Gulgrön snårsparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gulgrön fink)
Gulgrön snårsparv
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteAtlapetes
ArtGulgrön snårsparv
A. luteoviridis
Vetenskapligt namn
§ Atlapetes luteoviridis
AuktorGriscom, 1924
Utbredning
Synonymer
  • Gulgrön fink
  • Gulgrön sparv
  • Pselliophorus luteoviridis

Gulgrön snårsparv[2] (Atlapetes luteoviridis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Gulgrön snårsparv är en satt sotfärgad finkaktig fågel med en kroppslängd på 17 cm. Fjäderdräkten är matt olivgrön med svart på hjässa, vingar och stjärt. Sidorna på huvudet och strupen är sotgrå. Undersidan är bjärt olivgul, på flankerna mer färglös. "Låren" och vingknogen är lysande gula. Bland lätena hörs ljusa och gnissligt tjattrande ljud samt toner som i engelsk litteratur återges som "tsweet tsweet".[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer enbart i regnskog i västra Panama.[3] Den behandlas som monotypisk.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Fågeln placeras traditionellt tillsammans med arten gullårad snårsparv i släktet Pselliophorus. DNA-studier visar att de är en del av snårsparvarna i Atlapetes och förs allt oftare dit.[4]

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Gulgrön snårsparv har ett begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 6 000–15 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Den är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Pselliophorus luteoviridis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Klicka, J., F.K. Barker, K.J. Burns, S.M. Lanyon, I.J. Lovette, J.A. Chaves, and R.W. Bryson, Jr. (2014), A comprehensive multilocus assessment of sparrow (Aves: Passerellidae) relationships, Mol. Phylogenet. Evol. 77, 177-182.
  5. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  6. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  7. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  8. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]