Gruppen Europeiska konservativa och reformister

Denna artikel behandlar den nuvarande politiska gruppen och alla dess föregångare.


Partigrupper i Europaparlamentet
Gruppen Europeiska konservativa och reformister

Förkortning	ECR
Gruppledare	Syed Kamall Ryszard Legutko
Antal mandat	74 / 705

Grundat	14 juli 2009 i nuvarande form

Politisk ideologi	Konservatism Ekonomisk liberalism Anti-federalism
Europeiskt parti	Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE) Europeiska kristliga politiska rörelsen (ECPM)

Webbplats	ecrgroup.eu

Gruppen Europeiska konservativa och reformister (engelska: European Conservatives and Reformists, ECR-gruppen) är en politisk grupp i Europaparlamentet bestående av 74 ledamöter från konservativa, ekonomiskt liberala, mjukt euroskeptiska och anti-federalistiska partier.^[1] Gruppen utgörs till största delen av Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE) och är den tredje största politiska gruppen i Europaparlamentet.

I gruppen ingår bland annat ledamöterna från brittiska Konservativa partiet, tjeckiska Medborgardemokraterna, polska Lag och rättvisa, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna. Gruppen innefattar även ledamöter från brittiska Ulster Unionist Party, lettiska Nationella alliansen och nederländska ChristenUnie. Gruppledare är Syed Kamall sedan den 12 juni 2014. Den 5 juli 2017 beslutade gruppen att ha två medordförande; utöver Kamall blev även Ryszard Legutko utsedd till att leda gruppen.

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Ursprungligt bildande och ombildningar

Gruppnamn	Period
Gruppen Europeiska konservativa	16 januari 1973–16 juli 1979
Gruppen Europademokrater	17 juli 1979–1 maj 1992
Gruppen Europeiska konservativa och reformister	14 juli 2009–

I samband med att Danmark, Irland och Storbritannien anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1973 valde brittiska Konservativa partiet och danska Konservative Folkeparti att inte ansluta sig till den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Istället bildade de en egen politisk grupp, ”Gruppen Europeiska konservativa”, den 16 januari 1973. Efter valet 1979 ombildades gruppen till ”Gruppen Europademokrater”, som blev den fjärde största politiska gruppen i Europaparlamentet. I valet 1984 vann Konservative Folkeparti ett nytt mandat, medan Konservativa partiet backade kraftigt så att gruppens totala antal mandat minskade från 64 till 50. Nedgången fortsatte i valet 1989 då båda partierna förlorade mandat.

Efter att ha kraftigt minskat i storlek ombildades ”Gruppen Europademokrater” till en undergrupp till Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokratiska gruppen) (EPP-gruppen). Konservativa partiet och Konservative Folkeparti anslöt sig till EPP-gruppen, men Konservativa partiet valde att stå utanför Europeiska folkpartiet (EPP). Detta ledde till att EPP-gruppen ombildades efter valet 1999 till ”Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna”.

Valet 2009 och splittringen av EPP-ED-gruppen

I samband med unionens utvidgning den 1 maj 2004 tillkom tjeckiska Medborgardemokraterna till undergruppen. 2006 bildade Medborgardemokraterna tillsammans med Konservativa partiet Rörelsen för europeisk reformation (MER). Inför valet 2009 började Konservativa partiet och Medborgardemokraterna att inleda ett samarbete med andra partier utanför EPP, främst polska Lag och rättvisa, om att bilda en egen politisk grupp efter valet. Följaktligen bildades ”Gruppen Europeiska konservativa och reformister” efter valet och blev den fjärde största politiska gruppen i Europaparlamentet.

I kontrast till EPP-gruppen intog ECR-gruppen en betydligt mer skeptisk inställning till det europeiska samarbetet med krav om reformer. Vid Europaparlamentets första sammanträde efter valet misslyckades ECR-gruppen med att få sin kandidat Michał Kamiński vald till vice talman. Istället valdes Edward McMillan-Scott, som också tillhörde ECR-gruppen men som kandiderade som oberoende kandidat mot gruppens rekommendation. McMillan-Scott uteslöts följaktligen från brittiska Konservativa partiet och anslöt sig till Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen).^[2] Kamiński utsågs istället till ny gruppledare.^[3]

