Gunnar Finne

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gunnar Finne år 1939.

Johan Gunnar Finne, född 4 april 1886 i Hollola, död 17 september 1952 i Helsingfors, var en finländsk skulptör.

Gunnar Finne var son till hemmansägaren Adolf Johan Finne och Fanny Maria Björnvik. Han studerade arkitektur vid Polytekniska institutet i Helsingfors från 1905 och övergick 1906 till Centralskolan för konstflit i Helsingfors. Från 1908 utbildade han sig i Wien vid Kunstgewerbeschules allmänna avdelning för Hans Schlechta och flyttade i mars 1909 över till arkitekturavdelningen med Josef Hoffmann som lärare.

Han arbetade i en dekorativ, arkaiserande stil, som var lämplig för inrednings- och fasadskulpturer men även gjorde uttrycksfulla porträtt, såsom porträtthuvudet av författaren Viljo Kojo. Finne har även på konsthantverkets område framställt arbeten i tenn.

År 1911 var han med och grundade Industrikonstförbundet Ornamo.[1] Finne var lärare på Centralskolan för konstflit 1912–27 och från 1934 i formgivning vid Tekniska högskolan.
i Helsingfors.

Han var gift 1918–26 med arkitekten Elna Kiljander (1889–1970).
 Paret fick sonen, skulptören Johan Jakob Finne (född 1918), som länge delade ateljé med fadern. På 1940-talet var han sambo med Aune Haussila, som stått modell för flera av hans formatmässigt mindre skulpturer.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Saga och sanning i Esplanadparken.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ornamo i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0