Gunilla Carlsson (moderat)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För personen född 1966, se Gunilla Carlsson (socialdemokrat).
Gunilla Carlsson


Tid i befattningen
6 oktober 2006–17 september 2013
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Carin Jämtin
Efterträdare Hillevi Engström

Mandatperiod
2002–2006
Valkrets Stockholms kommun[1]
Mandatperiod
2006–2010[2]
2010–2013[2][3]
Valkrets Östergötlands län[4]
Uppdrag i riksdagen
Tidigare uppdrag[5]
ordinarie ledamot
vice ordförande i utrikesutskottet (2003–2006)
ledamot i EU-nämnden (2002–2003)
ledamot i krigsdelegationen (2002–2010)
ledamot i utbildningsutskottet (2002–2003)
suppleant i EU-nämnden
suppleant i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
suppleant i Nordiska rådets svenska delegation
deputerad i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
Ordförande i
Ej ordförande i något utskott

Mandatperiod
1995–1999
1999–2002
Valkrets Sverige

Född Anna Gunilla Ottosson
11 maj 1963 (59 år)
Höör, Malmöhus län
Politiskt parti Moderata samlingspartiet
Yrke revisorsassistent
Webbplats moderat.se

Anna Gunilla Carlsson, född 11 maj 1963 i Höör, är en svensk politiker (moderat). Hon var ledamot av Europaparlamentet 1995–2002, riksdagsledamot 2002–2013, andre vice ordförande i Moderaterna 1999–2003 samt förste vice partiordförande 2003–2015. Vidare har hon varit partiets talesperson i utrikesfrågor som vice ordförande i utrikesutskottet 2003–2006 och Sveriges biståndsminister 2006–2013. Hon var dessutom vice ordförande i Europeiska folkpartiet 2004–2006. Mellan december 2017 och februari 2020 var Gunilla Carlsson biträdande chef för UNAIDS.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carlsson är uppvuxen i Vadstena i Östergötland. Hennes föräldrar var centerpartister och i början var hon själv medlem i partiet, men efter en tid engagerade hon sig i Moderaterna istället. Hon blev ledamot av kommunalfullmäktige i Vadstena 1989 och Moderata ungdomsförbundets styrelse 1990–1999, varav 1966–1999 dess vice ordförande.

Hon utbildade hon sig till revisor och var 1984–1994 verksam som revisor respektive ekonomichef för ett mindre företag. Hon övergick till att arbeta politiskt på heltid och kandiderade till Europaparlamentet, medan hon var politisk handläggare på Moderaternas riksdagskansli 1994–1995. Hon har tidigare också varit vice ordförande i International Young Democrat Union 1994–1998, respektive vice president i Nordisk Ungkonservativ Union 1993–1994.

Europaparlamentariker[redigera | redigera wikitext]

I första Europaparlamentsvalet i Sverige 1995 valdes Gunilla Carlsson in i Europaparlamentet, där var ledamot till det svenska riksdagsvalet 2002. Som medlem i Europaparlamentets parlamentariska delegationer för relationerna med Estland, Lettland och Litauen arbetade hon som Europaparlamentets rapportör om Baltikums framtida EU-medlemskap och europeiska integration.[6]

Riksdagsledamot[redigera | redigera wikitext]

Carlsson var ordinarie riksdagsledamot 2002–2013.[5] Hon valdes in i riksdagen för Stockholms kommuns valkrets i valet 2002[1] och därefter för Östergötlands läns valkrets i valen 2006 och 2010[4].

