Gunnar Dahlbäck

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Gunnar Dahlbäck (driftschef).
Gunnar Dahlbäck
Född2 juni 1945 (78 år)
Sundsvalls församling i Västernorrlands län, Sverige
NationalitetSverige Sverige
Yrke/uppdragIngenjör

Gunnar Olov Dahlbäck, född 2 juni 1945 i Sundsvalls församling i Västernorrlands län,[1] är en svensk ingenjör. Han är son till överläkare Olle Dahlbäck och bror till arkitekten Marianne Dahlbäck.

Dahlbäck genomgick teknisk utbildning i flygvapnet 1964–1968 och blev flygingenjör 1973. Han avlade civilingenjörsexamen i elektroteknik vid Lunds tekniska högskola 1973 och teknologie doktor-examen vid Lunds universitet 1978. Han var teknisk chef vid AGA Spiro AB i Stockholm 1975–1980. Han var professor och prefekt vid Chalmers tekniska högskola 1981–1986, blev docent vid Linköpings universitet 1985 och major i Flygingenjörkåren 1987. År 1988 befordrades han till överstelöjtnant och var 1988–1992 flygdirektör och chef för Flygplansmotorsektionen vid Huvudavdelningen för flygmateriel i Försvarets materielverk (FMV), befordrad till överstelöjtnant med särskild tjänsteställning 1990. Han var byråchef vid Provningsavdelningen (Provplats Linköping) i FMV 1992, befordrades 1993 till överste och var 1993–1998 chef för Provningsavdelningen. Åren 1998–1999 var han chef för Systemledningsbyrån i Huvudavdelningen för flygmateriel vid FMV och under 2000 var han teknikförsörjningsledare vid FMV. År 2000 blev han avdelningschef vid Försvarets forskningsanstalt och när denna myndighet den 1 januari 2001 uppgick i Totalförsvarets forskningsinstitut var han avdelningschef även där innan han samma år pensionerades.

Gunnar Dahlbäck invaldes 1993 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 116. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  • Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 207. ISBN 91-630-4181-2 .
  • Kjellander, Rune (2013). Svenska flygvapnets högre chefer 1925–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter. Värmdö: Rune Kjellander. sid. 51. ISBN 978-91-637-1183-1 .

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).