Gustaf VI Adolf

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gustaf VI)
Gustaf VI Adolf
Konung Gustaf VI Adolf, 1962.
Regeringstid 29 oktober 1950–15 september 1973
(22 år och 321 dagar)
Företrädare Gustaf V
Efterträdare Carl XVI Gustaf
Valspråk Plikten framför allt
Gemål Margareta av Connaught
Louise Mountbatten
Barn Prins Gustaf Adolf
Sigvard
Drottning Ingrid
Prins Bertil
Carl Johan
Ätt Bernadotteska ätten
Far Kung Gustaf V
Mor Drottning Victoria
Född 11 november 1882
Stockholms slott, Stockholm
Död 15 september 1973
(90 år och 308 dagar)
Helsingborgs lasarett, Helsingborg
Begravd 25 september 1973
Kungliga begravningsplatsen i Solna


Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges kung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965).

Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907–1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste svenske kungen som brukade titeln ”med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes konung”.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Gustav Adolf och Vilhelm, fotograferade 1885.

Lördagen den 11 november 1882 kl. 16.25[1] nedkom kronprinsessan Victoria av Baden med kronprins Gustafs äldste son. Vittnen var statsministern greve Arvid Posse och utrikesministern friherre Carl Fredrik Hochschild med respektive fruar. Strax därefter meddelades prinsfödseln på Artilleriplan och salut avlossades med 42 skott. Hertigen av Skåne, prins Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, döptes i Vita havetStockholms slott den 25 november samma år av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, i vatten som påstods vara hämtat från floden Jordan men i själva verket kom från slottets brunn. Vid altaret deltog även biskopen i Karlstads stift, Claes Herman Rundgren och ordensbiskopen Frithiof Grafström. Som paradvagga åt den nydöpte fungerade Karl XII:s vagga.[2]

Louise Rinman var kronprinsbarnens sköterska, och kallades av dessa för "Vass".[3] Den första guvernanten var mamsell Ida Borin, men hon avlöstes 1890 av informatorn doktor Carl Svedelius. I träslöjd hade prinsarna undervisningsrådet Hjalmar Berg.

En stor del av barndomens somrar tillbringades antingen på Tullgarns slott eller på slottet Mainau hos morföräldrarna. Farmor drottning Sofia lät ofta skicka efter prinsarna till Ulriksdals slott som var hennes favoritresidens.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Kronprins Gustaf Adolf omkring 1916.

Gustaf Adolf åtnjöt privat undervisning och avlade studentexamen 1900.[4] Vårterminen 1901 skrevs arvfursten in vid Uppsala universitet och vid Stockholms nation den 8 februari 1901. Hans lektorer var historikern Harald Hjärne, statsvetaren Simon Boëthius, nationalekonomen David Davidsson och arkeologen Oscar Almgren. Från denna tid kommer de omtalade bronsåldersfynd som hertigen av Skåne fann i utgrävningen av Hågahögen, numera på Statens historiska museum. I Uppsala hann Gustaf Adolf även med studentlivet på sin fritid och var med i studentföreningen Philochorus[5] som vurmade för folkmusik och folkdans.

Under sin utbildning i Uppsala erhöll han samtidigt militär utbildning och tog officersexamen 1902. Efter genomgången kurs vid Krigshögskolan blev han 1909 kapten (ryttmästare), 1913 major, 1916 överstelöjtnant, 1918 överste, 1923 generalmajor och 1928 generallöjtnant.[4]

Gustaf VI Adolf talade, förutom sitt modersmål, engelska, franska och tyska flytande. Han läste även italienska helt obehindrat och förstod latin. 10 maj 1906 invaldes han som hedersledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Gustaf V, kronprins Gustaf Adolf och prins Bertil i början av 1940-talet.

Den 26 januari 1905 befann sig Gustaf Adolf i Kairo, Egypten, och där mötte han brittiske prins Arthurs äldsta dotter Margaret på en födelsedagsbankett för khediven Abbās Hilmi Pascha av Egypten. Till bordet skulle prinsen egentligen ha haft Margarets yngre syster Patricia, som ryktades vara hans blivande gemål, men i stället tog han Margaret som sin bordsdam. De förlovade sig den 26 februari 1905[6] i Kairo och gifte sig 15 juni i Saint Georges Chapel[7] i Windsor Castle.

