Gunilla Palmstierna-Weiss

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gunilla Palmstierna-Weiss
Gunilla Palmstierna-Weiss.jpg
Gunilla Palmstierna-Weiss 2010.
Född28 mars 1928
Lausanne, Schweiz
Död20 november 2022 (94 år)
Stockholm, Sverige
NationalitetSvensk
FöräldrarKule Palmstierna
Vera Herzog[1]
Make/makaMark Sylwan
(g. 1948–1952)
Peter Weiss
(g. 1964–1982)
Konstnärskap
FältScenografi, kostymteckning, keramik, skulptur, teckning
UtbildningKonstfack
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Vera Gunilla Palmstierna-Weiss, född 28 mars 1928 i Lausanne, Schweiz, död 20 november 2022 i Maria Magdalena distrikt[2] i Stockholm,[3] var en svensk scenograf, kostymtecknare, skulptör och keramiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Palmstierna-Weiss var dotter till läkaren friherre Kule Palmstierna och läkaren och psykoanalytikern Vera Herzog (1904–1947[4]), vilka skilde sig efter ett kortvarigt äktenskap i hennes tidiga barndom. Tillsammans med sin bror Hans Palmstierna växte hon upp under röriga förhållanden, först i fosterhem och från sex års ålder med sin mor först i Österrike och senare Nederländerna. Större delen av andra världskriget bodde hon i Rotterdam, där hennes mor gift sig med en nederländsk läkare. Gunilla Palmstierna bevittnade matbrist, ockupation och ohyggligheter. I krigets slutskede kom hon i säkerhet i Sverige, där hon sedan blev kvar.

Hon var gift första gången 1948–1952 med konstnären Mark Sylwan och andra gången från 1964 och fram till hans död 1982 med författaren och filmaren Peter Weiss. Hon är mor till grafiske formgivaren Mikael Sylwan (född 1949) och regissören Nadja Weiss (född 1972). [5]

Gunilla Palmstierna.jpg

Konstnär och keramiker[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Palmstierna-Weiss studerade bland annat keramik och dekormålning på Konstfackskolan i Stockholm och därefter vid Amsterdamse Hogeschool voor de Kunsten och i Paris.

Vid mitten av 1950-talet drev hon tillsammans med Greta Berge och Eva Lindbeck under fyra år keramikverkstaden Tre krukorSkansen.[källa behövs]

Gunilla Palmstierna-Weiss finns representerad med flera offentliga verk i form av reliefer i keramik, bland andra Ljus och skugga i Radiohuset i Stockholm från 1961 och ett ej längre bevarat konstverk i entrén till Universitetssjukhuset i Örebro.

Gunilla Palmstierna-Weiss, 2017

Teater[redigera | redigera wikitext]

Palmstierna-Weiss arbete med scenografi och kostym inleddes under 1950-talet vid bland annat Stockholms studentteater och Skolbarnsteatern[förklaring behövs]. Under 1950-talet träffade hon Peter Weiss, som hon gifte sig med 1964 och började då på allvar arbeta med teater. Hon gjorde scenografin till flera uppsättningar av hans pjäser och de blev tillsammans centralfigurer i de nya internationella vänsterradikala strömningarna och i den moderna teaterns utveckling i flera länder.

Mordet på Marat[redigera | redigera wikitext]

Till de mest kända produktionerna hör Peter Weiss pjäs Mordet på Marat, där Gunilla Palmstierna-Weiss stod för scenografi och kostym. Uruppsättningen ägde rum i Berlin på Schillertheater i regi av Konrad Swinarski 1964 och den sattes också upp i regi av Peter BrookThe Aldwych Theatre i London samma år. Hon gjorde även scenografi och kostym till Peter Brooks New York-uppsättning av Marat/SadeBroadway 1965 och dess filmatiserade version 1967. För uppsättningen på Broadway mottog hon 1968 en Tony Award för bästa kostymdesign.[6]

Samarbete med Ingmar Bergman[redigera | redigera wikitext]

