Gul sötväppling

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gul sötväppling
Melilotus officinalis - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-093.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningÄrtordningen
Fabales
FamiljÄrtväxter
Fabaceae
UnderfamiljFaboideae
TribusTrifolieae
SläkteSötväpplingssläktet
Melilotus
ArtGul sötväppling
M. officinalis
Vetenskapligt namn
§ Melilotus officinalis
AuktorLam., 1778
Bombus lapidarius - Melilotus officinalis - Tallinn.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

Gul sötväppling (Melilotus officinalis) är en ett- till tvåårig art i familjen ärtväxter. Den blir 30 till 150 cm hög och blommar från juli till september med gula små blommor i långa smala klasar som utgår från bladvecken. Stjälkarna är höga, kantiga, kala och har ett antal förgreningar. Bladen är små och tretaliga och tandade. Fröbaljan blir tre till fem mm tjock, är kal, gulbrun och tvärrynkad.

Gul sötväppling är ganska sällsynt i Norden, men trivs på öppen näringsrik grusmark exempelvis vid vägkanter, tippar och ruderatmark.

Gul sötväppling är en mycket bra biväxtnektar och bra på pollen, 3-2 i de betyg den får som dragväxt.

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Växten används främst för dess antinflammatoriska, avsvällande och cirkulationsförbättrande egenskaper. Den ökar ven- och lymfflödet. Växten innehåller bl. a. cumarin, ett ämne som inom skolmedicinen används för att förebygga blodproppar. Använd växtdel är bladen. [1]

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.