Som bröllopsgåva fick prinsparet Sofiero slott av Gustaf Adolfs farfar, Oscar II. Gustaf VI Adolf behöll Sofiero slott livet ut som rekreations- och sommarbostad och bodde större delen av sitt liv i KansliflygelnStockholms slott.[8]

Barn[redigera | redigera wikitext]

Med kronprinsessan Margareta:

  1. Gustaf Adolf (1906–1947), hertig av Västerbotten, kung Carl XVI Gustafs far
  2. Sigvard (1907–2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg
  3. Ingrid (1910–2000), drottning av Danmark från 1947, danska drottningen Margrethe II:s mor
  4. Bertil (1912–1997), hertig av Halland
  5. Carl Johan (1916–2012), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg

Kronprinsessan Margareta insjuknade och avled våren 1920 i akut blodförgiftning, gravid i åttonde månaden. Kronprins Gustaf Adolf reste mycket under sin änklingstid, bland annat till England 1923 där han bland vänner mötte sin andra gemål, Louise Mountbatten, på en middagsbjudning.

Förlovningen med lady Louise Mountbatten eklaterades den 1 juli 1923, och paret vigdes den 3 november samma år i Chapel Royal i St. James's Palace i London av ärkebiskopen av Canterbury. Makarna fick tillsammans ett dödfött flickebarn 1925.

Louise Mountbatten tillhörde genom drottning Victoria av Storbritannien samma familjekrets som Margareta. (Louises farbror var gift med Margaretas faster, och en annan faster till Margareta var mormor till Louise.)

Drottning Louise avled i mars 1965 på Sankt Görans sjukhus.

Regentskap och intressen[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Adolf som kronprins på 1930-talet.

Efter fadern Gustaf V:s bortgång den 29 oktober 1950 svor kung Gustaf VI Adolf den kungliga eden och höll minnestal över den döde monarken i rikssalen den 30 oktober.

Gustaf VI Adolf var känd som en ivrig och även kunnig amatörarkeolog, som vid flera tillfällen begav sig till bland annat Italien för att delta i utgrävningar, och då inte minst från etruskernas gamla samhällen runt Viterbo utanför Rom. Han besökte även Grekland och Främre Orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953. Han blev hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944[9] och vid Londons universitet den 22 juli 1960, samt hedersledamot av den Påvliga arkeologiska akademin i juli 1960.[10]

Kronprinsen porträtteras år 1926 vid skrivbordet av hovintendenten Bernhard Österman.

Ett annat intresse var kinesisk konst och hans samling av ostindiskt porslin finns nu på Östasiatiska museet i Stockholm.

Han reste som kronprins till USA på "den stora resan" 1926–1927, var ordförande i Riksidrottsförbundet, reste till svenskborna i Estland 1931, företog årliga stora manövrar med armén. Det har sagts att han skrev 7 000 namnteckningar per år, och var värd för 3 000 gäster per år. Han var beskyddare för cirka 200, huvudsakligen ideella, vetenskapliga och idrottsliga sammanslutningar samt konstföreningar.[11]

Gustaf VI Adolf var den förste svenske monarken efter frihetstiden som inte i någon högre grad brukade sin politiska makt. Enda egentliga undantaget var regeringskrisen 1957. Detta första och enda elddop inom politiken skötte han ur parlamentarisk synvinkel korrekt. Det har påståtts att han liksom fadern varit "sina rådgivares rådgivare", men det har inte bekräftats. Han hade ändå en så stark ställning, att riksdagen trots de starka vänstervindar som blåste i början av 1970-talet inte ville låta den nya regeringsformen träda ikraft förrän efter Gustaf Adolfs frånfälle.

År 1962 medverkade kungen i filmen Nils Holgerssons underbara resa som sig själv.

Redan 1907 hade Gustaf Adolf blivit "AIK:s beskyddare och förste hedersledamot", en roll som övertogs av Sveriges nuvarande kung, hans sonson, Carl XVI Gustaf 1974. [12]

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Adolfs och hans två gemålers grav på Kungliga begravningsplatsen.

