste därmed använda gränsövergången vid Kuusamo.

Internationella gränsövergångsställen från nord till syd[redigera | redigera wikitext]

Bild Finskt vägnamn[6] Ryskt vägnamn[6] Typ av passage[6] Kännetecken[7] Tullhus[7] Position[6]
91 Stamväg 91 (Raja-Jooseppi) Verkhnetulomskaya doroga Väg Ja 68°28′33″N 28°28′24″E / 68.475774°N 28.473272°Ö / 68.475774; 28.473272
82 Stamväg 82 (Salla) gorod Kandalaksha Väg Ja 66°56′39″N 29°02′05″E / 66.944089°N 29.034774°Ö / 66.944089; 29.034774
Seututie 866 Kortesalmi.jpg 866 Regionalväg 866 (Kuusamo) A136 Väg Ja 65°47′54″N 30°06′13″E / 65.798283°N 30.103712°Ö / 65.798283; 30.103712
Poste frontière russe près de Vartius, finlande.jpg 89 Stamväg 89 (Vartius) Prigranichnoye shosse Väg Ja 64°32′44″N 29°59′26″E / 64.545455°N 29.990677°Ö / 64.545455; 29.990677
9 Riksväg 9 (Niirala) A130 Väg Ja 62°10.249′N 030°37.755′Ö / 62.170817°N 30.629250°Ö / 62.170817; 30.629250
Border Crossing Point- Imatra (9426106971).jpg 62 Stamväg 62 (Imatra) A124 Väg Ja 61°07′34″N 28°50′14″E / 61.1261°N 28.8372°Ö / 61.1261; 28.8372
Nuijamaa border crossing.jpg 13 Riksväg 13 (Nuijamaa) A127 Väg Ja 60°57′17″N 28°31′18″E / 60.954818°N 28.521581°Ö / 60.954818; 28.521581
Vainikkala railway station.jpg Vainikkalabanan (Vainikkala) - Järnväg Ja 60°51′19″N 28°20′16″E / 60.855263°N 28.337915°Ö / 60.855263; 28.337915
E 18 Europaväg 18 (Vaalimaa) E 18 Europaväg 18 Väg Ja 60°36′17″N 27°52′25″E / 60.604672°N 27.873473°Ö / 60.604672; 27.873473

Tillfälliga gränsövergångsställen[redigera | redigera wikitext]

Bild Finskt vägnamn[6] Ryskt vägnamn[6] Typ av passage[6] Kännetecken[7] Tullhus[7] Position[6]
? (Haapovaara) ? Väg - 62°32′46″N 31°15′43″E / 62.546°N 31.262°Ö / 62.546; 31.262
Förbindelseväg 5223 (Inari) ? Väg - 63°18′18″N 30°59′53″E / 63.305°N 30.998°Ö / 63.305; 30.998
? (Karttimo) ? Väg -
? (Kurvinen) ? Väg -
Förbindelseväg 5004 (Leminaho) - Väg - 62°43′49″N 31°24′16″E / 62.730390°N 31.404567°Ö / 62.730390; 31.404567
? (Parikkala) ? Väg - 61°54′36″N 30°14′35″E / 61.910°N 30.243°Ö / 61.910; 30.243
? (Ruhovaara) ? Väg -

De övriga järnvägsövergångarna[redigera | redigera wikitext]

Dessa järnvägar har inte persontrafik.

Bild Finskt vägnamn[6] Ryskt vägnamn[6] Typ av passage[6] Kännetecken[7] Tullhus[7] Position[6]
Kontiomäki–Kostamus-banan (Vartius) - Järnväg Trafikerad, men endast av godståg - 64°32′45″N 29°59′27″E / 64.545928°N 29.990785°Ö / 64.545928; 29.990785
Karelenbanan (Niirala) Järnvägen Viborg-Joensuu Järnväg - 62°10′13″N 30°37′55″E / 62.170410°N 30.632027°Ö / 62.170410; 30.632027
Imatra–Svetogorsk (Imatrankoski) - Järnväg - 61°07′29″N 28°49′56″E / 61.124772°N 28.832151°Ö / 61.124772; 28.832151

Typer av trafik[redigera | redigera wikitext]

Gränstrafiken har under 2000-talet blivit ganska intensiv och ökar. Det finns snabbtåg Helsingfors–Sankt Petersburg via Vainikkala.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 maj 2013.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Studieresa till Finland för att studera Rovdjursturism, 24 – 30 maj 2016
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2011. https://web.archive.org/web/20110929140052/http://www.uta.fi/FAST/FIN/MIL/ps-surv.html. Läst 30 november 2010. 
  3. ^ [a b] ”Gränsövergång - Gränsbevakningsväsendet”. www.raja.fi. http://www.raja.fi/anvisningar/gransovergang. Läst 17 september 2015. 
  4. ^ ”Beskrivning av Finlands bannät 2015”. sid. 25. http://www2.liikennevirasto.fi/julkaisut/pdf3/lv_2013-04_beskrivning_av_finlands_bannat_2015_web.pdf. Läst 17 september 2015. 
  5. ^ svenska.yle
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l] Google Maps för respektive koordinat
  7. ^ [a b c d e f] Google Street View för respektive koordinat

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]