Gustaf Birch-Lindgren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustaf Birch-Lindgren

Gustaf Malcolm Birch-Lindgren, född 1 oktober 1892 i Stockholm,[1] död 6 september 1969, var en svensk arkitekt och teknisk doktor, son till arkitekten Gustaf Lindgren och Anna Birch. Han blev mest känd som sjukhusarkitekt.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Birch-Lindgren visar en modell av en planerad utbyggnad av Stockholms sjukhem för styrelseordföranden justitierådet Hilding Forssman.

Birch Lindgren examinerades från Tekniska Högskolan i Stockholm 1915 och från Konstakademien 1917. Han disputerade 1934 vid Kungliga Tekniska högskolan, som den förste arkitekten i Sverige, för teknologie doktorsgraden på avhandlingen Svenska lasarettsbyggnader: modern lasarettsbyggnadskonst i teori och praktik.[2] Han var arkitekt vid Byggnadsstyrelsen 1918 och vid fångvårdsstyrelsen åren 1931–1961.[1] Han bedrev egen arkitektverksamhet i Stockholm från 1915 (från 1949 under firma Gustaf Birch-Lindgrens arkitektkontor AB). 1954 blev den sedan tidigare anställde Rudolf Holmgren delägare och man bildade G. Birch-Lindgren & R. Holmgren arkitektkontor AB. Man hade även dotterbolag i Stockholm, Göteborg och Lund.

Birch-Lindgren var också med att starta iglooismen i Sverige i början av 1930-talet. Den gick ut på att vintertid klara sig utan tält under långfärder i fjällen. I stället skulle man bygga och bo i igloo.

Han hade även uppdrag i WHO i Ceylon, Saudiarabien, Jugoslavien med flera länder.

Igloo/snöhusperioden 1933–1942[redigera | redigera wikitext]

Under början av 1930-talet sökte Gustaf Birch-Lindgren efter ett smidigt och praktiskt sätt att campa i fjällen vintertid. Efter några försök i tält och deltagande i Skidfrämjandets fjällförarekurs 1932 fann han lösningen.[3] I kanadensiske polarforskaren Vilhjálmur Stefánssons bok Snöhyddornas folk hittade han beskrivning på hur eskimåer bygger igloo, vilket betyder ”hus” på inuiternas språk inuktitut. 1933 ledde han så tillsammans med skidpionjären och fjälledaren Olle Rimfors den första svenska iglooexpeditionen.[4] Under det följande decenniet gjordes varje år nya expeditioner genom avlägsna platser vilket utmynnade i iglooismen, som kortfattat går ut på att färdas på långturer genom fjällvärlden genom bygga och övernatta i igloo. Då Birch-Lindgren var den som fann ritningen på igloo och därefter ledde expeditionerna i tio år kom han att kallas ”iglooismens fader”. Han tog också 1939 initiativet att bilda Svenska Iglooklubben.

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Sjukhusbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg, sett från Medicinaregatan
Uddevalla sjukhus

Han gjorde sig främst känd för sjukhusbyggnader, till exempel Kalmar lasarett (1937) och kriminalvårdsanstalter, SkenäsVikbolandet (1939) och Roxtuna utanför Linköping (1955). Ett viktigt verk inom svensk modernism var sanatoriet och lungkliniken i Uppsala (1937, rivet på 1970-talet).

Gustaf Birch-Lindgren utförde ritningar till offentliga och privata byggnader, främst lasarett och sjukhus.[1]

Sportanläggningar[redigera | redigera wikitext]

Rämshyttans turiststation 1931, vykort utgivet av Skidfrämjandets Förlag.
  • Hopptornet vid Fiskartorpet i Stockholm, ritat i klassisk stil. Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Frostavallen i Skåne, Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Rämshyttan i Dalarna, Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Nya Högfjällshotellet i Storlien, Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Turiststationen Lapplandia i Riksgränsen (utbyggnation), Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Ombergsliden i Borghamn, Skidfrämjandets anläggning (Friluftsfrämjandet)
  • Lidingö Golfklubbs klubbhus
  • Bofors semesteranläggning Storön, Gullspångs kommun. Stugor, restaurang mm, ca 1940.

Krematorier[redigera | redigera wikitext]

Krematoriet i Karlstad.

Laboratorier[redigera | redigera wikitext]

Kriminalvårdsanstalter[redigera | redigera wikitext]

Han ritade också progressiva kriminalvårdsanstalter.[5]

Brommavillan 1927[redigera | redigera wikitext]

Egen villa i Bromma.

Birch-Lindgren gifte sig 1951 med Karin Scribanowitz. Han byggde ett hus för egen räkning i Bromma i västra Stockholm, på Vinghästvägen 11 i Höglandet. Han ritade huset till sig själv 1927. Det fick en italiensk stil med vinklad loggia och släta putsväggar, fönsterluckor av trä och öppen pergola. I matsalen lät han sin vän konstnären Einar Forseth måla väggarna med utsikter från Drottningholm.

Höglandsskolan 1931−1938[redigera | redigera wikitext]

Höglandsskolan, Bromma.

Gustaf Birch-Lindgrens villa låg nära Höglandstorget och när Höglandsskolan vid Höglandstorget blev för liten fick den byggas till två gånger. Birch-Lindgren fick uppdraget att rita skolan. Han ritade både skolan och biografen. Höglandsbiografen ligger vid ena kortändan av Höglandsskolan. Den nya samlingssalen fick på kvällarna även tjänstgöra som biograf. Biografen, liksom skolan, är byggd i funktionalistisk stil och uppförd i etapper 1931−1938.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Birch-Lindgren, Gustaf (1934). Svenska lasarettsbyggnader: modern lasarettsbyggnadskonst i teori och praktik. Stockholm: Lagerström. Libris 1351876 
  • Birch-Lindgren, Gustaf (1951) (på eng). Modern hospital planning in Sweden and other countries. Stockholm: Medén. Libris 1434844 
  • Tidskriftsartiklar i sjukhusbyggnadsfrågor och vinteridrotter.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birch-Lindgren, Gustaf M
  2. ^ Birch-Lindgren, Gustaf (1934). Svenska lasarettsbyggnader: modern lasarettsbyggnadskonst i teori och praktik. Stockholm: Lagerström. Libris 1351876 
  3. ^ På skidor 1933. Malmö: Skidfrämjandet. 1932. sid. 115-130
  4. ^ På skidor 1934. Malmö: Skidfrämjandet. 1933. sid. 53-76
  5. ^ [a b] Nationalencyklopedin, NE.
  6. ^ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothén, Elof Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982, s. 132
  7. ^ Göteborgs kommunalkalender 1973, [årgång XXXXV], red. Gunnar Bergsten, utgiven av Göteborgs stadskansli, Göteborg 1973 s. 142

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]