Gunder Hägg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här artikeln handlar om friidrottaren. För proggruppen, se Gunder Hägg (musikgrupp).
Gunder Hägg
Gunder Hägg (t.h.) sätter nytt världsrekord på distansen en engelsk mil på Slottsskogsvallen i Göteborg 1 juli 1942. Den nya världsrekordtiden är 4.06,2. Till vänster i bild syns tvåan Arne Andersson.
Gunder Hägg (t.h.) sätter nytt världsrekord på distansen en engelsk mil på Slottsskogsvallen i Göteborg 1 juli 1942. Den nya världsrekordtiden är 4.06,2. Till vänster i bild syns tvåan Arne Andersson.
NationalitetSverige svenska
FödelsenamnNils Gunder Hägg
Smeknamn"Under-Gunder" (engelska: "Gunder the Wonder"[1])
Födelsedatum31 december 1918
FödelseplatsHemsjö, Hällesjö socken, Jämtland
Dödsdatum27 november 2004 (85 år)
DödsplatsLöderup, Skåne
Sportfriidrott
Grenmedeldistans och långdistans
KlubbAlbackens IF, Kälarne IK, Gefle IF och MAI
Slutade1946 (proffsförklarad)
        Medaljer
Friidrott, herrar
Svenska mästerskap
Guld 1941 1 500 meter
Silver 1944 1 500 meter
Silver 1940 5 000 meter
Guld 1944 5 000 meter
Guld 1945 5 000 meter
Silver 1938 3 000 meter hinder
Brons 1941 Terränglöpning 4 km

Nils Gunder Hägg, född 31 december 1918 i Hemsjö by i Hällesjö socken i Jämtland, död 27 november 2004 i Löderup i Skåne,[2] var en svensk friidrottare, medeldistanslöpare och långdistanslöpare. Han var en av dominanterna på medeldistans under 1940-talet och slog totalt 16 världsrekord under åren 1941–1945.Det

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Jerring (mitten) och Gunder Hägg (höger) kontrollerar tiderna efter Häggs världsrekordlopp på distansen två engelska mil den 3 juli 1942.
K.G. Bejemarks staty "Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg" som finns utanför radiohuset i Stockholm.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Gunder Hägg var son till skogshuggaren och lantbrukaren Nils Hägg (1890–1969) och Selma, född Husberg (1895–1989).[3] Som barn bodde han i Sörbygden, men familjen flyttade till Albacken när Hägg var i 12-årsåldern. Hägg var helt inställd på att bli skidåkare fram till 13-årsåldern. Direkt efter folkskolan började han arbeta som bonddräng och senare även som skogsarbetare. Från 17 års ålder satsade han på sin löpning och han vann Jämtlands distriktsmästerskap för juniorer 1936 på både distanserna 1 500 m och 5 000 m. Därefter värvades han som dräng av den idrottsintresserade bonden Fridolf Westman i Västanede, hos vilken Henry Kälarne tidigare arbetat. Säsongen 1937 väckte Hägg viss uppmärksamhet genom att besegra den olympiske mästaren Gunnar Höckert i en tävling på Hofvallen i Östersund. Följande år bärgade han silver vid Svenska mästerskapen i friidrott på 3 000 meter hinder.[4]

Hägg gjorde sin militärtjänst 1939 vid Jämtlands fältjägare (I 5) i Östersund, men fick tävlingssäsongen förstörd av en svår lunginflammation. När finska vinterkriget bröt ut stationerades Häggs regemente vid Torne älv, norr om Haparanda. Där tränade Hägg snöpulsning i djupsnö, vilket han senare ansåg ha varit ett framgångsrecept. Han fick sitt stora genombrott 1940, då han helt otippad besegrade de svenska landslagslöparna Kälarne och Åke "Spånga-Jim" Jansson vid en tävling i Östersund. Hägg representerade då Kälarne IK.[5]

1941 fick Hägg arbete som brandman i Gävle och bytte klubb till Gefle IF. Under 1941–1943 rankades han som världens bäste löpare på alla distanser från 1 500 m till 5 000 m. 10 augusti 1941 satte han sitt första världsrekord (av totalt 15), då han med tiden 3.47,6 vann 1 500 meter på SM, sekunden före hårdaste konkurrenten Arne Andersson.[6]

1942–1945[redigera | redigera wikitext]

Under perioden 1 juli–20 september 1942 – ofta något oriktigt benämnd "Gunder Häggs 80 dagar" – slog han tio världsrekord. Han höll därmed alla världsrekorden från 1 500 till 5 000 meter.[7] De tio satta världsrekorden var följande:[8]

