Gustav Noske
| Gustav Noske | |
 | |
| Född | 9 juli 1868[1][2][3] Brandenburg an der Havel |
|---|---|
| Död | 30 november 1946[4][1][2] (78 år) Hannover[4] |
| Begravd | Stadtfriedhof Engesohde kartor |
| Medborgare i | Tyskland |
| Sysselsättning | Journalist, politiker, författare |
| Befattning | |
| Riksdagsledamot i Kejsardömet Tyskland | |
| Politiskt parti | |
| SPD | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Gustav Noske, född 9 juli 1868 i Brandenburg an der Havel, död 30 november 1946 i Hannover, var en tysk socialdemokratisk politiker. I egenskap av försvarsminister 1919–1920 deltog han aktivt i kväsandet av spartakistupproret.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Noske var ursprungligen träarbetare, anslöt sig till socialdemokratin och verkade från 1897 i partipressen (i Brandenburg an der Havel, Königsberg och Chemnitz), arbetade sig fram till en ledande ställning bland Sachsens socialdemokrater och invaldes 1906 i tyska riksdagen, där han plägade föra partiets talan i armé- och marinfrågor.
Av prins Max av Baden ministär sändes Noske efter utbrottet av matrosmyteriet i Kiel dit (4 november) för att söka återställa ordningen. Soldatrådet på platsen valde honom till guvernör, regeringen bekräftade valet, och Noske lyckades i stort sett att under revolutionsdagarna genom besinningsfull fasthet hindra hotande excesser i Kiel. Detta gav högersocialdemokraterna i riksregeringen anledning att i slutet av december kalla honom till Berlin, där han inträdde i regeringen som chef för armé- och marinärenden. Han utnämndes 6 januari 1919 därjämte, till överbefälhavare i Markerna (Berlin med omnejd), kuvade med stor energi det hotande spartakistupproret där och besatte 14-15 januari 1919 Berlin med regeringstrogna trupper, varpå valen till nationalförsamlingen kunde äga rum i lugn (19 januari).
Noske utsågs februari samma år till riksvärnsminister i Philipp Scheidemanns ministär, undertryckte i mars nya oroligheter i Berlin och gav riksvärnet dess första organisation. Som riksvärnsminister kvarstod han även i ministären Gustav Bauer och försökte förgäves, med hänsyn till stämningen bland militärerna, hindra skiftet av riksfärger. Efter Kappkuppen i mars 1920 tvingades Noske, som var bittert hatad av oavhängiga socialister, på grund av vänstersocialistiska påtryckningar avgå ur ministären. Han blev i juni samma år oberpräsident i Hannover.
Noske kvarstod som oberpräsident i Hannover till sommaren 1932, då han avskedades för att vid Hitlers regeringstillträde en tid placeras i koncentrationsläger.[5]
Noske författade de självbiografiska arbetena Wie ich wurde (1919) och Von Kiel bis Kapp (1920). Den senare brändes av nationalsocialister under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Noske, Gustav i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Gustav-Nosketopic/Britannica-Online, omnämnd som: Gustav Noske, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w61567rw, omnämnd som: Gustav Noske, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Носке Густав”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 275
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Gustav Noske.
Wikimedia Commons har media som rör