Gustav Spangenberg

Från Wikipedia
Gustav Spangenberg
Född1 februari 1828[1][2]
Hamburg
Död19 november 1891[1][2][3] (63 år)
Berlin[4]
BegravdBegravningsplatsen vid Halleschen Tor
Medborgare iHamburg
SysselsättningMålare, universitetslärare
ArbetsgivareAkademie der Künste
Berliner Akademie der Künste (1869–)[5]
FöräldrarGeorg August Spangenberg
SläktingarLouis Spangenberg (syskon)
Redigera Wikidata
Peripatetiska skolan, målad av Gustav Spangenberg.

Gustav Adolf Spangenberg, född den 1 februari 1828 i Hamburg, död den 19 november 1891, var en tysk målare, son till Georg August Spangenberg, bror till Louis Spangenberg.

Spangenberg studerade i Hamburg för Hermann Kauffmann, därefter vid konstindustriella skolan i Hanau, sedan i Antwerpen och Paris och slog sig efter en vinter i Italien ned i Berlin 1858. Han målade till en början små genrebilder, från vilka han öfvergick till större historiska ämnen, mestadels från reformationstiden och gärna hållna i ett framställningssätt, som ansluter sig till gamla tyska mästare.

Bland hans målningar märks Luther i sin familjekrets (1866, Leipzigs museum), Luthers intåg i Worms, berömd för kraftfull figurkarakteristik, Dödens tåg (en variant av de gamla dödsdansframställningarna, 1876, Berlins nationalgalleri), allegorierna Vid skiljovägen (1878) och Irrblosset (1879), Kvinnorna vid Kristi grav (1880) och Valpurgisnatt (Kunsthalle i Hamburg). Han utförde som väggbilder De fyra fakulteterna i universitetet i Halle, där han 1888 blev filosofie hedersdoktor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gustav Adolph Spangenberg, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Gustav Adolf Spangenberg, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Akademie der Künste, Gustav Spangenberg.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 januari 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ulrich Thieme, Felix Becker & Hans Vollmer, Ulrich Thieme, Felix Becker, Hans Vollmer & Fred. C. Willis (red.), Thieme-Becker, E. A. Seemann.[källa från Wikidata]