Granat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Granatkropp)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om ammunitionstypen granat i sin helhet. För granater som kastas, se Handgranat. För mineralgruppen, se Granater. För efternamnet, se Granath.
Explosiva granater av olika typer.
Vänster till höger:
Pansargranat
Halvpansargranat
Spränggranat
Mingranat
30 mm granater utformade som enhetspatron.

Granat (av italienskans granata),[1] militärförkortning gr, är en ihålig projektil som innehåller någon form av brisansladdning[a] (exempelvis sprängämne) eller annan typ av verkansdel (se Beståndsdelar), samt tändrör eller tändsats som antänder verkansdelen någon gång under projektilbanans lopp, vilket ska brisera granatkroppen helt eller halvt (se Brisader).

När det gäller eldrörsammunition kallas projektiler som saknar verkansdel och tändanordning enbart för projektil (se till exempel pansarprojektil). Inom den svenska armén betecknas dock finkalibriga granater (under kaliber 20 mm) som 'projektil' (exempelvis brandsprängprojektil till 12,7 mm patron m/45)[2] då de inte anser att benämningen granat härrör till finkalibriga vapen.[3] Inom det svenska flygvapnet har man dock använt benämningen granat oberoende kaliber (exempelvis brandgranat till 12,7 mm patron m/45).[4] Historiskt har det dock funnits eldrörsgranater i kalibrar så låga som 7,62 mm runt om i världen.[5]

Granater som kastas med handkraft kallas handgranater. Dessa briserar traditionellt efter fördröjning följandes armering för att tillåta kastaren att kasta iväg handgranaten och ta skydd från dess verkan.[b] Den fördröjda brisaden kommer i modern tid från ett tidrör (tändrör med fördröjning) som armeras genom att kastaren släpper ett fjäderbelastat grepp kallat grepe. Äldre handgranater använde dock stubin och antändes genom eld.

Granat syftade ursprungligen på laddningen hos äldre former av kastbomber eller kanonkulor fyllda med splitter för att ge splitterverkan, vilket fick dem att i genomskärning likna ett granatäpple.[6] Kastbomber fick således namnet handgranater, vilket kom att leda till att befattningen grenadjär fick sitt namn.

Brisader[redigera | redigera wikitext]

Granater kan brisera på flera olika sätt. Till exempel kan brisader ske under olika punkter av projektilbanans lopp. Brisad kan ske medan projektilen färdas genom luften (så kallad luftbrisad), vid anslag (så kallad anslagsbrisad), eller efter anslag (så kallad fördröjd brisad).

Men även själva utformningen av brisaden skiljer sig mellan olika granattyper. För att simplifiera detta kan man indela olika utformningar av brisad i två huvudkategorier: "helbrisad" och "halvbrisad".

"Helbrisad" betyder att hela granaten briserar och förintas. "Halvbrisad" betyder att enbart delar av granaten briserar. Exempel på halvbriserande granater är till exempel lysgranater, där enbart delar av granatkroppen briserar för tillåta den inre lyssatsen att lysa ut, men även vissa pansarbrandgranater, vilka kan ha en tunn granatkropp, följt av en inre brandsprängladdning, följt av en inre pansarbrytande kärna (se Kärnprojektil), varvid brandsprängladdningen briserar granatkroppen vid anslag men låter den inre kärnan fortsätta in i målet.

Beståndsdelar (eldrörsammunition)[redigera | redigera wikitext]

Beståndsdelar
Exempelgranat i genomskärning

Armor-piercing capped ballistic-capped high-explosive tracer example.png

En granat kan bestå av otals olika beståndsdelar. Vissa beståndsdelar och utformningar av granater är vanligare än andra.

En granats huvudsakliga beståndsdel är den så kallade granatkroppen.[7] Denna utgör granatens hölje och den plattform vilka alla andra beståndsdelar apteras på. Granatkroppen kan uppdelas i 3 huvudsakliga delar: spetsen, livet och basen.[7] Nedan redovisas diverse beståndsdelar efter den del på granatkroppen de apteras på.

Spets[redigera | redigera wikitext]

Spetsen är den ogivala eller koniska del som utgör toppen av granatkroppen. Spetsen börjar vid den punkt där livets valk slutar och har i regel ingen kontakt med eldrörets inre väggar under projektilbanan.

