Gustaf Peyron den äldre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Gustaf Abraham Peyron, född 17 juli 1783 i Sankt Petersburg, död 29 februari 1852, var en svensk friherre, militär och politiker - bland annat krigsminister 1844-1848. Han var far till Gustaf Peyron den yngre och Knut Peyron.

Peyron blev 1794 fänrik vid amiralitetet, 1797 transporterades han till fänrik vid Svenska gardet, deltog 1807 i kriget i Pommern och utnämndes samma år till stabsadjutant hos konungen och kapten. Han förordnades 1813 till chef de bureau vid nordarméns i Tyskland generalstab, var i denna egenskap med vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig, gjorde såsom överste 1814 års fälttåg i Brabant, Holstein och Norge.

Efter krigsslutet blev han 1818 chef för Jämtlands regemente, 1821 för Livbeväringsregementet och 1823 för Västmanlands regemente, 1824 landshövding i Södermanlands län, 1828 statssekreterare vid krigsexpeditionen, 1833 generalbefälhavare i 6:e militärdistriktet, 1837 tillförordnad överpostdirektör och 1838 tillförordnad president i Krigskollegium samt kallades 18 maj 1844 till statsråd och chef för Lantförsvarsdepartementet.

Vid sitt utträde ur konseljen, 1848, övertog han generalbefälet i 2:a militärdistriktet och förde det till sin död. 1825 erhöll han adlig och 1841 friherrlig värdighet, blev 1815 ledamot av Krigsvetenskapsakademien. År 1841 kreerades han till filosofie doktor i Jena.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Peyron, 1. Gustaf Abraham, 1904–1926.