Gustaf Bonde (diplomat)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gustaf Bonde, född 8 oktober 1911 i Trolleholm, Malmöhus län, död 21 september 1977 i Stockholm, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bonde var son till greve Gustaf Trolle-Bonde (1868–1951) och grevinnan Henriette Falkenberg (1883–1932). Han blev fänrik vid Skånska kavalleriregementets (K 2) reserv 1932 och tog kansliexamen 1935. Bonde diplomerades från Handelshögskolan i Stockholm 1937 och blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1937. Han tjänstgjorde i Paris, Budapest, Washington, Kairo och Aten 1937–1956. Bonde var protokollchef vid UD 1956–1962, ambassadör i Chile 1962–1965, Rio de Janeiro 1966–1970, Teheran, jämväl Kabul 1970–1973 och Budapest 1973[1]–1978.

Han gifte sig första gången 1935 med grevinnan Jacqueline Barck (1914–2009), dotter till greve Nils Barck och Juliette Eberlin. Han gifte sig andra gången 1961 med Elisabeth Ljunglöf (född 1922), dotter till kapten Oscar Dyrssen och Maria Hallin.[1] Bonde är far till Carl (född 1937), Nils (född 1942) och Fredrik (född 1947).

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bondes utmärkelser:[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977. Stockholm: Norstedt. 1976. sid. 131-132. Libris 3681523. ISBN 91-1-766022-X. http://runeberg.org/vemardet/1977/0151.html 
  2. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 183. Libris 53509. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0207.html 
  3. ^ Svenska Dagbladet, 7 juni 1973, sid. 18