Gräshumla

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gräshumla
Bombus ruderarius- Linaria vulgaris - Valingu.jpg
Gräshumla på gulsporre.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Ordning Steklar
Hymenoptera
Underordning Midjesteklar
Apocrita
(orankad) Gaddsteklar
Aculeata
Överfamilj Bin
Apoidea
Familj Långtungebin
Apidae
Släkte Humlor
Bombus
Undersläkte Thoracobombus[1]
Art Gräshumla
Bombus ruderarius
Vetenskapligt namn
§ Bombus ruderarius
Auktor (Müller, 1776)[1]
Gräshumla på purjolök.
Gräshumla på purjolök.
Hitta fler artiklar om djur med

Gräshumla (Bombus ruderarius) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Gräshumlan är en medelstor, långtungad humla; drottningens medellängd är 17 mm, med en vingbredd på 37 mm. Arbetarna är något mindre.[2] Drottningar och arbetare är brunsvarta med orange bakkroppsspets. Bakkroppens undersida är nästan helt mörk, med bara de två yttersta segmenten orangefärgade. Hanarna har samma grundteckning, men dessutom har de ofta ett gråbeige band tvärs över den främre, brunsvarta delen av bakkroppen. De kan också ha gråaktig krage och band baktill på mellankroppen. Humlan har ganska rufsig päls på mellankroppen.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i större delen av Europa och delar av norra Asien från södra Skandinavien till Medelhavsomådet, och från Brittiska öarna österut till Ryssland (västra Sibirien) och norra Kazakstan. Den minskar emellertid i Västeuropa.[4]

I Sverige är gräshumlan mindre vanlig i söder och sällsynt längs med Norrlandskusten. Den saknas helt på Gotland.[3] I Finland förekommer den i södra och sydöstra delarna av landet.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gräshumlan besöker gärna rödklövervallar. Övriga näringsväxter är bland andra blåeld, getväppling, oxtunga och tjärblomster. Som synes av bilderna kan den även besöka gulsporre och köksväxter som purjolök.[3] Boet byggs ofta i mossa eller grästuvor, gärna i närheten av buskage. Materialet är mossa eller torrt gräs, men inte sällan används gamla smågnagarbon som bas. Boet är litet, och innehåller vanligen 50 till 100 arbetare.[2].

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Thoracobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 19 januari 2015. 
  2. ^ [a b] Benton, Ted (2006) (på engelska). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 368-370. ISBN 0-00-19-717451-9 
  3. ^ [a b c] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 122-123. ISBN 978-91-7139-776-8 
  4. ^ M Edwards och E G Philp (2000). [http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-ruderariusBombus ruderarius (Müller, 1776)”] (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-ruderarius. Läst 17 maj 2017. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2016). ”Gräshumla — Bombus ruderarius (Müller, 1776)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204742?locale=sv#show. Läst 18 maj 2017.