I riksdagen var hon vice ordförande i utrikesutskottet 2003–2006. Hon var ledamot i EU-nämnden och utbildningsutskottet 2002–2003, samt krigsdelegationen 2002–2010. Carlsson var även suppleant i EU-nämnden, Nordiska rådets svenska delegation och sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, samt deputerad i sammansatta utrikes- och försvarsutskottet.[5]

I september 2013 anhöll Carlsson om entledigande från uppdraget som riksdagsledamot.[7] Betty Malmberg utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 18 september 2013.[8]

Biståndsminister[redigera | redigera wikitext]

Den 6 oktober 2006 blev Carlsson utnämnd till biståndsminister. Som biståndsminister väckte hon uppmärksamhet för sin strävan att minskat antalet mottagarländer för svenskt bistånd och öka korruptionsbekämpning och transparens.[9] Under Gunilla Carlssons ledning lanserade Utrikesdepartementet webbsidan "Openaid".[10] Med sin agenda ökade Carlsson även handelsperspektivet i biståndet, varvid Sverige genom SIDA och Kommerskollegium bland annat började finansiera FN:s ekonomiska kommission för Europa webbaserade Trade facilitation guide. För första gången minskades även en del av det generella budgetstödet till mottagarländerna . Inom utrikesdepartementet och biståndsmyndigheten skapade politiken spänningar för vad som upplevdes som oklarhet, otydliga direktiv och ledning.[11][12][13] Gunilla Carlsson avgick som biståndsminister den 17 september 2013.

UNAIDS[redigera | redigera wikitext]

I december 2017 utnämndes Gunilla Carlsson av Förenta nationernas generalsekreterare António Guterres till biträdande chef för FN:s aidsprogram UNAIDS, organisationen som arbetar mot spridning av hiv och aids och ger stöd till dem som drabbats och deras familjer.[14]

Vid Carlssons tillträde under våren 2018 ansattes UNAIDS i samband med metoo-oroligheterna av en omfattande skandal, som involverade sexuella trakasserier och övergrepp av en tidigare vice generalsekreterare. Detta förvärrades av UNAIDS-chefens bristfälliga agerande och ledarskap, som en oberoende utredning slog fast i sin rapport i slutet av 2018. Rapportens allvar resulterade också i att Sverige, en av UNAIDS näst största givare, drog in sitt finansiella stöd till organet och krävde chefens avgång.[15] Till följd av dennes avgång utnämndes Carlsson till tillförordnad chef för UNAIDS för att bland annat överse nomineringen av organets nya chef.[16] I spåren av turbulensen lämnade Gunilla Carlsson UNAIDS den 13 februari 2020.

Personligt liv[redigera | redigera wikitext]