Den 18 augusti 1973 insjuknade Gustaf VI Adolf i blödande magsår i sitt sommarresidens, Sofiero slott strax norr om Helsingborg. Han opererades den 21 augusti av Albert Broomé. Efter operationen drabbades kungen av lunginflammation, hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och återkommande magsår. Han avled stilla klockan 20:35 den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i kretsen av de närmaste. Den direkta dödsorsaken var lunginflammation. Han hade valt att inte låta sig begravas i Riddarholmskyrkan, utan gravsattes på Kungliga begravningsplatsen i Solna. Det var första gången sedan 1689 som en svensk monark inte gravsattes på Riddarholmen i Stockholm.

Mediebevakning[redigera | redigera wikitext]

I jämna steg med kungens tillstånd i början av hans sjukdomsperiod (23–28 augusti) ägnades intensiv svensk massmediebevakning även åt Norrmalmstorgsdramat i Stockholm; direktsändningar i televisionen växlade då mellan kungens tillstånd och läget vid Norrmalmstorg.[13] I Sverige pågick även under kungens sjukdomstid valkampanjen inför riksdagsvalet; den kom något i skymundan i mediebevakningen. Valet ägde rum den 16 september, dagen efter kungens bortgång. Kungens begravning (utom själva gravsättningen) direktsändes 25 september samtidigt i båda Sveriges Televisions kanaler som var landets enda tv-kanaler på den tiden.

Titlar och heraldiskt vapen[redigera | redigera wikitext]

Gustaf VI Adolf bar under sin tid som kung följande titel:
Hans Majestät Gustaf VI Adolf med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes Konung[14]

Från sin födsel till och med 1905 var Gustaf VI Adolf prins av Sverige och Norge med titeln Sveriges arvfurste. Vid födseln utnämndes han till Hertig av Skåne, en titel han brukade fram till trontillträdet.
Hans Kunglig Höghet Gustaf Adolf, Sveriges och Norges Arvfurste, Hertig av Skåne[15]

Från 1907 till 1950 då han uppsteg på tronen bar han titeln Sveriges kronprins.
Hans Kunglig Höghet Gustaf Adolf, Sveriges Kronprins, Hertig av Skåne[16]

Prins Gustaf Adolfs vapen
Gustaf VI Adolfs vapen som svensk och norsk arvfurste, samt som hertig av Skåne – 1882–1905
Kronprins Gustaf Adolfs vapen
Gustaf VI Adolfs vapen som svensk kronprins, samt som hertig av Skåne – 1907–1950
Sveriges riksvapen
Kungens personliga vapen, lika med Stora Riksvapnet[17]

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Gustaf VI Adolfs släpspänne, utställt i ordenssalarna på Stockholms slott.

Svenska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Svenska Kungliga minnestecken[redigera | redigera wikitext]

Svenska medaljer[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige Medaljen Illis Quorum i guld av 18:e storleken med kedja
  • Sverige Konung Gustaf V:s Olympiska medalj (1912)

Svenska beskyddarskap[redigera | redigera wikitext]

Utländska ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källa:[19][20].

Hedersdoktorat[redigera | redigera wikitext]

Kronprins Gustaf Adolf mottar sitt doktorsdiplom som hedersdoktor vid University of Chicago av universitetets president, professor Max Mason, 1926.

Utländska militära grader[redigera | redigera wikitext]

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Karl XIV Johan
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Désirée Clary
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Eugène de Beauharnais, Italiens vicekung
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Joséphine av Leuchtenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Bayern
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Fredrik Vilhelm av Nassau-Weilburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Wilhelm I av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Luise av Sayn-Hachenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prins Paul av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pauline av Württemberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Charlotte av Sachsen-Hildburghausen
 
 
 
Kung Gustaf VI Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Karl Fredrik av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Leopold av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Luise von Geyersberg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrik I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf IV Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sofia av Sverige
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fredrika av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Fredrik Vilhelm III av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Wilhelm I, kung av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Louise av Mecklenburg-Strelitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Louise av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Karl Fredrik av Sachsen-Weimar-Eisenach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Augusta av Sachsen-Weimar
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Maria Pavlovna av Ryssland
 
