Guinea

Redigera länkar
Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om Guinea. För andra betydelser, se Guinea (olika betydelser).

Republiken Guinea
République de Guinée
Flagga Statsvapen
Valspråk: Travail, Justice, Solidarité
(Franska: Arbete, Rättvisa, Solidaritet)
Nationalsång: Liberté
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Conakry
Officiellt språk franska
Statsskick republik
 -  President Alpha Condé
 -  Premiärminister Mamady Youla
Självständighet från Frankrike 
 -  Erkänd 2 oktober 1958 
Area
 -  Totalt 245 857 km²[1] (75:e)
 -  Vatten (%) försumbart
Befolkning
 -  2015 (juli) års uppskattning 11 780 162[1] (76:e)
 -  Befolkningstäthet 47,9 inv./km² (134:e)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt USD 15,28 miljarder (128:e)
 -  Per capita USD 1 300 
Valuta guinesisk franc (GNF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Nimba, 1 752 m ö.h.
 -  Längsta flod Gambiafloden, 1 130 km
Nationaldag 2 oktober
Nationalitetsmärke RG
Landskod GN, GIN, 324
Toppdomän .gn
Landsnummer 224
Guinea 1662.
Karta över Guinea

Guinea, formellt Republiken Guinea (République de Guinée), är en stat i Västafrika. Guinea ligger på atlantkusten mellan Guinea-Bissau och Sierra Leone, och gränsar i norr till Senegal och Mali, i öster Elfenbenskusten och i söder Liberia. Guinea var en fransk koloni 1890-1958, men bröt med kolonisatörstaten 1958 och blev självständigt. Från 1958 till 1984 styrdes Guinea av en socialistisk president, och därefter styrde militära styrkor landet. Därefter har ansträngningar gjorts för att göra landet demokratiskt. Namnet kan vara en avledning av Ganuya, vilket var namnet på ett västafrikanskt rike på 1300-talet.[2]

Historia

Stenredskap, slipade yxor och keramik från 4000-talet f. Kr. är funna i Guinea. Utmed kusten har även spånredskap och kökkenmöddingar från ca 4000 - 2000 f. Kr. påträffats.

Landets ursprungsbefolkning drevs på 700-talet ut mot kusten av invandrare, särskilt susu och malinke, som etablerade mindre kungadömen i det inre av det nuvarande Guinea. Dessa kom i sin tur att erövras av större västafrikanska maktblock som kungarikena Ghana (på 900-talet) och Sosso (på 1100- och 1200-talen).

Maliriket lade under sig området efter slaget vid Kirina 1235. Så småningom försvagades det av inre motsättningar och splittrades på 1400-talet upp i olika hövdingadömen. Ett av dessa, Songhairiket lyckades efter hand lägga under sig de andra hövdingadömena och blev både större, rikare och mer välmående än sina föregångare - inte minst tack vare handeln med de portugisiska handelsmän som från 1445 bytte alkoholdrycker, textilvaror och eldvapen mot guld och slavar.

Inte heller detta rike blev dock bestående, Songhai skakades av inbördeskrig och omfattande fulaniinvandring och upplöstes efter slaget vid Tondibi 1591.

I det inre höglandet (Fouta Jalloo) uppstod ett muslimskt fulanirike, som 1725 startade heligt krig för att omvända den omgivande befolkningen. Riket upplöstes av inre strider och erövrades slutligen av Frankrike.

Tidigt under 1800-talet upprättades franska och brittiska handelskolonier.

1890 blev landet en fransk koloni, under namnet Franska Guinea. Samma år grundlades huvudstaden Conakry på ön Tombo. 1895 inlemmades landet i Franska Västafrika.

Majoritetsbefolkningen förtrycktes, motståndet mot kolonialmakten växte och 1958 röstade Guinea, som enda franska koloni, ja till självständighet och nej till den nya konstitution som Charles de Gaulle föreslagit. Guinea kom därför inte att ingå i Femte republiken utan blev, som första franska koloni i Afrika, självständigt till priset av omedelbart stopp för allt franskt bistånd.