Nedan listas diverse beståndsdelar som apteras på eller i spetsen:

  • Ballistisk hätta – ihålig strömlinjeformad spets i tunn metall som ovanpålagras på granatkroppens egentliga spets för att minska luftmotståndet hos granater med trubbig spets på granatkroppen – trubbig spets är användbart för att greppa i mål vid höga anslagsvinklar (se Sluttande pansar), varvid hättan krossas och går sönder vid anslag[7] – används sällan på granater med spetsrör.
  • Kapp – solid trubbig spets i mjukmetall som ovanpålagras på granatkroppens egentliga spets för att öka genomslag i mål vid höga anslagsvinklar – den trubbiga spetsen på kappen hjälper granaten att greppa i mål vid hög anslagsvinkel (se Sluttande pansar) och fungerar sedan som ett klister genom egenskaperna hos mjukmetall vilket styr projektilen in i målet – kappen skyddar även genomslagkroppens spets och tillåter denna att utformas spetsigare vilket öker dess totala genomslagskapacitet[7] – omöjliggör användning av spetsrör.
  • Spetsrör (alternativt rivsats) – spetsplacerat tändsystem för verkansdelen – spetsplacering är bland annat önskbart för ögonblicklig anslagsbrisad.[7]

Liv[redigera | redigera wikitext]

Livet är den cylindriska del som utgör den centrala delen av granatkroppen. Livet börjar vid den punkt där valken börjar och slutar vid den punkt där gördeln slutar.[7]

Nedan listas diverse beståndsdelar som apteras på eller i livet:

  • Valk – noggrant bearbetad del av livets yttre profil som ligger i kontakt med eldrörets inre väggar och har till uppgift att styra projektilen medan den färdas i eldröret – om synlig ser valken ut som en mindre uppsvällning på livets främre och ibland bakre del.[7]
  • Gördel – omslutande band i mjukmetall kring livets bas – är huvudsakligen till för att greppa räfflorna i eldröret – används vid rotationsstabilisering.[7]
  • Centralrör – centralplacerat tändsystem för verkansdelen – centralplacering är bland annat önskbart för fullständig förbränning av verkansdelen då en central placering ger ökad skans att antändningen kommer i kontakt med hela laddningen.[7]
  • Verkansdel – den del av ammunition som direkt ger avsedd "verkan" (effekt mot mål), till exempel brisansladdningar, såsom sprängladdning, brandladdning, etc, men även icke briserande laddningar, exempelvis röksatser, lyssatser, utskjutning av substridsdelar, etc.
  • Pansarbrytande kärna – inre kärna av hårdmetall som ska penetrera pansar vid anslag – (se Kärnprojektil).

Bas[redigera | redigera wikitext]

Basen är den cylindriska del som utgör den nedersta delen av granatkroppen. Basen börjar vid den punkt där gördeln eller dylikt slutar. Basen på granater kan vara både lång eller kort. Vissa granater har en längre avsmalnande bas i syfte att ge granaten bättre räckvidd genom att minska luftmotståndet (se Basflödesgranat). Detta tar dock upp potentiellt utrymme för drivladdningen och ökar projektilvikten.

Nedan listas diverse beståndsdelar som apteras på eller i basen:

  • Basrör – basplacerat tändsystem för verkansdelen – basplacering är bland annat önskbart för fördröjd anslagsbrisad och möjlighet till ballistisk hätta och kapp.[7]
  • Spårljus – lyssats i basen av en granat som antänds vid eller strax efter skottlossning genom flamtändning eller med särskilt tändrör och lyser starkt under projektilbanans lopp – används för att låta skytten och åskådare till projektilen följa denna optiskt i dess bana – består vanligen av fosfor.[7]
  • Basflödesladdning – förbränningsbar laddning i basen av granatkroppen som skapar gasutströmning genom dysor från bakdelen av granaten under längre period vid antändning – används för att minska luftmotståndet och öka räckvidden – (se Basflödesgranat).[7]
  • Krutraketmotor – krutraketmotor monterad i granatens bas för att öka räckvidd – (se Reatil).[7]

Fenstabilisering[redigera | redigera wikitext]

Vissa typer av vapenverkan får försämrad effekt vid rotationsstabilisering eller hög projektilhastighet. För att motverka detta kan granater förses med så kallad fenstabilisering för att sakta ner både rotation- och projektilhastigheten och samtidigt stabilisera projektilen.