Gunilla Palmstierna-Weiss samarbetade med Ingmar Bergman från 1960-talet i totalt 19 uppsättningar fram till 1991, varav en, Dödsdansen, påbörjades både 1976 och 1978, men aldrig genomfördes. Det första samarbetet var uppsättningen av Peter Weiss pjäs RannsakningenDramaten 1966. De uppsättningar som de gjorde tillsammans i Sverige, sattes alla upp på Dramaten och framförallt blev deras versioner av Trettondagsafton, Kung Lear, Fröken Julie och Ett dockhem framgångsrika med återuppsättningar och gästspel runt om i världen. Bergman och Palmstierna-Weiss samarbetade även under Bergmans tid i Tyskland med uppsättningar av John Gabriel Borkman, Fadren och Yvonne, prinsessa av Burgund.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av sitt konstnärskap var Gunilla Palmstierna-Weiss även lärare i måleri samt föreläste om teaterscenografi och konsthantverk. Under 1950-talet undervisade hon intagna på Långholmens fängelse i teater och konsthantverk.

Palmstierna-Weiss var sommarvärd i Sommar i P1 2014.

Hon är representerad på Moderna museet i Stockholm[7], Nationalmuseum[8], Scenkonstmuseet[9] och Örebro läns landsting[10].

Teater[redigera | redigera wikitext]

Regi (komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater
1967 Macbeth William Shakespeare Gunilla Palmstierna-Weiss och ensemble Teaterhögskolan i Havanna, Kuba
1970 Blodsbröllop
Federico Garcia Lorca Donya Feuer, Gunilla Palmstierna-Weiss Dramaten
1982 Nya processen Peter Weiss Gunilla Palmstierna-Weiss, Peter Weiss Dramaten