Efter självständigheten kom Guinea att styras av president Ahmed Sékou Touré. Touré försökte genomdriva sina idéer om självständig "afrikansk socialism" med hårt undertryckande av det fria ordet och andra mänskliga rättigheter. Efter 1960 gjordes flera kuppförsök mot Touré och en stor del av befolkningen flydde ut ur landet undan Tourés diktatoriska styre.

Några dagar efter Tourés död 1984 genomfördes en oblodig militärkupp under ledning av officeren Lansana Conté. Till en början tycktes det slutna, fattiga Guinea gå mot en ljusare framtid. Oppositionen tilläts bilda partier och ställa upp i val. De första allmänna valen hölls 1993. Då valdes general Lansana Conté till president i den nya civila regeringen. Han omvaldes 1998 och 2003.

Demokratin fick dock inte fäste. Regimen anklagades för att vinna alla val genom fusk. Landets ekonomi försämrades genom fallande priser på den viktigaste exportvaran bauxit. Arbetslösheten ökade. Missnöjet tilltog.

Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet drogs Guinea in i konflikterna i grannländerna Sierra Leone och Liberia. Hundratusentals flyktingar vällde in över gränserna, och de interna politiska spänningarna ökade också.

Den 10 januari 2007 inleddes en allmän strejk mot regimen, arrangerad av landets två största fackförbund och uppbackad av fjorton oppositionspartier som krävde att Högsta domstolen avsatte Conté och att en samlingsregering skulle bildas. I sammanstötningar med strejkande sköt kravallpolisen ihjäl minst 59 människor och flera höga fackföreningsledare greps.

Efter arton dagar avblåstes strejken sedan facket och oppositionen kommit överens med regeringen om att:

  • en ny premiärminister som parterna kan enas om ska tillsättas
  • priserna på bränsle och ris ska sänkas

Lansana Contés utsåg den 9 februari 2007 64-årige Eugene Camara, en hittills tämligen anonym topptjänsteman, till ny premiärminister. Oppositionen var dock missnöjd med valet och den 26 februari utsågs en mer samlande kandidat, Lansana Kouyaté - som året därpå i sin tur efterträddes av Ahmed Tidiane Souaré.

Militärkuppen i december 2008

Efter Contés död, strax innan jul 2008, utbröt en maktkamp i landet och militären Moussa Dadis Camara sade sig ha upplöst regeringen, något Souaré dock förnekade.

Den 29 december fördömde Freds- och säkerhetsrådet inom Afrikanska Unionen (AU) kuppen och beslutade att frysa Guineas medlemskap i AU tills den konstitutionella ordningen återupprättats.[3]

Även den västafrikanska samarbetsorganisationen ECOWAS beslutade att avstänga Guinea, vid ett möte i Nigeria, lördagen den 10 januari 2009.[4]

Under 2010 hölls två presidentval som gick relativt lugnt till. Oroligheter uppstod dock till följd av det andra valet i november, vilket ledde till att man meddelade att man stängde gränserna. Detta varade dock inte särskilt länge och det är oklart om gränserna överhuvudtaget var stängda. Valet hade i huvudsak tre huvudkandidater. Alpha Conde stod som vinnare och sitter nu vid makten. Folket är optimistiskt och hoppas framförallt på förbättringar inom arbetsmarknaden då arbetslösheten är enorm, men även infrastrukturen är ett stort område som Conde lovat att förbättra.

Geografi

Guinea är beläget på den västafrikanska kusten. Landet gränsar till Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Liberia, Mali, Senegal och Sierra Leone. Floderna Niger och Milo har sina källor i Guineas bergsområden.

Guineas naturtillgångar inkluderar bauxit, järnmalm, diamant, guld, uran, vattenkraft och fisk.

Klimat och miljö

Klimatet är i allmänhet hett och fuktigt. Från juni till november är det en monsun-liknande regntid. Under den torra säsongen resten av året, blåser harmattan-vinden, som är het och sandmättad.

Några av Guineas större miljöproblem är avskogning vilket leder till jorderosion, otillräckliga mängder färskvatten, markförorening och överfiskning.

