Gullris

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om arten Gullris. För släktet med samma namn, se Gullrissläktet.
Gullris
Solidago virgaurea gullris.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Asterordningen
Asterales
Familj Korgblommiga växter
Asteraceae
Släkte Gullris
Solidago
Art Gullris
S. virgaurea
Vetenskapligt namn
§ Solidago virgaurea
Auktor Carl von Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Gullris (Solidago virgaurea) är en ört med gula blommor

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Gullris utmärks av sin stora blomställning med många blommor på en upprättstående stjälk, som kan bli 5 dm hög. Blomställningen är en vippa med korgarna ordnade i dubbel klase. Den blommar från högsommaren till in på hösten. Ett kännetecken på släktet Solidago är att holken är smalt klocklik och kantblommorna fåtaliga.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Ängsbackar, ljunghedar, skogsbryn och lundar i låglandet. Gullris förekommer också på strandklippor och de högre fjällens trädlösa slätter.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Gullris förekommer rikligt på många olika växtplatser i hela Norden. Den är även utbredd i övriga Europa, utom allra sydligaste delen, samt i norra Afrika, norra Asien och Nordamerika.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Norden: [2]
  • Norra halvklotet: [3]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Kliniska studier har visat på örtens goda verkan vid både akuta och kroniska njurinflammationer, likaså vid ödem. Örtens urindrivande verkan har även bekräftats i ett flertal studier. Örten används som milt vattendrivande och mot ledstelhet samt vid blåskatarr och njurinflammation. Det föreligger inga kända biverkningar.[1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens

Junfruris Värmland [2]
Rävtunga Västerbotten

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
  2. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 535, [1] Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]