Carlsson gifte sig 1993 och fick en dotter, Ellinor. Paret skiljde sig 2007.[17] 2015 blev Ellinor diagnostiserad angiosarkom och 29 december gick hon bort.[18][19][20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Carlsson var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Stockholms kommuns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2002/03:1 (§ 2).
  2. ^ [a b] Var 2006–2013 ledig från ledamotskap i samband med att hon var statsråd i regeringen. Ersättare på hennes plats var Finn Bengtsson.
  3. ^ Betty Malmberg utsågs till ny ordinarie riksdagsledamot från och med 18 september 2013 sedan Carlsson avsagt sig sitt uppdrag. Detta framgår av Sveriges riksdags protokoll 2013/14:3 (§ 1) och 2013/14:4 (§ 1).
  4. ^ [a b] Carlsson var invald som ordinarie ledamot i Sveriges riksdag för Östergötlands läns valkrets. Valkretsen framgår av riksdagens protokoll 2006/07:1 (§ 2) respektive 2010/11:1 (§ 2).
  5. ^ [a b c] ”Gunilla Carlsson (M)”. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/ledamot/Gunilla-Carlsson_c6765ffd-7931-4c18-b1f7-b174fd44cd28/. Läst 13 februari 2022. 
  6. ^ ”5:e valperioden | Gunilla CARLSSON | Ledamöter | Europaparlamentet”. www.europarl.europa.eu. http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/2261/GUNILLA_CARLSSON/history/5. Läst 9 december 2019. 
  7. ^ Riksdagens protokoll 2013/14:3 Onsdagen den 18 september (§ 1), Sveriges riksdag. Läst 13 februari 2022.
  8. ^ Riksdagens protokoll 2013/14:4 Torsdagen den 19 september (§ 1), Sveriges riksdag. Läst 13 februari 2022.
  9. ^ ”Öppenhet ska förändra biståndet”. Mynewsdesk. http://www.mynewsdesk.com/se/pressreleases/oeppenhet-ska-foeraendra-bistaandet-351776. Läst 9 december 2019. 
  10. ^ ”Regeringen lanserar ny biståndssajt”. https. https://www.omvarlden.se/Branschnytt/nyhetsarkiv-2009-2014/20111/Regeringen-lanserar-ny-bistandssajt/. Läst 9 december 2019. 
  11. ^ Carolina Jemsby och Erik Ridderstolpe (14 april 2013). ”Carlssons departement mot kollaps”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5504329. Läst 15 april 2013. 
  12. ^ Bo Göransson och Carl Tham (3 april 2010). ”Sverige måste återta sin roll som biståndsnation”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-aterta-sin-roll-som-bistandsnation. Läst 15 april 2013. 
  13. ^ Anders Bolling (3 april 2010). ”Gunilla Carlsson: De vill vrida klockan tillbaka”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/gunilla-carlsson-de-vill-vrida-klockan-tillbaka. Läst 15 april 2013. 
  14. ^ ”UNAIDS welcomes Gunilla Carlsson as new Deputy Executive Director, Management and Governance” (på engelska). www.unaids.org. https://www.unaids.org/en/resources/presscentre/pressreleaseandstatementarchive/2017/december/20171212_PR_DXD_Carlsson. Läst 11 december 2019. 
  15. ^ ”Tuff start på FN-toppjobbet för Gunilla Carlsson: ”Jag kanske sågs som ett hot””. https. https://www.omvarlden.se/Intervju/intervjuer-2019/fn-toppjobb-gunilla-carlsson/. Läst 11 december 2019. 
  16. ^ ”United Nations Secretary-General appoints Gunilla Carlsson as Executive Director, a.i., of UNAIDS” (på engelska). www.unaids.org. https://www.unaids.org/en/resources/presscentre/pressreleaseandstatementarchive/2019/may/20190513_gunilla-carlsson. Läst 11 december 2019. 
  17. ^ ”Ministern skiljer sig”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/ministern-skiljer-sig/. Läst 23 september 2020. 
  18. ^ ”Tränarbloggen - Ellinor Carlsson - "jag slutade beklaga mig"”. tranarbloggen.se. Arkiverad från originalet den 1 april 2016. https://web.archive.org/web/20160401061710/http://tranarbloggen.se/2016/january/ellinor-carlsson-jag-slutade-beklaga-mig.html. Läst 23 september 2020. 
  19. ^ biståndsminister (M), Gunilla Carlsson tidigare (11 april 2016). ”Gunilla Carlsson: Att förlora ett barn – Corren”. corren.se. https://corren.se/asikter/kronikor/gunilla-carlsson-att-forlora-ett-barn-om4089017.aspx. Läst 23 september 2020. 
  20. ^ ”Gunilla Carlsson: ”Det är en smärta som inte går att beskriva” - Nyhetsmorgon - tv4.se”. www.tv4.se. https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/gunilla-carlsson-det-%C3%A4r-en-sm%C3%A4rta-som-inte-g%C3%A5r-att-beskriva-3615272. Läst 23 september 2020. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



Politiska ämbeten
Företräddes av
Göran Lennmarker
 Vice ordförande i utrikesutskottet
2003–2006
Efterträddes av
Urban Ahlin
Företräddes av
Carin Jämtin
 Sveriges biståndsminister
2006–2013
Efterträddes av
Hillevi Engström
Partipolitiska uppdrag
Företräddes av
Gun Hellsvik
 Andra vice ordförande i Moderaterna
1999–2003
Efterträddes av
Kristina Axén Olin
Företräddes av
Chris Heister
 Första vice ordförande i Moderaterna
2003–2015
Efterträddes av
Peter Danielsson