Gråberget, Göteborg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gråberget
berg
Gråberget, sett från Sandarna. I dalen nedananför breder Kungsladugård ut sig.
Gråberget, sett från Sandarna. I dalen nedananför breder Kungsladugård ut sig.
Land Sverige
Kommun Göteborg (Majorna)
Höjdläge 75 m ö.h.

Gråberget är en numera bebyggd bergsrygg i stadsdelen 1:a roten i Göteborg. Det ligger i den västligaste och sydligaste delen av Majorna, vid gränsen mot Kungsladugård, och når 75 meters höjd över havet.

Geografi och historik[redigera | redigera wikitext]

Berget omges av Godhemsgatan i öster, Såggatan i nordost, Kabyssgatan och Chapmansgatan i norr, Gröna gatan i nordväst och Slottsskogsgatan i sydväst. Gråberget utgör den sydvästra och södra gränsen mot stadsdelen Kungsladugård och är 75 meter högt.[1] Namnet kommer av timmermannen Anders Gråberg († 1850), som skall ha bott vid berget. I bergets sydöstra del, mot Godhemsgatan och Ekedalsgatan, växer ädellövskog. Flerbostadshus från efterkrigstiden finns högst upp på berget i form av 7-9 vånings punkthus. Vid branterna är trevåningshus uppförda.

Vid Stigbergstorget, uppe på Gråberget samt längs Koopmans-, Slottsskogs- och Pölgatorna fanns i mitten av 1800-talet en ganska omfattande bostadsbebyggelse i en till två våningar.[2] Gråbergsgatan i Majornas I:a rote, sträckte sig mellan Kustgatan och Slottsskogsgatan. Gatan kallades tidigare för Båtmansstigen. Namnet utgick på grund av ändring i stadsplanen, någon gång mellan 1972 och 1986. Vid gatans anläggning 1879, anges dess sträckning till Från Slottsskogsgatan uppåt Höglunds äng till Timmermansgatan.[3]

Ärlegatan sprängdes och drogs fram 1948 uppe på berget som en tillfart för de hus som kom att uppföras. Namnet av närheten till fastigheten Ärlan. Här fanns också Krokstigen, som letade sig fram på bergskanten ovanför Slottsskogsgatan. Via stigen kom man till fyra stora tvåvånings boningshus. Husen revs i slutet av 1930-talet.[4]

I huset vid Gråbergsgatan 19/Kustgatan 26 utspelade sig det Wetterlindska dramat i februari 1887. Huset brann ner på påskafton 1964.

Gråbergsskolan låg vid Blåsutgatan och uppfördes 1876.[5]

Gråbergets sydända, sett nerifrån Slottsskogskolonin.

Uppe på Gråberget fanns Ekedalens nödbostäder (även kallade Kabelbyn eller Negerbyn), med 11 paviljonger och 62 bostäder som stod klara på våren 1919. Matjord fördes dit så att gräsmattor och träd kunde planteras. Vatten och avlopp existerade inte från början, men el anslöts senare. Nödbostäderna röjdes successivt av 1950 inför planerad nybyggelse. Samtidigt insåg man att det saknades samlingslokaler i staden, varför flera av paviljongerna flyttades och blev exempelvis Majgården vid Timmermansgatans lekplats. HSB samt privata företagare byggde cirka 1 000 lägenheter på Gråberget, vilket dessförinnan stått nästan obebyggt. Det bebyggda området kallade för Silverheden.[6]

Långemossens fyr[redigera | redigera wikitext]

På Gråberget uppfördes 1880 en fyr av trä på stenfot, cirka 14 meter hög. Den revs 1910, och ungefär 50 meter väster om restes istället 1967 en 36 meter hög järnkonstruktion från Bohus Mekaniska Verkstad, som numera är borta. Då fyren i "Slottet" på det närliggande Carnegieska bruket stod klar, sammankopplades de båda fyrarna till en enslinje för anländande sjöfarare som gick in i Göteborgs hamn. "Carnegieska Bruket övre" blev det officiella namnet i Svensk fyrlista,[7] i folkmun kallad "Långemossens fyr" eller "Gråbergsfyren".[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Västra Frölunda - Älvsborg - Majorna : Blad N:o 44, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  2. ^ Göteborg före grävskoporna, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2002 ISBN 91-630-5465-5, s. 98
  3. ^ Göteborgs Adress- och Industri - Kalender för år 1879, [Andra Årgången], utgiven av Fred. Lindberg, Göteborg 1879, s. VIII
  4. ^ Garellick, (2008), s. 172-177
  5. ^ Det forna Majorna, [andra upplagan 1940], Axel Rosén, Göteborg 1938, s. 326
  6. ^ Garellick, (2008), s. 163-165
  7. ^ Garellick, (2008), s. 164
  8. ^ Föreningen Gamla Majgrabbar 35 år, 1952-1987, utgiven av Gamla Majgrabbar, Göteborg 1987 s.28

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgs gatunamn, [II:a upplagan], red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962, s. 164, 319
  • Vägledare över Stor-Göteborg (Poliskalendern) år 1972, red. Torgny Falck, utgiven av polisföreningen "Kamratskapet", Göteborg 1972, s. 79
  • Inredning av vindar i landshövdingehus : exempel från Majorna, Anna Ligoura och Lisa Molander, Göteborgs stadsbyggnadskontor, 2001 ISBN 91-89088-09-3, s. 21
  • Göteborgs Gatunamn : 1621 t o m 2000, [4:e uppl.], red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7, s. 113
  • Bilden av Göteborg II : färgfotografier 1910 - 1970 : västerut - södra Älvstranden, Robert Garellick, Göteborg 2008 ISBN 978-91-633-2988-3
  • Eniro kartor