Guido Mazzoni (skald)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Guido Mazzoni, född 12 juni 1859 i Florens, död där 29 maj 1943, var en italiensk litteraturhistoriker, skald och kritiker.

Mazzoni, som var lärjunge till Alessandro d'Ancona, Salvatore Schillachi och Giosuè Carducci, blev professor i italiensk litteratur 1887 i Padua och 1894 i Florens. Han öppnade, stödjande sig på klassiciteten, nya vägar och kom med nya idéer för den italienska litteraturforskningen. Som sekreterare i Accademia della Crusca göt han nytt liv i detta litterära sällskap. Formmässigt följde han Carduccis försök med de antika versslagen i Odi barbare-formen. Mest känd är han för sina barocka skildringar av det intima familjelivet.

Tillsammans med ett tiotal av Italiens övriga främsta litteraturhistoriker medverkade Mazzoni i författandet av "Storia letteraria d'Italia", av vilken han behandlade 1800-talets italienska litteratur i L'Ottocento (1903–10) och tillsammans med Giuseppe Picciòla utgav han 1911 en Carducci-antologi.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar[redigera | redigera wikitext]

  • Versi (1880)
  • Poesie (1882)
  • Nuove poesie (1886)
  • Le voci della vita (1893)
  • Cinquanta epigrammi (1910)

Litteraturhistoriska och kritiska arbeten[redigera | redigera wikitext]

  • Rassegne letterarie (1887)
  • Poeti giovani (1888)
  • Il teatro della riroluzione, la vita di Moliére e altri brevi scritti di letteratura francese (1894)
  • Autori ed attori drammatici 1849–1861 (1899)
  • Giosue Carducci (1901)
  • Letterature straniere, manuale comparatino (1906)

Källor[redigera | redigera wikitext]