Gunilla Palmstierna-Weiss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunilla Palmstierna-Weiss
Gunilla Palmstierna-Weiss.jpg
Född 28 mars 1928 (89 år)
Lausanne, Schweiz
Nationalitet Svensk
Föräldrar Kule Palmstierna
Make/maka Mark Sylwan
(g. 1948–1952)
Peter Weiss
(g. 1964–1982)
Konstnärskap
År aktiv 1950–
Fält scenografi, kostymteckning, keramik, skulptur, teckning
Utbildning Konstfack

Vera Gunilla Palmstierna-Weiss, född 28 mars 1928 i Lausanne, Schweiz, är en svensk scenograf, kostymtecknare, skulptör och keramiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Palmstierna-Weiss är dotter till läkarna Kule Palmstierna och Vera Herzog, vilka skilde sig i hennes tidiga barndom. Tillsammans med sin bror Hans Palmstierna växte hon upp under röriga förhållanden på europeiska kontinenten och upplevde större delen av andra världskriget i Rotterdam under kraftiga bombanfall. I krigets slutskede kom hon i säkerhet i Sverige, där hon sedan blev kvar. Hon blev på 1960-talet känd som scenograf, men är i grunden keramiker.

Hon var gift 1948–1952 med konstnären Mark Sylwan och från 1964 med författaren och filmaren Peter Weiss. Hon är mor till Nadja Weiss och Mikael Sylwan. Gunilla Palmstierna-Weiss är bosatt i Stockholm.

Konstnär och keramiker[redigera | redigera wikitext]

Palmstierna-Weiss studerade dekormålning, textil, skulptur och keramik vid Tekniska skolan i Stockholm och därefter vid Konstakademin i Amsterdam och i Paris.

Vid mitten av 1950-talet drev Palmstierna-Weiss tillsammans med Greta Berge och Eva Lindbeck en egen keramikverkstad kallad Tre krukor på Skansen. Verkstaden var öppen under fyra år och produktionen skedde inför Skansens besökare.

Gunilla Palmstierna-Weiss finns representerad med flera offentliga verk i form av reliefer i keramik, till dessa hör bland annat Ljus och skugga i Radiohuset i Stockholm, 1961, och entrén till Universitetssjukhuset i Örebro, 1965 (numera rivet).

Flertalet separat- och samlingsutställningar har gjorts med Palmstierna-Weiss verk under åren och hon har också själv formgivit sex utställningar.

Gunilla Palmstierna-Weiss, 2017.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Palmstierna-Weiss arbete med scenografi och kostym inleddes under 1950-talet vid bland annat Stockholms studentteater och Skolbarnsteatern.

Under 1950-talet träffade hon Peter Weiss, som hon gifte sig med 1964 och började då på allvar arbeta med teater. Hon gjorde scenografin till flera uppsättningar av hans pjäser och de blev tillsammans centralfigurer i de nya internationella vänsterradikala strömningarna och i den moderna teaterns utveckling, med ett stort antal länder som sitt arbetsfält.

Mordet på Marat[redigera | redigera wikitext]

Till de mest kända produktionerna hör Peter Weiss pjäs Mordet på Marat (kallad Marat/Sade i internationella sammanhang) där Palmstierna-Weiss stod för både scenografi och kostym. Uruppsättningen gavs i Berlin på Schillertheater i regi av Konrad Swinarski 1964 och den sattes också upp i regi av Peter Brooks på The Aldwych Theatre i London samma år. Palmstierna-Weiss gjorde även scenografi och kostym till Brooks New York-uppsättning av Marat/Sade på Broadway 1965 och dess filmatiserade version 1967.

För uppsättningen på Broadway mottog hon en Tony Award för bästa kostymdesign 1966.

Samarbete med Ingmar Bergman[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Palmstierna-Weiss samarbete med Ingmar Bergman inleddes under 1960-talet och resulterade i totalt nitton uppsättningar fram till 1991 varav en, Dödsdansen, påbörjades både 1976 och 1978 men genomfördes aldrig. 

Det första samarbetet skedde med uppsättningen av Peter Weiss pjäs Rannsakningen på Dramaten 1966.

De uppsättningar som de gjorde tillsammans i Sverige sattes alla upp på Dramaten och framförallt blev deras versioner av Trettondagsafton, Kung Lear, Fröken Julie och Ett dockhem framgångsrika med återuppsättningar och gästspel runt om i världen.

Bergman och Palmstierna-Weiss samarbetade även under Bergmans tid i Tyskland med uppsättningar av John Gabriel Borkman, Fadren och Yvonne, prinsessa av Burgund.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av sitt konstnärskap har Palmstierna-Weiss även varit lärare i måleri samt föreläst om teaterscenografi och konsthantverk. Under 1950-talet undervisade Palmstierna-Weiss fångar på Långholmens fängelse för män i teater och konsthantverk.

Gunilla Palmstierna-Weiss var sommarvärd i Sommar i P1 2014.