 
 


Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fjellman, Margit (1952). Vår kung: Sju decennier i Gustaf VI Adolfs liv - en kavalkad i ord och bild. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1494470 
  • Fjellman, Margit (1957). Ett år med kungen. [Stockholm]: [Åhlén & Åkerlund]. Libris 2236183 
  • Kung Gustaf och hans folk: en krönika i ord och bild ... Stockholm: Åhlén & Åkerlund. 1950. Libris 1398586 
  • När var hur: aktuell årsbok. 1974. Stockholm: Bokförlaget DN. 1973. Libris 8261509 
  • Roger Älmeberg (2017), Gustaf VI Adolf. Regenten som räddade monarkin. Norstedts 2017. ISBN 978-91-1-307358-3

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fridh, Kjell (1995). Gamle kungen: Gustaf VI Adolf : en biografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7281986. ISBN 91-46-16462-6. ”Citat ur boken från brev av prinsessan Eugénie” [sidnummer behövs]
  2. ^ Lindorm, Erik (1979). Oscar II och hans tid: [1872-1907] : en bokfilm. Ny svensk historia, 99-0172400-7 ([Ny uppl.]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 151. Libris 7280369. ISBN 91-46-13375-5 
  3. ^ Elgklou, Lars (1978). Bernadotte: historien - och historier - om en familj. Stockholm: Askild & Kärnekull. sid. 131f. Libris 7589807. ISBN 91-7008-882-9 
  4. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  5. ^ [philochoros.se ”historia”]. philochoros.se. Läst 6 december 2018. 
  6. ^ Almanack för alla. 1913. Stockholm: Norstedt. 1912. sid. 12. Libris 423201 
  7. ^ Hvar 8 dag : illustreradt magasin (Sjette årgången, [2 oktober 1904 - 24 september 1905]). Göteborg: Förlags AB Hvar 8 dags tryckeri. 1905. sid. 620 
  8. ^ Palmstierna, Carl-Fredrik; Stillert, Willy (1962). Kungens böcker: ett reportage om Gustav VI Adolfs privata bibliotek. Malmö: Allhem. Libris 679561 [sidnummer behövs]
  9. ^ ”Hedersdoktorer 1944-2008”. Kungliga Tekniska högskolan. Arkiverad från originalet den 24 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100324033630/http://www.kth.se/om/fame/hedersdoktorer/1.3974. Läst 12 april 2009. 
  10. ^ Lindorm, Per-Erik (red.) (1960). Panorama 60 – en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek. Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 175 
  11. ^ Fjellman, Margit (1957). Ett år med kungen. [Stockholm]: [Åhlén & Åkerlund]. sid. 13. Libris 2236183 
  12. ^ ”AIK vill värva kungabarnet”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2011. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/6nBJQo/aik-vill-varva-kungabarnet. Läst 12 december 2020. 
  13. ^ Kungliga biblioteket, temasida om Norrmalmstorgsdramat Arkiverad 28 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Kungl. Maj:ts kungörelse (1962:379)
  15. ^ Sveriges Statskalender 1905
  16. ^ Sveriges Statskalender 1925
  17. ^ Genom lagen om rikets vapen 15 maj 1908
  18. ^ Sveriges statskalender 1925. 957: Kungl. Vasaorden, sida 935 Läst 13 april 2016
  19. ^ Kleberg, Johan (1935). Kungl. svenska riddarordnarna I : Historisk översikt ; Kungl. Serafimerorden ; Kungl. Svärdsorden ; Kungl. Nordstjärneorden. Stockholm: Skandinaviska Biografiska förlaget. sid. 97f 
  20. ^ T:son Uggla, Erik (1963). Ordenskalender 1963. Stockholm: Sekreterarämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. sid. 1 
  21. ^ ”Gustaf VI Adolf's befordran till amiral i brittiska flottan”. https://www.thegazette.co.uk/London/issue/39237/supplement/2927. Läst 10 februari 2018. 
  22. ^ ”Gustaf VI Adolf's befordran till flygmarskalk i brittiska flygvapent”. https://www.thegazette.co.uk/London/issue/41815/supplement/5791. Läst 1 januari 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]