Gråhuvad sparv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråhuvad sparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Black-faced bunting in Sakai, Osaka, February 2016.jpg
Adult hane av underarten personata i Japan.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFältsparvar
Emberizidae
SläkteEmberiza
ArtGråhuvad sparv
E. spodocephala
Vetenskapligt namn
§ Emberiza spodocephala
AuktorPallas, 1776
Synonymer
  • Schoeniclus spodocephalus
  • Ocyris spodocephalus
Adult hona av underarten personata i Japan.
Adult hona av underarten personata i Japan.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gråhuvad sparv[2] (Emberiza spodocephala) är en fågel i familjen fältsparvar inom ordningen tättingar.[3] Flera auktoriteter, däribland Birdlife International och IUCN, behandlar idag det östligaste taxonet personata som den egna arten Emberiza personata. Dock har inte auktoriteter som IOC och BirdLife Sverige delat upp taxonen.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Sentida genetiska studier[4] indikerar att denna arts närmsta släktingar är dvärgsparv,videsparv, gyllensparv och svavelsparv och bildar en klad inom släktet.[5] Vissa lyfter ut dem och några andra arter till det egna släktet Schoeniclus.

Gråhuvad sparv delas in i tre underarter med följande utbredning:[3][6]

  • spodocephala-gruppen
    • Emberiza spodocephala spodocephala – häckar i Central- och Östasien, och flyttar till östra Kina och Taiwan
    • Emberiza spodocephala sordida – häckar i västra Kina, och flyttar till östra Indien, norra Myanmar och norra Indokina
  • Emberiza spodocephala personata – häckar från södra Sachalin och södra Kurilerna till Honshu. Övervintrar i södra Japan, Ryukyuöarna och kustområden i södra och östra Kina.

Den distinkta underarten personata utgör eventuellt en egen art, och vissa auktoriteter har valt att behandla den som sådan.[5] Sedan 2016 urskiljer exempelvis Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN personata som den egna arten "masksparv". Ytterligare förslagna underarter är oligoxantha från Kuznetskområdet i södra centrala Sibirien och extremiorientis i södra Ussuriland.[5]

Gråhuvad sparv lämnar sina häckningsområden i Sibirien i början av september och i nordöstra Kina i oktober.[5]

Observationer utanför utbredningsområdet[redigera | redigera wikitext]

Arten har bland annat observerats i Storbritannien, Danmark, Sverige[7], Finland, Nederländerna, Tyskland, Bhutan, Afghanistan, Kazakstan och Indonesien.[8][1] Alla observationer i Västpalearktis har varit av spodocephala-gruppen.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult hane av nominatformen spodocephala i Kina.

Gråhuvad sparv mäter 14–15,5 cm[8] Den västligare spodocephala-gruppen skiljer sig utseendemässigt ganska mycket ifrån den östligare personata.[6] Nominatformen spodocephala uppvisar också en klinal dräktförändring från väst till öst, där hjässa, bröst och nacke blir grönare och undersidan gulare, men individuella variationer är också stora.[5] I alla dräkter och hos alla taxon är den enfärgat brun på övergumpen, eller med mycket diffusa fläckar och den bruna stjärten har vita yttre stjärtpennor. Den har dubbla ljusa vingband och näbben är rosaaktig vid näbbroten, speciellt undre näbbhalvan. Den har ett oroligt uppträdande och knycker ofta på stjärten.[6]

Adult hane i häckningsdräkt av nominatformen spodocephala är som helhet ganska mörk, med tydligt olivgrå, till mörkgrå huvud, nacke och bröst, med svart parti mellan öga och näbb, gul till ljusgul undersida med streckad kroppssida och mörkt varmbrun ovansida med svarta och grå streck. Undergumpen och yttre stjärtfjädrarna är vita. Vingpennorna är nästan svarta med bruna kanter och den har ljusbruna dubbla vingband. Näbben är rosa med grå näbbspets. Honan saknar mycket av det gula i fjäderdräkten och är istället brun, grå och vit. Den saknar det grå på huvud och bröst, har istället vit strupe med tydligt brunt strupsidstreck, ljusbrunt ögonbrynsstreck och brun hjässa. Bröstet och kroppssidan är kraftigt streckat och undersidan vitaktigt.[6]

Det japanska taxonet personata är i alla dräkter mycket ljusare än nominatformen. Adult hane är också svart vid näbbroten men hjässa, nacke och örontäckare är mer olivgröna. Strupe, bröst och undersida är kraftigt mörkstreckad på ljusgul botten, och den uppvisar ofta ett smalt olivgrått strupsidstreck och gult submustaschstreck. Vingpennorna är snarare mörkbruna än svarta, som hos nominatformen och vingbanden är vita. Adult hona och hane personata är mer lika varandra än hos nominatformen. Honan saknar dock det svarta vid näbbasen, är vitare på undersidan och är överlag ofta något ljusare än hanen. Näbben är också gråare än hanens som är mer rosa.[6]

Ägg av personata.

Adult hane sordida är en mycket ljus variant av spodocephala, där hjässa och nacke till och med är tydligt ljusare grå än hos personata men har istället tydligt ljusgrått bröst. Den är också ljusare brun på ovansidan än personata, men klarare gul på buk och kroppssidor och har bara lite streckade kroppssidor. Till skillnad från spodocephala är också undergumpen gul, istället för vit.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gråhuvad sparv föredrar habitat med träd och häckar på blöt skogsmark och övervuxna myrar i Sibirien.[8] Den förekommer på lågland, i floddalar och i lägre bergstrakter. Vintertid uppträder den även i buskmark, parker och odlingsmark, speciellt i områden där marken är täckt av dvärgbambu.[6] Sången framförs oftast sittande inne i en buske eller lågt träd.[5] Häckningssäsongen inleds oftast mellan maj och mitten av juni med ungar som blir flygga så sent som i september.[5] Den lägger ofta två kullar per säsong.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar alla taxon inom arten som livskraftiga.[1]

References[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Emberiza spodocephala Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Päckert, M., Y.-H. Sun, P. Strutzenberger, O. Valchuk, D.T. Tietze, and J. Martens (2015), Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau, Vertebrate Zool. 65, 135-150.
  5. ^ [a b c d e f g h] Copete, J.L. (2017). Black-faced Bunting (Emberiza spodocephala). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/61896 5 mars 2017).
  6. ^ [a b c d e f g] Brazil (2009) s:231–232
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170305201155/http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/raritetskatalogen/sparvar-finkar-faltsparvar/grahuvad-sparv/. Läst 5 mars 2017. 
  8. ^ [a b c] Svensson et al. (2009) s:417

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Mark Brazil (2009) Helm Field Guide: Birds of East Asia, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]