Gyllensparv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gyllensparv
Status i världen: Starkt hotad[1]
EmberizaAureolaM.jpg
Gyllensparv (hane)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Fältsparvar
Emberizidae
Släkte Emberiza
Art Gyllensparv
E. aureola
Vetenskapligt namn
§ Emberiza aureola
Auktor Pallas, 1773
Hitta fler artiklar om fåglar med

Gyllensparv (Emberiza aureola) är en starkt hotad fågel i familjen fältsparvar.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gyllensparven häckar i nordöstra Europa och norra Asien och då särskilt i Sibirien ända till Stilla havet. Den är en långflyttare som övervintrar i Sydostasien, Indien och södra Kina. Det västligaste häckningsbeståndet finns i Finland där den ses sporadiskt i igenväxande buskmarker nära vatten. Här varierar antalet från år till år. En känd häckningslokal är i Liminkaviken söder om Uleåborg där arten påträffas glest kolonivis. En individ ringmärkt i Finland återfanns i Thailand.[3] Den är en sällsynt gäst i övriga Västeuropa. Sedan slutet av 1950-talet har ett 30-tal fynd gjorts i Sverige.[4]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Gyllensparven beskrevs taxonomiskt första gången 1773 av Peter Simon Pallas. Den delas upp i två underarter:[2]

Arten placeras traditionellt i släktet Emberiza, men vissa auktoriteter delar upp detta i flera mindre släkten. Gyllensparven förs då tillsammans med exempelvis sävsparv och videsparv till Schoeniclus.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Hona fotograferad vid Bajkalsjön i juni.
Emberiza aureola.

Gyllensparven är 13,5-15,5 centimeter, det vill säga lika stor som en sävsparv, men med längre näbb. Undre näbbhalvan är skär medan näbbryggen är gråaktig.

En adult hane har svart ansikte och kastanjebrun hjässa, rygg och övergump. Undersidan är klargul med ett tvärgående brunt band runt bröstet. Den har ett kraftigt vitt vingband och de två yttersta stjärtpennorna är vita.

Honan påminner om en blek gulsparvshona med ett ljust tydligt ögonbrynsstreck och vingband. Dessutom har honan en nästan enfärgat gulvit undersida, med en längdstreckning endast på sidorna. Juvenilerna liknar honan. Sången liknar en sävlig ortolansparv med en stigande tonhöjd mot slutet.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Gyllensparven anländer till häckplatserna mest under juni. Häckningen sker i öppna buskområden, ofta nära vatten. Boet ligger lågt i buskar eller i tät vegetation, vanligen 1/2-1 meter över marken och består av torrt gräs och hästtagel. Endast honan bygger boet. Den lägger i genomsnitt 4-6 ägg. Ungarna matas med insekter medan adulta fåglar livnär sig av både insekter och frön. Flyttningen sker i juli-augusti. I övervintringsområdena påträffas den i stora flockar i jordbruksområden, gräsmarker och kring risfält. Den tar nattkvist i vassområden.

Status[redigera | redigera wikitext]

Från att tidigare ha varit en allmän fågel har gyllensparven under kort tid minskat kraftigt över hela utbredningsområdet. Mellan 1980 och 2013, alltså under endast drygt 30 år, tros den ha minskat med 84.3-94.7%.[5] Den europeiska populationen beräknades 2004 bestå av mellan 20.000 och 100.000 häckande par. 2015 tros endast 120-600 vuxna individer vara kvar. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför numera som starkt hotad.[1]

Huvudorsaken till att den minskat kraftigt tros vara den omfattande fångsten i övervintringsområdena.[5] Flockar som rastar i vassområden fångas i nät, kokas och säljs som "sparvar" eller "risfåglar". Från 1992 och framåt uppskattades flera hundra tusen fåglar fångas inför den årliga matfestivalen i Sanshui i södra Kina.[1] Denna handel förbjöds 1997, men en svart marknad finns fortfarande. Den anses vara en delikatess även i Kambodja. I Kina stoppas också tusentals hanfåglar upp och säljs som maskotar eftersom den tros ge lycka.[1] Habitatförstörelse både på häckningsplats och i övervintringsområdena när våtmarker omvandlats till jordbruksmark tros förvärra problemet. Även besprutning kan ligga bakom.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Emberiza aureola Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 2016-12-10.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Euring Newsletter (2001) Finnish Ringing Scheme: Recoveries Arkiverad 17 februari 2009 hämtat från the Wayback Machine., Vol.3
  4. ^ Gyllensparv, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  5. ^ [a b] Kamp, J.; Oppel, S.; Ananin, A. A.; Durnev, Y. A.; Gashev, S. N.; Hölzel, N.; Mischenko, A. L.; Pessa, J.; Smirenski, S. M.; Strelnikov, E. G.; Timonen, S.; Wolanska, K.; Chan, S. 2015. Global population collapse in a superabundant migratory bird and illegal trapping in China. Conserv. Biol. 29: 1684-1694.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]