Det finns två huvudsakliga typer av fenutformningar:

  • Fenor – utfällbara fenor på externt stjärtstycke monterat på granatens bas som fälls ut efter att granaten lämnat eldröret – används för att stabilisera granater som skjuts ut ur slätborrade eldrör, eller på pansarspränggranater även hos räfflade system för att kontra rotationen i syfte att öka verkan.
  • Vingar – fasta vingar på externt stjärtstycke monterat på granatens bas – används vanligen hos ammunition för granatkastare men har historiskt även använts för vissa typer av drivspegelprojektiler – till skillnad från fenor har vingar viss bärande kraft.

Sedan finns det granater som är försedda med styrbara fenor, så kallade roder. Denna funktion används för att öka precisionen mot utsedda mål likt en robot. (se Precisionsstyrd ammunition)

Granattyper[redigera | redigera wikitext]

Ammunitionstavla med diverse granater, samt projektiler, i olika kalibrar.

Beroende på hur granaten är uppbyggd och vilket ändamål den är konstruerad för skiljer man mellan olika typer av granater. Varje granattyp har ett flertal användningsområden men kan förslagsvis delas upp i dessa kategorier i modern tid:

Granattyper efter vapenverkan[redigera | redigera wikitext]

Granater nedan listas efter verkan. Notera att vissa typer inte har egna artiklar än och att granater med mer än en verkan, exempelvis "brand-spräng-granat", till stor del uteslutits för närvarande. I det svenska försvaret finns det även historiska granater som enbart betecknats granat. Historiskt har dessa antingen varit spränggranater som av okänd anledning inte fått delbeteckningen "spräng",[8] eller så har de haft för många verkanstyper, till exempel "pansar-brand-spräng-granat", varav man enbart betecknat typen "granat".[9]

Pansarbrytande granater
Högexplosiva granater
Närförsvarsgranater
Brandgranater
Understödsgranater

Granattyper efter funktion[redigera | redigera wikitext]

Granater nedan listas efter funktion. De kan utformas efter valfri verkan.

Eldrörsvapen som traditionellt skjuter granater[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brisansladdning betyder: en laddning som får "granatkroppen" (granatens hölje) att "brisera" (sprängas i bitar).
  2. ^ Som kuriosa kan nämnas att det finns historiska handgranater som har använt anslagsrör och får handgranaten att brisera vid anslag. Flera italienska handgranattyper under andra världskriget använde anslagsrör.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska Akademiens ordbok: Granat
  2. ^ (pdf) AMKAT, Ammunitionskatalog, Data och bilder. Försvarets materielverk (FMV). 2014. sid. 64. https://hemvarnet.se/UserFiles/Nyheter/utbildningsgrupper/livgardesgruppen/filer/AMKAT_DATABILD_2014.pdf. Läst 8 juni 2021 
  3. ^ (pdf) Lärobok i Militärteknik, vol. 4: Verkan och skydd. Serieredaktör: Stefan Axberg, Projektledare: Per Eliasson, Redaktör: Kurt Andersson, Grafisk form och teknisk redigering: Ulrika Sjöström, Tryck: Elanders, Vällingby 2009. Försvarshögskolan. 2009. ISBN 978-91-89683-08-2. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:246045/FULLTEXT01.pdf. Läst 8 juni 2021 
  4. ^ Flygvapnets ammunitionsregister. Fastställd 1948, ändringar 1949 införda 
  5. ^ ”Testing WWII Exploding Ammunition”. InRangeTV. 16 september 2015. https://www.youtube.com/watch?v=AXaaybiRiYY. Läst 8 juni 2021. 
  6. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord granat)
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m] AMORDLISTA, Preliminär ammunitionsordlista. Försvarets materielverk. 1979 
  8. ^ AIMA (ApteringsInstruktion för Marinens artilleri Ammunition), Sorterade apteringsritningar, Projektiler
  9. ^ Thorsson, Nils (1975). Historik och kartläggning av vapenmateriel för flygplan 
  10. ^ ”Gaskarbin, en granatkarbin för polisbruk som garanterat inte skjuter nått annat än tårgasgranater.”. https://digitaltmuseum.se/011024260163/gaskarbin-m-201-z. Läst 27 september 2019.