Grå stormsvala

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grå stormsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Oceanodroma furcata1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljNordstormsvalor
Hydrobatidae
SläkteOceanodroma
ArtGrå stormsvala
O. furcata
Vetenskapligt namn
§ Oceanodroma furcata
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning
Oceanodroma furcata map.svg
Synonymer
Hydrobates furcatus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Grå stormsvala[2] (Oceanodroma furcata) är en talrik fågel i familjen nordstormsvalor inom ordningen stormfåglar som förekommer i norra Stilla havet.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Grå stormsvala skiljer sig från alla andra stormsvalor genom sin ljusa fjäderdräkt. Den gör skäl för sitt namn med en i stort sett ljust pärlgrå fjäderdräkt, men bortsett från ett ljust band mörka vingovansidor liksom mörka armtäckare under. Den har även en mörk fläck kring ögat på det i övrigt ljust grå huvudet. I den rätt direkta flykten flykten syns grunda vingslag. Fågeln är vanligtvis tyst, men vid häckningskolonin hörs ett mjukt kvitter eller ett ljust raspigt läte.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Grå stormsvala förekommer på både amerikanska och asiatiska sidan av norra Stilla havet och delas in i två underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i Oceanodroma, systerart till just grå stormsvala. Vissa auktoriteter inkluderar därför Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet. De flesta internationella auktoriteter har dock inte implementerat denna nya forskning ännu.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Grå stormsvala häckar på utliggande öar på klippiga sluttningar, i gräsiga områden eller bland träd, ibland långt inåt land.[6] Den födosöker främst över kontinentalsockeln[7][8], men närmare land under häckningstid[9]. Fågeln lever huvudsakligen av planktonkräftdjur, fisk och bläckfisk.[6] Den ses oftast enstaka, men kan samlas i grupp när den vilar på havet.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till över sex miljoner par.[1]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Hydrobates furcatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  4. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  6. ^ [a b] del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  7. ^ Crossin, R.S. 1974. The storm-petrels (Hydrobatidae). Smithsonian Contributions to Zoology 158: 154-205.
  8. ^ Harris, M. P. 1974. A complete census of the Flightless Cormorant (Nannopterum harrisi). Biological Conservation 6: 188-191.
  9. ^ Boersma, P.D., Nerini, M.K. and Wheelwright, E.S. 1980. The breeding biology of the fork-tailed storm-petrel (Oceanodroma furcata). Auk 97: 268-282.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]