Gulsparv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gulsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Sårbar[2]
Goldammer Emberiza citrinella.jpg
Adult hane i sommardräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Fältsparvar
Emberizidae
Släkte Emberiza
Art Gulsparv
E. citrinella
Vetenskapligt namn
§ Emberiza citrinella
Auktor Linné, 1758
Utbredning
      Häckning på sommaren       Året-runt-boende       VinterbesökandeUngefärligt naturligt utbredningsområde
      Häckning på sommaren
      Året-runt-boende
      Vinterbesökande
Ungefärligt naturligt utbredningsområde
Yellowhammer.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gulsparv (Emberiza citrinella) är en stor och långstjärtad sparv inom familjen fältsparvar som förekommer över stora delar av Europa och i Väst- och Centralasien.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven är 15,5-17 cm lång[3] och har ett vingspann på 23-30 cm. Vikten kan uppgå till 30 gram. Den är långlångstjärtad och i alla dräkter har den en ostreckad rödbrun övergump och gula inslag i fjäderdräkten. Den adulta hanen har i häckningsdräkt ett lysande gult huvud och strupe, med ett smalt mörkt ögonstreck bakom ögat och ett ganska långt mörkt mustaschstreck. Buken är gul medan bröstet och kroppssidan är rostbrunt med fina längsgående streck. Ovansidan är övervägande brun och kraftigt svartfläckad. Den adulta honan har en liknande fjäderdräkt året runt och är mindre kontrastrik och mer brunfärgad och kraftigare streckad undertill än hanen. Hon saknar det lysande gula huvudet men har ändå tydliga ljusgula partier som exempelvis strupen. Vintertid påminner hanen och honan mer om varandra.

Dess sång består av 5-11 strofer, som kan beskrivas som att fågeln räknar. Ett sångparti kan låta: tju, tju , tju, tju, tju, tju, tjuuu.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Gulsparv häckar i Europa och i Väst- och Centralasien. I det östligaste utbredningsområdet i västra och centrala Sibirien hybridiserar den ofta med tallsparv (Emberiza leucocephalos) som har sin västliga utbredninggräns i dessa trakter. På grund av detta kategoriseras de ibland som underarter av samma art.[4]

Man delar ofta upp gulsparven i tre underarter:

  • Emberiza citrinella citrinella - nominatformen häckar i sydöstra England, Skandinavien, västra, sydvästra och norra Europa, och österut till Ob.
  • Emberiza citrinella caliginosa - häckar i Storbritannien och på Irland.
  • Emberiza citrinella erythrogenys - häckar i östra och sydöstra Europa, och österut genom Sibirien till nordvästra Mongoliet och norra Iran.

De nordligaste populationerna är kortflyttare medan de sydligare är stannfåglar. Vintertid förekommer gulsparven även i Mindre Asien. Arten har även introducerats till Australien och Nya Zeeland.[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven häckar i stor delar av Sverige, bitvis talrikt, förutom i fjällen och allra längst norrut. De nordliga häckningsområdena i inlandet överges på hösten men utmed Norrlandskusten och från Mellansverige och söderut förekommer den året om. Dock kan den dra sig längre söderut under stränga vintrar.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven lägger vanligtvis 3-5 ägg per kull.

Gulsparven häckar i en rad olika biotoper som busk- och åkermark, skogsmark med gläntor, på hyggen men även på hedar och strandängar.[3]. Boet tillverkas av gräs och andra material och placeras oftast på marken eller i låga buskar. Gulsparven lägger vanligtvis 3-5 ägg per kull, men kullar på 2-6 ägg har observerats. Äggen ruvas i 11-14 dagar. Efter att ungarna kläckts tar båda föräldrarna hand om ungarna i 12-13 dagar tills de är flygga.[5] Gulsparven lever av insekter och frön.

Gulsparven och människan[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven har introducerats till Nya Zeeland och Australien. Här en hane fotograferad på Nordön.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett mycket stort globalt häckningsområde och trots att populationstrenden är negativ så anser IUCN inte att minskningen är så pass allvarlig att den är hotad, utan kategoriserar arten som livskraftig (LC).[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven var vanlig i Sverige på 1800-talet men på 1960-talet minskade arten kraftigt i södra och mellersta delarna av landet, som en följd av brukat av kemiska bekämpningsmedlen. I vissa områden i södra Sverige försvann upp till 95% av beståndet. 1966, förbjöds bekämpningsmedlet metylkvicksilver inom jordbruket, vilket gjorde att fågeln återhämtade sig. Trots detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat.[6] Den svenska häckningspopulationen bedöms sedan 2015 av ArtDatabanken som sårbar (VU).[2]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Gulsparven är Närkes landskapsfågel.

Folktro[redigera | redigera wikitext]

Över hela Skåne och delar av Småland och Halland har man trott att man fick gulsot om en gulsparv flög över taknocken just då man steg upp och innan man hunnit lägga sängdynan tillrätta. För att botas skulle man äta en stekt gulsparv eller koka ett hönsägg i den sjukes urin och sätta upp ägget på taket så att gulsparvarna fick äta upp det.[7] Trots myten om gulsoten har man i Sverige varit rädd om gulsparven. I trakterna runt Lund ansågs det lika illa att döda en gulsparv som att skjuta en stork.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Emberiza citrinella Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 398-399. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ VOOUS (1960)
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the WOrld, CD-rom
  6. ^ Birds in Europe. Population estimates, trends and conservation status, BirdLife International, 2004
  7. ^ [a b] www.sofnet.org Arkiverad 21 april 2005 hämtat från the Wayback Machine.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Artfaktablad BirdLife Sverige: http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/jordbruksprojektet/artblad/