Scenografi och kostym (komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1957 Nalle Puh A.A. Milne Per Verner Carlsson Skolbarnsteatern
1959 En dörr ska vara öppen eller stängd Alfred de Musset Andris Blekte Marsyasteatern
1964 Marat/Sade Peter Weiss Konrad Swinarski Schillertheater
1964 Marat/Sade Peter Weiss Peter Brook The Aldwych Theatre
1965 Macbeth William Shakespeare Fritz Kortner Schillertheater
1965 Marat/Sade Peter Weiss Peter Brook Martin Beck Theatre
1965 Mordet på Marat Peter Weiss Frank Sundström Dramaten
1966 Die Wanze (Vägglusen) Vladimir Majakovskij Konrad Swinarski Schillertheater
1966 Rannsakningen Peter Weiss Ingmar Bergman Dramaten
1967 Sången om Skråpuken Peter Weiss Etienne Glaser och ensemble Scalateatern
1967 Sången om Skråpuken Peter Weiss Etienne Glaser och ensemble Gästspel, Theather am Turm
1967 Dödsdansen August Strindberg Ulf Palme Dramaten
1968 Vietnamdiskurs Peter Weiss Harry Buckwitz Städtische Bühnen
1969 Heliga Johanna från slakthusen Peter Weiss Johan Bergenstråhle Stockholm stadsteater Även föreställningsaffisch
1970 Trotskij i exil Peter Weiss Harry Buckwitz Düsseldorfer Schauspielhaus
1970 Blodsbröllop Federico Garcia Lorca Gunilla Palmstierna-Weiss Dramaten
1971 Show Lars Forssell Ingmar Bergman Dramaten Även föreställningsaffisch
1972 Hölderlin Peter Weiss Lars Göran Carlson Dramaten
1973 Hölderlin Peter Weiss Hanns-Anselm Perten Volkstheater, Rostock
1973 Sjung vackert om kärlek Gottfried Grafström Gunnel Lindblom Dramaten Även föreställningsaffisch
1974 Myterna Ulla Ryum Anita Brundahl/Erland Josephson Dramaten Ej genomförd
1974 Figaros bröllop Pierre Augustin Caron de Beaumarchais Götz Friedrich Hollandsfestivalen, Nederländerna
1975 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Dramaten
1976 Dödsdansen August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten Ej genomförd
1977 Kritcirkeln Bertolt Brecht Lars Göran Carlson Dramaten
1977 Fadren August Strindberg Jan Håkanson Stockholms stadsteater Även föreställningsaffisch
1978 Dödsdansen August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten Ej genomförd
1979 Fadren August Strindberg Hans Lietzau Residenztheater Ej genomförd
1979 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Nypremiär, Dramaten
1980 Trettondagsafton William Shakespeare Ingmar Bergman Turné, Paris
1980 Yvonne, prinsessa av Burgund Witold Gombrowicz Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Ett dockhem Henrik Ibsen Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Residenztheater
1981 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Gästspel, Dramaten
1981 Dödsdansen August Strindberg Stephan Stroux Düsseldorfer Schauspielhaus
1982 Nya processen Peter Weiss Peter Weiss Dramaten Även föreställningsaffisch
1982 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turnétheater, München
1983 Fadren August Strindberg Jan Håkanson Det Kongelige Teater
1983 Dom Juan Molière Ingmar Bergman Salzburger Festspiele
1983 Dom Juan Molière Ingmar Bergman Cuvilliés-Theater, München
1984 Kung Lear William Shakespeare Ingmar Bergman Dramaten
1985 Kung Lear William Shakespeare Ingmar Bergman Turné, Europa
1985 John Gabriel Borkman Henrik Ibsen Ingmar Bergman Residenztheater
1985 John Gabriel Borkman Henrik Ibsen Ingmar Bergman Turné, Europa
1985 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten
1985 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, Europa och Kanada
1986 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, London och Los Angeles
1988 Fröken Julie August Strindberg Ingmar Bergman Turné, Tokyo och Moskva
1988 Sanna kvinnor Anne Charlotte Leffler Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Mot ljuset Lolo Amble Gunnel Lindblom Dramaten
1988 Lång dags färd mot natt Eugene O'Neill Ingmar Bergman Dramaten
1989 Ett dockhem
Henrik Ibsen Ingmar Bergman Dramaten
1990 En gång där en källa flöt Pierre Ström, Finn Zetterholm Jan Tiselius Riksteatern, turné till 48 orter
1991 Ett dockhem Henrik Ibsen Ingmar Bergman Turné, Europa och New York
1991 Fröken Julie (nypremiär)
August Strindberg Ingmar Bergman Dramaten
1991 Fröken Julie (reviderad turnéversion) August Strindberg Ingmar Bergman Gästspel, New York
1992 Landet utan gräns Arthur Schnitzler Jan Håkanson Stockholms stadsteater Även föreställningsaffisch
1995 Medea Euripides Karin Engberg Turnéteater
1996 Vem är rädd för Virginia Woolf? Edward Albee Lars Norén Vasateatern
1997 Så enkel är kärleken Lars Norén Christian Tomner Vasateatern
1998 Gustav Vasa August Strindberg Alexander Nordström Maly teatr, Moskva
1999 Gustaf Wasa Johann Gottlieb Naumann, Johan Henric Kellgren Alexander Nordström Operan, Odessa Nedlagd
2003 Orestien Aischylos Richard Turpin Teater Tribunalen

Utställningar[redigera | redigera wikitext]

Separat- och samlingsutställningar[redigera | redigera wikitext]