Administrativ indelning

Guinea är indelat i en speciell zon (zone spéciale), Conakry, och 33 prefekturer (préfectures): Beyla, Boffa, Boké, Coyah, Dabola, Dalaba, Dinguiraye, Dubréka, Faranah, Forécariah, Fria, Gaoual, Guéckédou, Kankan, Kérouané, Kindia, Kissidougou, Koubia, Koundara, Kouroussa, Labé, Lélouma, Lola, Macenta, Mali, Mamou, Mandiana, Nzérékoré, Pita, Siguiri, Télimélé, Tougué och Yomou.

Ekonomi

Guinea har stora naturtillgångar, men är ändå ett underutvecklat land. Här finns över en tredjedel av världens bauxit-tillgångar och Guinea är världens näst största bauxit-producent. 1999 stod gruvsektorn för 75% av exporten.

Det pågår ekonomiska reformer, men tyvärr hindras utvecklingen av stridigheter vid gränserna mot Sierra Leone och Liberia. Dels kostar försvaret pengar, dels avstår investerare från insatser i Guinea. Utländska gruvbolag tar hem sin personal och varuhamstring skapar lokal inflation och matbrist. Guinea får ekonomisk hjälp från det internationella samfundet.

55% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.

Demografi

Barn i Guinea

Guineas befolkning beräknades år 2004 till 9,2 miljoner invånare. Tillväxten har varit lägre än i många andra afrikanska länder, främst till följd av hög utvandring under många år. Spädbarnsdödligheten är fortfarande mycket hög (92 per tusen i början av 2000-talet), men är på avtagande. Medellivslängden är 53,7 år för kvinnor och 50,9 år för män. Cirka 45% av befolkningen är under 15 år. Guinea mottog tidigt på 2000-talet många flyktingar från Liberia och Sierra Leone, och nästan 100 000 av landets egna invånare tvingades fly på grund av oroligheter i gränsområdena. Flyktingproblemet har tärt på landets ekonomi, och har också lett till oroligheter bland vissa etniska grupper.[5]

Det finns omkring 16 olika etniska grupper med relativt stora skillnader i språk, kultur och traditionella sociala system. Fulani utgör cirka 40 % av befolkningen och lever huvudsakligen i Fouta Djalon som boskapsskötare och jordbrukare. Malinke utgör cirka 26 % och är dominerande i det glest befolkade övre Guinea. I den tätbefolkade kustregionen Nedre Guinea är den viktigaste gruppen susu. De omfattar cirka 11 % av befolkningen, men deras språk har blivit det dominerande i regionen. I det sydvästra skogsområdet utgör kissi (6,5 %) och kpelle (4,8 %) de största etniska grupperna.[5]

Guinea är relativt glest befolkat (37,6 invånare per km²). Den största befolkningskoncentrationen har Fouta Djalon, där jorden är god och klimatet är relativt tempererat. De flesta människor lever och arbetar på landsbygden, men den urbana delen av befolkningen ökar (28 % 2003 mot 5 % 1950). Största stad är huvudstaden Conakry.[5]

Franska är officiellt språk. Det finns åtta nationella språk: fulah, malinke, susu, basāri, kissi, koniagi, kpelle och loma.[5]

I siffror

  • Befolkning: peuhl 40%, malinke 30%, soussou 20%
  • Flyktingar: I Guinea finns ungefär 150 000 flyktingar från Liberia och Sierra Leone (2003)
  • Befolkningens medelålder: 17,7 år (2002)
  • Spädbarnsdödlighet: drygt 9% (2003)
  • Befolkningens medellivslängd: 49,5 år (2003)
  • Analfabetism: 1995 var ungefär 65% av den vuxna befolkningen analfabeter
  • Kvinnlig könsstympning: 99%[6]

Religion

Islam är den dominerande religionen i Guinea. Omkring 85 % av befolkningen är muslimer, de flesta av dem är sunniter men andelen shiiter växer. 10 % räknas som kristna (romersk-katolska, anglikaner, baptister och andra evangelikala, Jehovas vittnen, sjundedagsadventister m.fl.) och 5 % tillämpar traditionell naturreligion. Det finns även mindre grupper Bahá'ítroende, hinduer, buddhister och kinesisk folkreligion.