  • 1 juli, Göteborg, 1 engelsk mil – 4.06,2
  • 3 juli, Stockholm, 2 engelska mil – 8.47,8
  • 17 juli, Stockholm, 1 500 meter – 3.45,8
  • 21 juli, Malmö, 2 000 meter – 5.16,4
  • 23 augusti, Östersund, 2 000 meter – 5.11,8
  • 28 augusti, Stockholm, 3 000 meter – 8.01,2
  • 4 september, Stockholm, 1 engelsk mil – 4.04,6
  • 11 september, Stockholm, 3 engelska mil – 13.35,4
  • 20 september, Göteborg (Slottsskogsvallen), 3 engelska mil – 13.32,4
  • 20 september, Göteborg (Slottsskogsvallen), 5 000 meter – 13.58,2

Hägg stod på höjden av sin karriär under andra världskriget, vilket innebar att han aldrig fick chansen att deltaga i de stora mästerskapen. 1943 fick han dock ett erbjudande om att representera Sverige under en turné i USA. Då det visade sig omöjligt att ordna flygbiljett över Atlanten valde Hägg att företa resan med det svenska tankfartyget M/T Saturnus. Trots att den långa seglatsen påverkade Häggs fysiska form vann han de amerikanska mästerskapen på 5 000 m. Radiosändningen från detta lopp var AB Radiotjänsts första livesändning av ett idrottsevenemang över Atlanten.[9]

Efter turnén i USA vann Hägg 1943 den mycket prestigefyllda titeln "Athlete of the Year", utdelad av Associated Press i USA.[10] Gunder Hägg och Ingemar Johansson (1959) är de enda svenska manliga idrottare som vunnit titeln, och på den svenska damidrottssidan har endast Annika Sörenstam vunnit samma titel (2003, 2004 och 2005). Det bör nämnas att ytterst få icke-amerikaner har vunnit titeln, vilken i USA, tillsammans med Sports Illustrateds "Sportsman of the Year" (en titel som för övrigt Ingemar Johansson vunnit som ende svensk) ungefärligen motsvarar Svenska Dagbladets guldmedalj och Jerringpriset. 1942 fick han Svenska Dagbladets guldmedalj och blev "Under-Gunder" med hela svenska folket.

1944 lockades han av ett erbjudande om att flytta till Malmö och representerade under de följande två säsongerna MAI.[11]

Avstängning och senare år[redigera | redigera wikitext]

År 1946 avstängdes Hägg och löparkollegan Arne Andersson av Svenska Friidrottsförbundet "för evigt" för brott mot amatörreglerna, eftersom de upprepade gånger sprungit mot betalning. Avstängningen, som trädde i kraft den 17 mars 1946, skapade stor debatt inom den svenska idrottsrörelsen och många ansåg avstängningen orättvis. Under krigsåren hade förbundet sett mellan fingrarna, men efter kriget tvingade internationella friidrottsförbundet det att hålla på reglerna. Tidsgränsen (?) "för evigt" väckte löje och har senare ändrats till "på livstid". Vid tiden för avstängningen innehade Hägg världsrekorden på 1500, 2000, 3000 och 5000 meter samt på distanserna 1, 2 och 3 engelska mil.[12]

Efter karriärens slut öppnade Hägg en sportbutik i Malmö, som dock snart tvingades stänga.[13] Han är begraven på Löderups gamla kyrkogård.

Eftermäle och i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Statyn av en naken Gunder Hägg (Olof Ahlbergs Löparen, invigd 1947[14]) kan beskådas utanför den anrika arenan Strömvallen i Gävle, en arena där Gunder Hägg ofta tävlade under sin storhetstid. Även vid idrottsplatsen i Bräcke och vid Stockholms Stadion, där Hägg slog många världsrekord, finns statyer.

Gunder Hägg utsågs 1942 till stor grabb nummer 102 i friidrott. Han tävlade för Albackens IF, Kälarne IK, Gefle IF och MAI och blev 2009 invald i Malmöidrottens Walk of Fame, för sina insatser för Malmö AI.

Proggbandet Blå Tåget hette i tidiga år (1969–1972) Gunder Hägg.