År Utställningstitel Plats Ort Föremål
1953 Svenska tecknare Nationalmuseum Stockholm Teckningar
1953 Picasso et les poitiers Musée national Picasso "La guerre et la paix" Vallauris Keramik
1954 - Kungsträdgården Stockholm Egen monter med keramik
1954 Utställning tillsammans med Torun Bülow-Hübe Galerie du Siècle Paris Stengods och design
1955 De unga, separatutställning Ej känt Stockholm Teckningar och keramik
1958 Svenska Slöjdföreningen Liljevalchs konsthall Stockholm
1959 Svenska Slöjdföreningen Hötorgshallen Stockholm
1961 Separatutställning Hantverket, Brunkebergstorg Stockholm Stengods och design
1965 Berlinerpaviljongen, separatutställning Tiergarten Västberlin Stengods, scenografi- och kostymskisser
1966 Separatutställning Grassi Museum Leipzig Stengods, scenografi- och kostymskisser
1967 Separatutställning Gävle museum Gävle Teater och stengods
1968 - Galleri Dr. Glas Stockholm Stengods, scenografi- och kostymskisser samt affisch
1969 Vandringsutställning - Mariefred/Stockholm Scenografi- och kostymskisser
1969 - Nationalmuseum Stockholm Kostymskisser, konsthantverk
1970 Separatutställning Bildmuseet Umeå Scenografimodeller, kostymskisser och stengods
1971 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1971 - Henie-Onstad Kunstsenter Norge Scenografimodeller och kostymskisser
1972 - Akademie der Künste Västberlin Teaterkostymer och kostymskisser
1973 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm Scenografimodeller och kostymskisser
1975 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1977 - Södertälje konsthall Södertälje Kostymskisser
1978 - Postmuseum Stockholm Teaterskisser?
1979 - Pragquadrinalen Prag Scenografimodeller och kostymskisser
1980 - Gerleborgsskolan, Riksutställningar Göteborg Teaterskisser?
1981 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm Stengods och reliefer
1988 - Svenska Institutet Paris Kostymskisser
1989 Separatutställning Bildmuseet Umeå Scenografimodeller, kostymskisser och reliefer
1990 Peter Weiss-utställning Akademie der Künste Berlin Scenografimodeller och kostymskisser
1991 Peter Weiss-utställning Moderna museet Stockholm Scenografimodeller och kostymskisser
1995 Scenographi, separatutställning Prins Eugens Waldemarsudde Stockholm Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk
1997 Szenographie, separatutställning Bochum Museum Bochum Scenografimodeller, kostymskisser och konsthantverk

Formgivning utställningar[redigera | redigera wikitext]

År Utställningstitel Plats Ort Noter
1973 - Riksutställningar Stockholm
1981 Vandringsutställning Riksutställningar Stockholm
1987 Dramaten 200 år Vandringsutställning/Riksutställningar Stockholm Tillsammans med Katja Waldén
1990 Peter Weiss-utställning Akademie der Künste Berlin
1991 Peter Weiss-utställning Moderna museet Stockholm
1995 Scenografi Prins Eugens Waldemarsudde Stockholm Egen utställning
1997 Szenographie Bochum Museum Bochum Egen utställning

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ https://www.ratsit.se/19280328-Vera_Gunilla_Palmstierna_Weiss_Stockholm/i_uEwCFoXhfPriSA_0U9TgBLqdomt4WNq8n5GNDaSmc
  3. ^ ”Scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss är död”. DN.SE. 21 november 2022. https://www.dn.se/kultur/gunilla-palmstierna-weiss-ar-dod/. Läst 21 november 2022. 
  4. ^ Wikidata
  5. ^ Jag blev kallad ”jäkla vänsterpajsare” i Svenska Dagbladet den 27 oktober 2013
  6. ^ [a b] ”Winner 1966” (på engelska). tonyawards.com. Arkiverad från originalet den 9 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180509075513/https://www.tonyawards.com/en_US/history/pastwinners/tonys_results.html?fname=&lname=&show=&award=All&year=1966. Läst 8 maj 2018. 
  7. ^ ”Moderna Museet - Collection”. sis.modernamuseet.se. http://sis.modernamuseet.se/sv/view/objects/asimages/artist$00406504?t:state:flow=8197a940-69d9-4dc7-b532-120fb2ed6285. Läst 14 november 2017. 
  8. ^ ”Nationalmuseum - Artist | Result”. collection.nationalmuseum.se. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=direct/1/ResultListView/result.t2.artist_list.$TspTitleLink$0.link&sp=10&sp=Sartist&sp=SfieldValue&sp=0&sp=0&sp=3&sp=SsimpleList&sp=0&sp=Sdetail&sp=0&sp=F&sp=T&sp=0. Läst 14 november 2017. 
  9. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017. 
  10. ^ Konstsegment : en del av Örebro läns landstings konstinnehav, 1991, LIBRIS-ID:1282740, sidan 174

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]