Den 1 oktober 2009 bildades det europeiska partiet Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE) med Derk Jan Eppink som partiledare. Jan Zahradil valdes senare till ny partiledare. Den 8 mars 2011 valdes Jan Zahradil även till gruppledare efter interna stridigheter i ECR-gruppen som hade lett till Kamińskis avgång.^[4]^[5]^[6] Han ersattes den 14 december 2011 som gruppledare av Martin Callanan. Efter valet 2014 stärktes gruppen med ledamöter från nya partier och samtidigt valde gruppen Syed Kamall till ny gruppledare.^[7] Den 5 juli 2017 infördes ett medordförandeskap; utöver Kamall blev även Ryszard Legutko utsedd till att leda gruppen.

Parlamentariskt arbete

ECR-gruppen för samman konservativa och ekonomiskt liberala ledamöter av Europaparlamentet med en mjukt euroskeptisk och anti-federalistisk inställning. Gruppen kallar sig själv för ”eurorealistisk”.^[1] Gruppen är associerad med Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE).

Statistik som organisationen ”VoteWatch Europe” har sammanställt visar hur benägna ledamöterna i en politisk grupp är att rösta likadant vid omröstningar i Europaparlamentet. Statistiken från Europaparlamentets sammanträden 2009–2013 ger gruppen ett sammanhållningsindex på 87,19 procent, vilket innebär att gruppen är den femte mest sammanhållna. ECR-gruppen är mer splittrad än de flesta andra politiska grupper inom bland annat regional- och utvecklingsfrågor samt jämställdhet, medan gruppen är den mest sammanhållna i handelsfrågor.^[8] Med en genomsnittlig närvaro på 81,03 procent hade ECR-gruppens ledamöter näst lägst närvaro vid omröstningar med namnupprop under perioden 2009–2013.

Sammansättning

Val	Historisk mandatfördelning	Nuvarande mandatfördelning
1979	64 av 410	Ledamöter tillhörande den politiska gruppen
1984	50 av 434
1989	34 av 518
1994	0 av 567
1999	0 av 626
2004	0 av 732
2009	55 av 736
2014	70 av 751

ECR-gruppen består av 74 ledamöter från 18 medlemsstater. Gruppen är den tredje största i Europaparlamentet.^[9] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.

Gruppens ledamöter utser ett ordförandeskap bestående av en gruppledare och fyra vice gruppledare för en period av två och ett halvt år, som kan förnyas. Ordförandeskapet ansvarar för att fatta snabba beslut i viktiga frågor, leda gruppsammanträden och representera gruppen utåt. Det bereder också sammanträdena för gruppens presidium, som består av ordförandeskapet, gruppens ledamöter av Europaparlamentets presidium, ledarna för de nationella delegationerna samt andra ledamöter.^[10]

För varje utskott utser gruppen även samordnare som ansvarar för att övervaka de politiska frågorna i utskottet. I vissa fall utses även vice samordnare.^[11]

Parlamentsledamöter

Medlemsstat	Nationellt parti	Europeiskt parti	Mandat
Belgien	Ny-Flamländska Alliansen	–	4
Bulgarien	Bulgarien mot censur	–	2
Cypern	Partilös ledamot	–	1
Danmark	Dansk Folkeparti	–	4
Finland	Sannfinländarna	ACRE	2
Grekland	Oberoende greker	–	1
Irland	Partilös ledamot	–	1
Italien	Partilösa ledamöter	–	2
Kroatien	Konservativa partiet	ACRE	1
Lettland	Nationella alliansen	ACRE	1
Litauen	Valaktionen för polacker i Litauen	ACRE	1
Nederländerna	Kristliga Unionen-RSP	ECPM	2
Polen	Lag och rättvisa	ACRE	17
Polen	Lag och rättvisa	ECPM	1
Polen	Prawica Rzeczypospolitej	ECPM	1
Rumänien	M10	ACRE	1
Slovakien	Ny majoritet	ACRE	1
Slovakien	Sloboda a Solidarita	–	1
Slovakien	Vanligt folk	ECPM	1
Storbritannien	Konservativa partiet	ACRE	20
Storbritannien	Ulster Unionist Party	ACRE	1
Tjeckien	Medborgardemokraterna	ACRE	2
Tyskland	Alliansen för framsteg och förnyelse	ACRE	5
Tyskland	Tysklands familjeparti	ECPM	1