Gustaf Hallenstierna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gustaf Halldin, adlad Hallenstierna, född 1741 i Falun, död 1813, var ett svenskt regeringsråd, postumt känd som erotisk memoarförfattare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Släkten Halldin kommer från hemmanet Hall i Ullångers socken, där Gustaf Halldins farfar, kontraktsprosten och kyrkoherden i Riddarholmen och Bromma Olaus Erici Halldin Norrlandus, var född. Olaus var en berömd orientalist, och hade under en tjänst i Skåne gjort motstånd mot danskarna. Fadern Elias var ämbetsman, häradsfogde i Stora Kopparbergs län och landskamrerare i Falun. Gustafs mor Anna Maria var Elias andra hustru. Hon var född Forsslind, dotter till en bergsrådman i Falun.

Gustaf Halldin skrev 1751 in sig som student vid Uppsala universitet, och tog några år senare tjänst vid Inrikes civilexpeditionen och Utrikesexpeditionen. 1771 fick han fullmakt som protokollsekreterare, och 1788 blev han förste expeditionssekreterare. 1799 fick han titeln regeringsråd och var medlem i Pommerska regeringen.

Halldin adlades år 1809 enligt §37 i 1809 års regeringsform med namnet Hallenstierna och introducerades samma år på nummer 2200, men eftersom han aldrig gifte sig dog ätten ut med honom. Han begravdes i Munsö kyrka.

Tre skrifter av Hallenstierna har utgivits, varav två i tjänsten. 1786 kom Memorial til Kongl. Commissionen wid Stora Kopparberget år 1786,[1] och 1806 Til Stora Kopparbergs bergslags sammankomsten den 5 februari 1806.[2] För eftervärlden är han dock mest känd för sina erotiska memoarer. De utgavs 1972 i urval med moderniserad stavning av Gardar Sahlberg under titeln Mina kärleksäventyr: en dagbok från sjuttonhundratalet. Hallenstierna redogör här noggrant för sina många sexuella erövringar, samt, vilket kanske är ännu intressantare, alla de gånger han misslyckats med att förföra kvinnor. Vissa av äventyren slutar närmast i våldtäkter,[3] men Hallenstierna verkar framför allt ha varit tjatig i sina närmanden till kvinnor, ofta tjänstefolk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://libris.kb.se/bib/2056419
  2. ^ http://libris.kb.se/bib/2056806
  3. ^ [1] SvD 20091009