Gustaf Theodor Wallén

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gustaf Theodor Wallén.

Gustaf Theodor Wallén, född 14 december 1860 i Stockholm, död 15 januari 1948 i Leksand, var en svensk målare, grafiker, tecknare och skulptör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till snickaren och vaktmästaren Fritz Leonard Wallén och Maria Gustava Östergren. Han började först studera vid Stockholms slöjd- byggnads- och yrkesskola 1878 men sökte sig 1879 vidare till Konstakademiens principskola där han studerade för Georg von Rosen. Under akademitiden blev han nära vän med Bruno Liljefors, Gottfrid Kallstenius och Anshelm Schultzberg där hans umgänge med Schultzberg kom att vara livet ut. Han tilldelades den kungliga medaljen 1887 för oljemålningen Havsstrand vid Kivik. Den kungliga medaljen möjliggjorde att han kunde söka flera av akademiens stora stipendier. Efter att han tilldelades Akademiens stora resestipendium 1888–1892 reste han en längre studieresa till Tyskland, Nederländerna, Belgien, Spanien, Nordafrika, Italien och Frankrike. I Paris studerade han en period för William Bouguereau vid Académie Julian som han senare följde upp med studier vid Académie Colarossi. Han ställde under Parisåren ut med samvetsgrant utformade motiv i en halvrealistisk stil på Parissalongen. Han vistades ofta utomlands för att måla, och var flera somrar i bland annat Concarneau i Bretagne och på Capri i Italien. Här målade han folklivsmotiv som knöt an till Carl Skånberg och August Hagborgs arbeten bland annat målningen I sorgehuset som belönades med tredje medaljen vid Parissalongen 1892, målningen inköptes slutligen av franska staten som placerade den på Lyons museum. Efter studieåren utomlands återvände han till Sverige och i mitten av 1890 deltog han i Axel Tallbergs etsningskurser. Tillsammans med Alf Wallander genomförde han 1882 en fotvandring uppför Dalälven och in i Norge som resulterade i ett flertal reseskisser som numera finns i Walléngården i Leksand. Hans fotvandring förstärkte den ungdomsdröm om Dalarna han burit på sedan ungdomsåren och vid sekelskiftet bosatte han sig Leksand. Kring Leksand fanns då en konstnärskrets med Gustaf Ankarcrona som centralgestalt och han kom på korttid in i gruppen. Han byggde konstnärshemmet Högstugan som in stilen påminner lite om Ornässtugan. Till bostaden och ateljén snidade han själv inredningsdetaljerna. Han var mycket händig med verktygen och snickeriarbeten och redan som 14-åring hade han byggt en omkring en meter lång fullriggare i trä bemannad med små skulpterade sjömän. Båten förvaras vid Walléngården. För Konstnärshuset i Stockholm utförde han de fyra skulpterade allegorierna Måleri, Skulptur, Teckning och Arkitektur och för Konstakademiens hus porthandtag till huvudentrén som föreställer S:t Göran och Draken. Wallén var en mycket driven och formsäker tecknare som ibland utförde teckningar i mycket stora format bland annat utförde han 1,5 meter höga teckningar med studier av Leksandsfolk i arbete ute på fälten för Leksands folkhögskola. Han hade övat upp sitt tekniska kunnande under besök i Spanien för att kunna utföra mycket exakta kopior av bland annat Diego Velázquez Infantinna Margarita Teresa. Wallén levde mycket tillbakadraget och han var ovillig att sälja sina verk och det var först 1947 när han var 87 år som han debuterade med en separatutställning på Börjessons konsthandel i Göteborg. Han medverkade i Konstakademiens utställningar 1885 och 1887 och var representerad i några Parissalonger i slutet av 1800-talet och under en följd av år från 1894 medverkade han i Svenska konstnärernas förenings utställningar i Stockholm samt från 1926 i Dalarnas konstförenings utställningar i Falun. Bland hans andra framträdanden märks den nordiska konstutställningen i Köpenhamn 1888 och utställningen med Svensk 1880- och 1890-tals konstLiljevalchs konsthall 1931 och Sveriges allmänna konstförenings salong i Stockholm 1932 samt i Opponenterna av 1885 som visades på Nationalmuseum 1945. En minnesutställning med han konst visades på Walléngården 1949. Han har målat landskapsmotiv i nationalromantisk stil från Frankrike och Dalarna, samt porträtt utförda i olja eller akvarell. Han har som skulptör mest blivit känd för småskulptörer, såsom reliefernaKonstnärshusets portar och S:t Göran vid entrén till Konstakademien.

Strax före sin död, på sin 87-årsdag, donerade han sitt hem och ateljé i Leksand och lade därmed grunden till Hantverkets Folkhögskola (numera Leksands folkhögskola).[1] Byggnaden Högstugan i rundtimmer, i två våningar och med 300 m² boyta, hade han ritat 1908-1912 och inredningen hade han gjort själv. Huset förvaltas av Stiftelsen Walléngården. Dessutom donerade han en större kontantsumma till Wallénstiftelsen för att främja ungdomens studier i hantverk och konsthantverk. Wallén finns representerad vid Nationalmuseum[2] i Stockholm, Falu museum, Leksands konstgalleri och Lyons museum.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Om Gustaf Theodor Wallén på Leksands folkhögskolas webbplats Arkiverad 13 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 2010-05-06
  2. ^ Nationalmuseum

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Urban Windahl: Gustaf Theodor Wallén - Skåne, Concarneau, Capri, Stockholm, Leksand, Stiftelsen Walléngården, Leksand 1993, ISBN 91-630-1735-0

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]