Gunnar von Proschwitz

Från Wikipedia

Nils Gunnar von Proschwitz, född 29 juli 1922 i Tölö,[1] död 5 mars 2005 i Göteborg,[2] var en svensk romanist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

von Proschwitz var son till rektor Adolf von Proschwitz och Märta Löndén.[3] Han växte upp i Göteborg, tog studentexamen där 1941 och påbörjade sin utbildning vid Göteborgs högskola. Han blev filosofie kandidat 1944, filosofie magister 1946, filosofie licentiat 1946 och filosofie doktor 1958.[3] Därefter tjänstgjorde han bland annat som lektor i franska vid nämnda högskola för att 1968 utnämnas till professor i romanska språk, särskilt franska, vid Uppsala universitet – en tjänst som varade till 1971. Han återvände till Göteborg och var från 1977 fram till sin pensionering 1988 professor i romanska språk vid Göteborgs universitet. 1987 var han även gästprofessor i franska språket och litteraturen vid Paris universitet. Hans forskningsintressen omfattade olika områden inom romanistiken, med 1700-talets Frankrike och dess band med Sverige som huvudområde. Han deltog i Voltaire Foundations projekt att publicera Voltaires samlade verk, gav ut Carl Gustaf Tessins korrespondens och en monografi över Gustav III.

Gunnar von Proschwitz var ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg sedan 1964 och utnämndes till dess ordförande 1988. Han tilldelades Franska Akademiens Grand Prix de la francophonie 1999[4] och den franska Hederslegionen samt utsågs till hedersdoktor vid Université Stendhal i Grenoble.

Familj[redigera | redigera wikitext]

von Proschwitz gifte sig 1951 med Mavis Genge, född 1922 i Cambridge.[3] Han gravsattes den 31 mars 2005 på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]