Idrottsprestationer[redigera | redigera wikitext]

Under Häggs omtalade USA-turné 1943 sprang han åtta uppvisningslopp och vann samtliga:

  • 20 juni - i New York, 5 000 meter på 14.48,5. Han slog här den i 65 löpningar obesegrade amerikanske mästaren Gregory Rice (tid:14.53,9). Platsen var Randall Island Stadium med 12 000 åskådare (enligt Henry Eidmark).
  • 2 juli - i Chicago, 2 engelska mil på 9.02,4
  • 10 juli - i Los Angeles, 2 engelska mil på 8.53,9
  • 17 juli - i San Francisco, 1 engelsk mil 4.12,3
  • 24 juli - i Boston, 1 engelsk mil på 4.05,3
  • 31 juli - i Cleveland, 1 engelsk mil på 4.05,4
  • 7 augusti - i Cincinnati, 2 engelska mil på 8.51,3
  • 11 augusti - i New York, 1 engelsk mil på 4.06,9

Gunder Hägg satte under åren 1941-1945 16 världsrekord – 15[10] individuella och ett i lag:

  • tre rekord på 1 500 m (som bäst 3.43,0)
  • tre på 1 engelsk mil (som bäst 4.01,4 år 1945. Detta rekord stod sig till den mycket uppmärksammade förbättringen till 3.59,4 av Roger Bannister 1954)
  • tre på 2 engelska mil (som bäst 8.42,8)
  • två på 3 engelska mil (som bäst 13.32,4)
  • två på 2 000 m (som bäst 5.11,8)
  • ett på 3 000 m (8.01,2)
  • ett på 5 000 m (13.58,2)
  • ett på 4 × 1 500 m (15.38,6)

