Greta Knutson

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Greta Knutson.

Greta Knutson (som gift Greta Knutson-Tzara), född 10 november 1899 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[1] död 6 mars 1983 i Paris,[2] var en svensk modernistisk målare, poet och konstkritiker som var del av både Dada-rörelsen och senare surrealismen.

Liv och verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Under sent 1910-tal studerade Knutson på Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm där Maja Bergh skriver att Knutson var den bästa eleven och någon hon såg upp till.[3] Knutson studerade sedan vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och flyttade i början av 1920-talet till Paris där hon kom att studera vid André Lhotes målarskola.[4] År 1923 eller 1924 träffade hon Tristan Tzara och gifte sig med honom 8 augusti 1925.[5][6] Paret fick en son, Christophe Tzara (1927–2018).[6]

Birger Simonssons porträtt Konstnären Greta Knutson finns på Nationalmuseum i Stockholm.

Med pengar från Knutsons arv byggde paret Tzara ett hus i Montmartre, ritat av arkitekten Adolf Loos.[6] Knutson blev dock tvungen att modifiera ritningarna då Loos inte hade planerat för hennes ateljé.[6] Detta hus kom under en period att bli samlingspunkt för författare och konstnärer, och speciellt då för surrealisterna. Under denna period publicerade hon fyra dikter utan titel (Poèmes I-IV) i tidskriften Orbes[7], samt dikterna Främmande land och Passionsblomma i surrealistgruppens tidskrift Le surréalisme au service de la révolution[8]. Kring 1937 gick paret skilda vägar[9] men de skilde sig officiellt först 25 oktober 1942.[6] Hon bröt även med surrealisterna och intresserade sig istället för fenomenologi och speciellt filosoferna Edmund Husserl[4] och Martin Heidegger.[9]

Knutson var en produktiv skribent, bland annat som konstkritiker, och före andra världskriget publicerades hon bland annat i den svenska tidskriften Konstrevy. Senare i livet författade hon även kortromaner och prosadikter.[5] Tillsammans med Gunnar Ekelöf översatte hon svensk litteratur till franska[5] och fransk litteratur till svenska. Ett exempel på det senare är den första svenska antologin med surrealistiska poeter i ett nummer av spektrum 1933.[10] Knutson översatte även många kända författare till franska från italienska, spanska och tyska, exempelvis Hölderlin, Pablo Neruda[11].

Det dröjde dock länge innan hon på nytt gav ut egna litterära texter efter publiceringarna under 1930-talet. Visserligen skrev hon under större delen av sitt liv[12], men det var först i slutet av 1970-talet som hon åter började publicera texter, företrädesvis prosadikter och noveller, på franska och tyska. Hennes lyrik samlades i bokform först mot slutet av hennes liv på tyska i Bestien (1980) och kort efter hennes död på franska i Lunaires (1985). Texterna var framförallt skrivna på franska som hon själv översatte till tyska, eller i vissa fall även det omvända[13]. Ett urval av dessa dikter finns utgivna i svensk översättning av Lasse Söderberg i volymen Månstycken (2006). Hon är representerad med dikten Pêche lunaire eller Moon Fishing som den heter i den omfattande engelskspråkiga antologin The Yale Anthology of Twentieth-Century French Poetry (2004).

Som bildkonstnär är Knutson representerad på MoMA[14] med ett lekfullt kollektivt så kallat cadavre exquis från omkring 1933, en surrealistisk målning utförd tillsammans med Valentine Hugo, André Breton och Tristan Tzara. Greta Knutson finns även representerad med ett stillebenGöteborgs konstmuseum[15], Nationalmuseum[16] och Moderna Museet[17] i Stockholm.

Litterära verk[redigera | redigera wikitext]

  • Bestien, översättning från franska till tyska av Greta Knutson (Berlin: Medusa-Verl. Wölk u. Schmid, 1980)
  • Lunaires (Paris: Flammarion, 1985)
  • Månstycken, i svensk översättning av Lasse Söderberg (ellerströms, 2006)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Marius Hentea: TaTa Dada : the real life and celestial adventures of Tristan Tzara (Cambridge, Mass.: MIT Press, 2014)
  • Hans Holst: Nu brinner bergen - Greta Knutson och modernismen i Paris (Ystad: 2001)
  • Matilda Sjöblom: Greta Knutson och surrealismen: en studie av Greta Knutsons senare stilperiod utifrån verken La Surprise, Feu dans la maison och Det stulna brevet (Avhandling Södertörns högskola, Institutionen för kultur och lärande, 2014)
  • Martin Sundberg (redaktör och textförfattare): Greta Knutson Tzara (Stockholm: Art and Theory Publishing, 2019)
  • Anna Franklin: Hemliga rum. I spåren efter Greta Knutson (Uppsala: Dullsson & Dullsson, 2021).

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hedvig Eleonora födelsebok Riksarkivet
  2. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet 11 mars 1983
  3. ^ ”Maja Berghs dagbok, på Carl Wilhelmsons målarskola 1918”. Stockholmskällan. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/32991. Läst 24 februari 2020. 
  4. ^ [a b] "Greta Knutson", Från: Penelope Rosemont, Surrealist Women, Continuum International Publishing Group, London & New York, 1998, sid:69. ISBN 0485300885
  5. ^ [a b c] Madame Tzara? Greta Knutson şi Tristan Tzara (October 3, 2007) Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ [a b c d e] Jacques-Yves Conrad, Promenade surréaliste sur la colline de Montmartre Arkiverad 15 september 2008 hämtat från the Wayback Machine., Center for the Study of Surrealism
  7. ^ Greta Knutson-Tzara (1932/1933). ”Poèmes I-IV”. Orbes, n. 4, sid. 47-48. 
  8. ^ Greta Knutson-Tzara (1933). ”Pays étranger, Passiflore”. Le surréalisme au service de la révolution, nr 5/6. 
  9. ^ [a b] Daniele Leclair, René Char. Là où brûle la poésie, Edition Aden, Paris, 2007, sid:108-110. ISBN 9782848400914
  10. ^ Tidskriften spektrum nr 6, Stockholm 1933, utgiven som bokantologin Fransk surrealism. Utgiven på nytt 1962 av Fib:s lyrikklubb, Stockholm.
  11. ^ Neruda, Pablo. 1939, 15 juni. Le sud de l'océan. Europe. 198-200. I översättning från spanska av Greta Knutson.
  12. ^ Knutson, Greta. 1981. "Greta Knutson - konstnär och författare". Intervju med Lars Bergqvist. P1, Sveriges Radio.
  13. ^ Classen, Brigitte. 1980. Vorbemerkung. I: G. Knutson. Bestien. Berlin: Medusa Verlag + Schmidt, sid. 7. Anonymt efterord. 1985. I: G. Knutson. Lunaires. Paris: Flammarion. Knutson, Greta. 1981. "Greta Knutson - konstnär och författare". Intervju med Lars Bergqvist. P1, Sveriges Radio.
  14. ^ Museum of Modern Art
  15. ^ Göteborgs konstmuseum
  16. ^ Nationalmuseum
  17. ^ Moderna Museet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]