Kultur

Flera folkgrupper är kända för tillverkning av masker i Guinea, bland andra bagu, nalu, mmani och landuma. Maskerna föreställer bland annat djur med antropomorfa drag. Under islams inflytande har dock många folkgrupper slutat tillverka skulpturer.[7]

Det har producerats en viss en viss mängd franskspårkig litteratur i Guinea. Bland annat har gamla folkliga berättelser skrivits ner, vilka sedan har uppmärksammats internationellt. Tidningspressen är mycket begränsad, med endast en dagligt utkommande nyhetstidning.[7]

Politik

Guinea har bara haft fyra presidenter sedan landet förklarade sig självständigt den 2 oktober 1958. Lansana Conté tog kontroll över landets ledning 1984, efter Sékou Tourés död. Conté valdes officiellt 1993 och omvaldes 1998 och 2003. Dock har giltigheten i dessa val starkt ifrågasatts av oppositionen. Han satt vid makten till sin död i december 2008. På julafton samma år utsågs Moussa Dadis Camara till ny president i landet efter att en militärjunta ledd av honom tagit makten i landet sedan Conté avlidit.[8] När Camara i december 2009 sköts i huvudet vid ett mordförsök och flögs till Marocko för behandling tog hans vicepresident, Sekouba Konaté, över makten.[9] Nyval utlystes till 2010, och första omgången hölls i juni samma år; Cellou Dalein Diallo och Alpha Condé gick till den andra valomgången.[10] Den andra omgången sköts upp flera gånger på grund av etniskt våld och brister i planeringen, men hölls slutligen den 7 november 2010. Alpha Condé vann ett jämnt val med 52,52 % av rösterna mot Diallos 47,48 %. Valdeltagandet var 67,87 %.[11]

Guinea är medlem av Förenta Nationerna (FN) och de flesta av FN: s fackorgan, inklusive Världsbanken. Landet är också medlem av Världshandelsorganisationen WTO, Afrikanska unionen (AU), ECOWAS (Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap) och Cotonouavtalet.[12]

Presidenter

Regeringschefer

Referenser

  1. ^ [a b] ”Guinea”. The World Factbook. CIA. 11 februari 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/gv.html. Läst 17 februari 2016. 
  2. ^ ”Guinea – republikk i Afrika”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Guinea/republikk_i_Afrika. 
  3. ^ ”Communique of the 165th Meeting of The Peace and Security Council” (på engelska) (pdf). 29 december 2008. http://www.africa-union.org/root/UA/Actualites/2008/dec/PSC/Communiqu%E9%20165th%20Eng.pdf. Läst 30 december 2008. 
  4. ^ SVT 10 jan 2009
  5. ^ [a b c d] ”Guinea – befolkning”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Guinea/befolkning. Läst 16 september 2010. 
  6. ^ UNICEF: Female genital mutilation/cutting: a statistical exploration. New York, NY; 2005; U.S. Department of State: ”Prevalence of FGM”, 2001, http://www.state.gov/g/wi/rls/rep/9276.htm Johansen, Elise: Fra kunnskap till handling: Håndbok om kvinnelig omskjæring…, 2005.
  7. ^ [a b] ”Mali”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se. Läst 16 september 2010. 
  8. ^ Dag Leraand. ”Guinea - historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/Guinea/historie. Läst 16 september 2010. 
  9. ^ ”Guinea country profile”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/country_profiles/1032311.stm. Läst 16 september 2010. 
  10. ^ ”Guinea presidential polls postponed”. Al-Jazeera English. 16 september 2010. http://english.aljazeera.net/news/africa/2010/09/2010915194054164310.html. Läst 16 september 2010. 
  11. ^ ”Second tour Présidentielle 2010 - Résultats provisoires”. http://www.presidentielle2010.ceniguinee.org/index.php?option=com_content&view=article&id=50&Itemid=41. Läst 28 november 2010. 
  12. ^ ”Guinea – internasjonale forbindelser”. Store norske leksikon. http://www.snl.no/Guinea/internasjonale_forbindelser. Läst 16 september 2010. 
v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Afrika
v • r
Afrikanska unionen (AU)
v • r
Islamiska konferensen
Islam
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Guinea&oldid=35087391”