Gunnar Bråhammar
| Gunnar Bråhammar | |
| Född | 16 februari 1922 |
|---|---|
| Död | 28 januari 2011 (88 år) Östra Torns församling, Sverige |
| Begravd | Eslövs kyrkogård[1] |
| Nationalitet | Svensk |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Kurator, museichef |
| Befattning | |
| Museidirektör | |
| Maka | Marianne Nanne-Bråhammar (g. 1950–1975) |
| Redigera Wikidata | |
Sven Gunnar Gustaf Bråhammar, född 16 februari 1922, död 28 januari 2011, var en svensk museiman.
Gunnar Bråhammar blev i slutet av 1940-talet amanuens vid konsthistoriska institutionen vid Lunds universitet under Ragnar Josephson för att arbeta med Arkivet för dekorativ konst i Lund, sedermera Skissernas museum. Han stannade vid museet under hela sin karriär. Under 1950-talet var han Ragnar Josephsons högra hand i nyordningen av museet 1959. År 1962 fick han tjänsten som den första intendenten vid museet, och efter Josephsons död 1966 blev han museets chef. Han pensionerades på den tjänsten 1989.
Han var 1950–1975 gift med fil. lic. Marianne Nanne Bråhammar, som först var skådespelare och sedan chef för Lunds konsthall mellan 1969 och 1990.[2]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Bakom fasaderna: en bildberättelse om Ystads innergårdar, 1968, ISBN 9789197255189 (tillsammans med Ingemar Ihse (född 1940))
- Moderna mästare. 33 konstnärer från 33 länder, Galleri Börjesson utan tryckår (1980), ISBN 9197023914 (tillsammans med Kristina Garmer)
- K G Bejemark: skulptör, Sveriges allmänna konstförening nummer 102, Stockholm 1993
- Visionärer och utmanare: resor och möten med konstnärer i Frankrike, Mexiko, Afrika, Skissernas museum i samarbete med Mjällby konstgård, Lund 1995, ISBN 91-7856-048-9 (tillsammans med Viveka Bosson och C.O. Hultén
| Företrädare: Ragnar Josephson |
Chef för Skissernas museum 1968–1989 |
Efterträdare: Jan Torsten Ahlstrand |
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Svenskagravar.se, Bråhammar, Sven Gunnar Gustaf, läs online, läst: 8 februari 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Vem är vem, Skånedelen, 1966, och Vem är hon, 1988.
| ||||||||||||||||
|