Palmstierna-Weiss finns representerad vid Moderna museet[1], Nationalmuseum[2] och Scenkonstmuseet[3] i Stockholm.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi (komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1967 Macbeth William Shakespeare Gunilla Palmstierna-Weiss och ensemble Teaterhögskolan i Havanna, Kuba
1970 Blodsbröllop
Federico Garcia Lorca Donya Feuer, Gunilla Palmstierna-Weiss Dramaten
1982 Nya processen Peter Weiss Gunilla Palmstierna-Weiss, Peter Weiss Dramaten

Scenografi och kostym (komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1957 Nalle Puh A.A. Milne Per Verner Carlsson Skolbarnsteatern
1959 En dörr ska vara öppen eller stängd Alfred de Musset Andris Blekte Marsyasteatern
1964 Marat/Sade Peter Weiss Konrad Swinarski Schillertheater
1964 Marat/Sade Peter Weiss Peter Brook The Aldwych Theatre
1965 Macbeth William Shakespeare Fritz Kortner Schillertheater
1965 Marat/Sade Peter Weiss Peter Brook Martin Beck Theatre
1965 Mordet på Marat Peter Weiss Frank Sundström Dramaten
1966 Die Wanze (Vägglusen) Vladimir Majakovskij Konrad Swinarski Schillertheater
1966 Rannsakningen Peter Weiss Ingmar Bergman Dramaten
1967 Sången om Skråpuken Peter Weiss Etienne Glaser och ensemble Scalateatern
1967 Sången om Skråpuken Peter Weiss Etienne Glaser och ensemble Gästspel, Theather am Turm
1967 Dödsdansen August Strindberg Ulf Palme Dramaten
1968 Vietnamdiskurs Peter Weiss Harry Buckwitz Städtische Bühnen
1969 Heliga Johanna från slakthusen Peter Weiss Johan Bergenstråhle Stockholm stadsteater Även föreställningsaffisch
1970 Trotskij i exil Peter Weiss Harry Buckwitz Düsseldorfer Schauspielhaus
1970 Blodsbröllop Federico Garcia Lorca Gunilla Palmstierna-Weiss Dramaten
1971 Show Lars Forssell Ingmar Bergman Dramaten Även föreställningsaffisch
1972 Hölderlin Peter Weiss Lars Göran Carlson Dramaten
1973 Hölderlin Peter Weiss Hanns-Anselm Perten Volkstheater, Rostock
1973 Sjung vackert om kärlek Gottfried Grafström Gunnel Lindblom Dramaten Även föreställningsaffisch
1974 Myterna Ulla Ryum Anita Brundahl/Erland Josephson Dramaten Ej genomförd
1974 Figaros bröllop Pierre Augustin Caron de Beaumarchais Götz Friedrich Hollandsfestivalen, Nederländerna
1975 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Dramaten
1976 Dödsdansen August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten Ej genomförd
1977 Kritcirkeln Bertolt Brecht Lars Göran Carlson Dramaten
1977 Fadren August Strindberg Jan Håkanson Stockholms stadsteater Även föreställningsaffisch
1978 Dödsdansen August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten Ej genomförd
1979 Fadren August Strindberg Hans Lietzau Residenztheater Ej genomförd
1979 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Nypremiär, Dramaten
1980 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Turné, Paris
1980 Yvonne, prinsessa av Burgund Witold Gombrowicz Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Ett dockhem Henrik Ibsen Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Gästspel, Dramaten
1981 Dödsdansen August Strindberg Stephan Stroux Düsseldorfer Schauspielhaus
1982 Nya processen Peter Weiss Peter Weiss Dramaten Även föreställningsaffisch
1982 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turnétheater, München
1983 Fadren August Strindberg Jan Håkanson Det Kongelige Teater
1983 Dom Juan Molière Ingmar Bergman Salzburger Festspiele
1983 Dom Juan Molière Ingmar Bergman Cuvilliés-Theater, München
1984 Kung Lear William Shakespeare Ingmar Bergman Dramaten
1985 Kung Lear William Shakespeare Ingmar Bergman Turné, Europa
1985 John Gabriel Borkman Henrik Ibsen Ingmar Bergman Residenztheater
1985 John Gabriel Borkman Henrik Ibsen Ingmar Bergman Turné, Europa
1985 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten
1985 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, Europa och Kanada
1986 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, London och Los Angeles
1988 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, Tokyo och Moskva
1988 Sanna kvinnor Anne Charlotte Leffler Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Mot ljuset Lolo Amble Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Lång dags färd mot natt Eugene O'Neill Ingmar Bergman Dramaten
1989 Ett dockhem
Henrik Ibsen Ingmar Bergman Dramaten
1990 En gång där en källa flöt Pierre Ström, Finn Zetterholm Jan Tiselius Riksteatern, turné till 48 orter
1991 Ett dockhem Henrik Ibsen Ingmar Bergman Turné, Europa och New York
1991 Fröken Julie (nypremiär)
August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten
1991 Fröken Julie (reviderad turnéversion) August Strindberg Ingmar Bergman Gästspel, New York
1992 Landet utan gräns Arthur Schnitzler Jan Håkanson Stockholms stadsteater Även föreställningsaffisch
1995 Medea Euripides Karin Engberg Turnéteater
1996 Vem är rädd för Virginia Woolf? Edward Albee Lars Norén Vasateatern
1997 Så enkel är kärleken Lars Norén Christian Tomner Vasateatern
1998 Gustav Vasa August Strindberg Alexander Nordström Maly teatr, Moskva
1999 Gustaf Wasa  Johann Gottlieb Naumann, Johan Henric Kellgren Alexander Nordström Operan, Odessa Nedlagd
2003 Orestien Aischylos Richard Turpin Teater Tribunalen