Dessutom vann han tre SM-guld.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Hägg, Gunder (1943). Från Albacken till U.S.A. Stockholm: Medén. Libris länk 
  • Hägg, Gunder (1952). Dagbok: en världsmästares erfarenheter och träningsråd (2 uppl.). Stockholm: Tiden. Libris länk 
  • Hägg, Gunder (1987). Mitt livs lopp. Stockholm: Norstedt. Libris länk. ISBN 91-1-873002-7 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Staff, From Times; Reports, Wire (1 december 2004). ”Gunder Hagg, 85; Runner Set World Records in the 1940s” (på engelska). Los Angeles Times. ISSN 0458-3035. http://articles.latimes.com/2004/dec/01/local/me-passings1.2. Läst 25 juli 2018. 
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  3. ^ Vem är Vem? / 1966
  4. ^ Lundberg, Björn. Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall. sid. 41-61. ISBN 978-91-7545-978-3. OCLC 1154658454. https://www.worldcat.org/oclc/1154658454. Läst 12 juni 2020 
  5. ^ Lundberg, Björn. Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall. sid. 68-82. ISBN 978-91-7545-978-3. OCLC 1154658454. https://www.worldcat.org/oclc/1154658454. Läst 12 juni 2020 
  6. ^ Sandlin, Lasse. ”Alla ville se Gunder slakta världsrekord”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/special/1900/40/sport.html. Läst 5 augusti 2012. 
  7. ^ "Hägg, Gunder". Gefleif.se. Läst 30 november 2012.
  8. ^ Sandlin, Lasse (20 september 1999). ”Två världsrekord av Hägg – i samma lopp”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/arhundradets/dagar/990920.html. Läst 4 maj 2015. 
  9. ^ Lundberg, Björn. Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall. sid. 172-182. ISBN 978-91-7545-978-3. OCLC 1154658454. https://www.worldcat.org/oclc/1154658454. Läst 12 juni 2020 
  10. ^ [a b] ”Gunder Hägg”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gunder-h%C3%A4gg. Läst 8 maj 2018. 
  11. ^ Lundberg, Björn. Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall. sid. 202-212. ISBN 978-91-7545-978-3. OCLC 1154658454. https://www.worldcat.org/oclc/1154658454. Läst 12 juni 2020 
  12. ^ Carnhede, Anna-Maria (28 november 2004). ”Gunder Hägg död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article249218.ab. Läst 30 mars 2009. 
  13. ^ Lundberg, Björn. Frontlöparen : Gunder Hägg, hans uppgång och fall. sid. 277-278. ISBN 978-91-7545-978-3. OCLC 1154658454. https://www.worldcat.org/oclc/1154658454. Läst 12 juni 2020 
  14. ^ Sollbe, Barbro (1988). ”Strömvallen, Kungsbäcksvägen 24, Villastaden-Vallbacken.”. gavledraget.se. http://www.gavledraget.se/A3/Folke_Lofgren_Stromvallen_Kungsbacksvag_24.htm. Läst 25 juli 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lundberg, Björn. Frontlöparen: Gunder Hägg, hans uppgång och fall, Lund: Historiska Media, 2020.
  • Gunder Hägg i Vem är det, sid 521, 1993
  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
  • Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Stockholm: Nordisk Familjeboks Förlags AB. 1938-1949 
  • Under-Gunder i Amerika av Henry Eidmark (1943) Åhlén & Åkerlunds Förlag.
  • Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
  • Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006 
  • Nationalencyklopedin, 2007
  • Swedish Athletic Page
  • Stora grabbar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Alfred Dahlqvist
Svenska Dagbladets guldmedalj
Gunder Hägg
1942
Efterträdare:
Arne Andersson
Företrädare:
3.47,8 John Lovelock, Nya Zeeland (1936–1941)
Världsrekordhållare på 1 500 meter
3.47,6–3.45,8 Gunder Hägg (1941–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Världsrekordhållare på 1 500 meter
3.43,0
Gunder Hägg (1944–1954),
Lennart Strand, Sverige (1947–1954),
Werner Lueg, Västtyskland (1952–1954)
Efterträdare:
3.42,8 Wes Santee, USA (1954)
Företrädare:
4.06,4 Sydney Wooderson, Nya Zeeland (1937)
Världsrekordhållare på en engelsk mil
4.06,2-4.04,6 Gunder Hägg (1942-1943),
4.06,2 Arne Andersson, Sverige (1942)
Efterträdare:
4.02,6-4.01,6 Arne Andersson, Sverige (1943-1945)
Företrädare:
4.02,6-4.01,6 Arne Andersson, Sverige (1943-1945)
Världsrekordhållare på en engelsk mil
4.01,4 Gunder Hägg, Sverige (1945–1954)
Efterträdare:
3.59,4 Roger Bannister, Storbritannien (1954)
Företrädare:
5.16,8 Archie San Romani, USA (1937–1942)
Världsrekordhållare på 2 000 meter
5.16,4-5.11,8 Gunder Hägg (1942–1948)
Efterträdare:
5.07,0 Gaston Reiff, Belgien (1948-1955)
Företrädare:
8.09,8 Henry Kälarne, Sverige (1940–1942)
Världsrekordhållare på 3 000 meter
8.01,2 Gunder Hägg (1942–1949)
Efterträdare:
7.58,8 Gaston Reiff, Belgien (1949-1955)
Företrädare:
14.08,8 Taisto Mäki, Finland (1939–1942)
Världsrekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1954)
Efterträdare:
13.57,2 Emil Zátopek, Tjeckoslovakien (1954)
Företrädare:
3.48,6 Mikls Szabo, Ungern (1937–1941)
Europeisk rekordhållare på 1 500 meter
3.47,6–3.45,8 Gunder Hägg (1941–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Europeisk rekordhållare på 1 500 meter
3.43,0
Gunder Hägg (1944–1954),
Lennart Strand, Sverige (1947–1954),
Werner Lueg, Västtyskland (1952–1954)
Efterträdare:
3.42,4-3.40,8 Sandro Iharos, Ungern (1954-1956)
Företrädare:
14.08,8 Taisto Mäki, Finland (1939–1942)
Europeisk rekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1954)
Efterträdare:
13.57,2 Emil Zátopek, Tjeckoslovakien (1954)
Företrädare:
3.50,8 Eric Ny (1934–1939)
Svensk rekordhållare på 1 500 meter
3.48,8 Arne Andersson (1939–1941),
3.48,8 Henry Kälarne (1940–1941),
3.48,8–3.45,8 Gunder Hägg (1940–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson (1943–1944)
Svensk rekordhållare på 1 500 meter
3.43,0 Gunder Hägg (1944–1956),
Lennart Strand (1947–1956)
Efterträdare:
3.42,0 Dan Waern (1956)
Företrädare:
8.47,8 Henry Kälarne (1936-1942)
Svensk rekordhållare på två engelska mil
8.47,8-8.42,8 Gunder Hägg (1942-1965)
Efterträdare:
8.41,6 Bengt Persson (1965-????)
Företrädare:
13.52,6-13.49,0 Bror Hellström (1941–1942)
Svensk rekordhållare på tre engelska mil
13.35,4-13.32,4 Gunder Hägg (1942–1965)
Efterträdare:
13.13,0 Bengt Nåjde (1965-????)
Företrädare:
14.15,8 Bror Hellström (1941–1942)
Svensk rekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1963)
Efterträdare:
13.49,2 Sven-Olof Larsson (1963–1965)
Företrädare:
Henry Kälarne (1940)
Svensk mästare på 1 500 meter
Gunder Hägg (1941)
Efterträdare:
Åke Spångert (1942)
Företrädare:
Åke Durkfeldt (1943)
Svensk mästare på 5 000 meter
Gunder Hägg (1944-1945)
Efterträdare:
Evert Nyberg (1946)