Utställningar[redigera | redigera wikitext]

Separat- och samlingsutställningar[redigera | redigera wikitext]

År Utställningstitel Plats Ort Föremål
1953 Svenska tecknare Nationalmuseum Stockholm Teckningar
1953 Picasso et les poitiers Musée national Picasso "La guerre et la paix" Vallauris Keramik
1954 - Kungsträdgården Stockholm Egen monter med keramik
1954 Utställning tillsammans med Torun Bülow-Hübe Galerie du Siècle Paris Stengods och design
1955 De unga, separatutställning Ej känt Stockholm Teckningar och keramik
1958 Svenska Slöjdföreningen Liljevalchs konsthall Stockholm
1959 Svenska Slöjdföreningen Hötorgshallen Stockholm
1961 Separatutställning Hantverket, Brunkebergstorg Stockholm Stengods och design
1965 Berlinerpaviljongen, separatutställning Tiergarten Västberlin Stengods, scenografi- och kostymskisser
1966 Separatutställning Grassi Museum Leipzig Stengods, scenografi- och kostymskisser
1967 Separatutställning Gävle museum Gävle Teater och stengods
1968 - Galleri Dr. Glas Stockholm Stengods, scenografi- och kostymskisser samt affisch
1969 Vandringsutställning - Mariefred/Stockholm Scenografi- och kostymskisser
1969 - Nationalmuseum Stockholm Kostymskisser, konsthantverk
1970 Separatutställning Bildmuseet Umeå Scenografimodeller, kostymskisser och stengods
1971 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1971 - Henie-Onstad Kunstsenter Norge Scenografimodeller och kostymskisser
1972 - Akademie der Künste Västberlin Teaterkostymer och kostymskisser
1973 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm Scenografimodeller och kostymskisser
1975 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1977 - Södertälje konsthall Södertälje Kostymskisser
1978 - Postmuseum Stockholm Teaterskisser?
1979 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1980 - Gerleborgsskolan, Riksutställningar Göteborg Teaterskisser?
1981 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm Stengods och reliefer
1988 - Svenska Institutet Paris Kostymskisser
1989 Separatutställning Bildmuseet Umeå Scenografimodeller, kostymskisser och reliefer
1990 Peter Weiss-utställning Akademie der Künste Berlin Scenografimodeller och kostymskisser
1991 Peter Weiss-utställning Moderna museet Stockholm Scenografimodeller och kostymskisser
1995 Scenographi, separatutställning Prins Eugens Waldemarsudde Stockholm Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk
1997 Szenographie, separatutställning Bochum Museum Bochum Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk

Formgivning utställningar[redigera | redigera wikitext]

År Utställningstitel Plats Ort Noter
1973 - Riksutställningar Stockholm
1981 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm
1987 Dramaten 200 år Vandringsutställning/Riksutställningar Stockholm Tillsammans med Katja Waldén
1990 Peter Weiss-utställning Akademie der Künste Berlin
1991 Peter Weiss-utställning Moderna museet Stockholm
1995 Scenografi Prins Eugens Waldemarsudde Stockholm Egen utställning
1997 Szenographie Bochum Museum Bochum Egen utställning

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Moderna Museet - Collection”. sis.modernamuseet.se. http://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asimages/search$0040?t:state:flow=3211af8c-1754-4595-8519-16fdeda3c6a7. Läst 14 november 2017. 
  2. ^ ”Nationalmuseum - Artist | Result”. collection.nationalmuseum.se. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultListView/result.t2.artist_list.$TspTitleLink$0.link&sp=10&sp=Sartist&sp=SfieldValue&sp=0&sp=0&sp=3&sp=SsimpleList&sp=0&sp=Sdetail&sp=0&sp=F&sp=T&sp=0. Läst 14 november 2017. 
  3. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar” (på sv). calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Gunilla Palmstierna-Weiss: Minnets spelplats, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 2013 (memoarer), ISBN 9789100125981
  • Scenografi: Gunilla Palmstierna-Weiss, utställningskatalog, Waldemarsudde 1995. ISBN 91-88040-34-8
  • Scenografi och kostym: Gunilla Palmstierna-Weiss: en verkorienterad monografi, av Gunnar Olofgörs, Stockholm : Carlsson, 1995. ISBN 91-7798-908-2

Media[redigera | redigera wikitext]

  • Kvinnor som du gör en man impotent, dokumentärfilm av Staffan Julén 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]